Handledning.

I fredags begav jag mig till Göteborg för att träffa min handledare. Underbart. Gav mig så mycket energi och feedback på vad det är jag håller på med. Skönt. Det bar nämligen emot en smula att lämna Långed och sitta så mycket på bussar och tåg på en dag. Men det var värt varenda minut. Dessutom fick jag träffa Annie och fika storstadsfika. Något jag gör allt för sällan.

Det handlar om tid. Mitt examensarbete. Och nu är jag sjukt sugen på en ny arbetsvecka. Detta kommer att bli bra. Dessutom har helgen bjudit på mat i konst. (Middag eller fika i någons ateljé eller installation.) Och dans dans dans på en mycket trevlig pub. Samt arbete och läsning. Jag är nöjd. Välkommen soliga måndag.

Greta.

Hon ska heta Greta. Blåmesen. Det bestämde jag i morse. Jag drömde om henne. Och i drömmen kallade jag henne för Greta. Det blir bra. Det är jag, Doris och Greta som håller ställningarna här på Kyrkbacken. Känns tryggt. Och bra. Undrar var hon håller hus på natten?

11 gram väger hon som mest. Och har en vingbredd mellan 18-20 cm. Det är inte stort det. Och inatt vaknade jag vid 4-tiden och kunde inte somna om. Runt halv 6 började hon knacka på mitt fönster. Lilla Greta. I morse lyckades jag till och med ta en bild på henne. Det är som sagt något ornitologiskt i mitt hjärta som bultar. I alla fall för Greta.

Snigelpostpresenter.

Det är många som fyller år i mars. Jag och min kära mamma är två av dem. Vi skickade så här fina små hemmagjorda saker till varandra. Så roligt att göra något som den andra blir glad av. Det behövs inga dyra och nyköpta paket. Det är omtanken som räknas. Fint. Mer sånt.

Lapparna.

Ytterligare en dag i ateljén. Arbete pågår. Mina fingrar har blivit ytterligare en nyans bruna och mina lappar är fina på hög. En början. Fortsättning följer.

Årets första riktiga vårdag. Och jag tänker på Blåmesar. Speciellt den som tycker om mitt fönster och har gjort det ett tag. Jag tror att den har råkat framkalla någon typ av ornitologisk ådra hos mig som jag inte visste fanns. Fåglar är fint. Speciellt Blåmesen som gillar mitt fönster. Tror att det är en hon-fågel. Ett namn kanske hon ska få? Det ska jag tänka på. Hoppas att jag drömmer om henne i natt.

Fotoalbum.

Gamla sådana. Har jag hittat i den nyöppnade Antik och Blom-affären här i Långed. Jag har fortfarande inte lagt märke till vad den heter trots att jag borde vara en av deras stamkunder. Nästa gång ska jag tänka på det. I alla fall har jag köpt mig två fina fotoalbum. Med gamla bilder. Från slutet av 1800-talet till början av 1900-talet. Fint. Mycket fint. Och sådana känslor det väcker hos mig. Konstigt och bra på samma gång. Dessa album kommer på något sätt att vara med i mitt examensarbete. Troligtvis. Jag vet inte hur bara. Just nu i alla fall. Bilderna är otroligt vackra. Albumen likaså. För ett tag drömmer jag mig bort.

Min handledare skickade också här om veckan ett urklipp från Göteborgsposten om två konstnärer som hade hittat ett gammalt fotoalbum i en soptconteiner med tillhörande bilder. Nu skulle alltsammans ställas ut i New York. Härligt. Konstnärerna heter Benny Cruz och Anders Walfridson. Jag kan ju bara lugnt konstatera att jag förstår deras kärlek för dessa foton och att de inte kan slängas bort. Bra initiativ med att göra en utställning med fotona. Mina nyfunna foton kanske får en helt annan innebörd i en helt annan utställning. Det återstår att se.

Måndag. En helt vanlig måndag.

Efter delredovisningen i fredags kände jag mig både redo och taggad på att arbeta praktiskt. Det har jag gjort hela dagen. Mycket skönt och behövligt. Jag testar och undersöker. Lappar och trasor är det som färgas. Mina fingrar har numera en brun ton de också och känslan är bra. Det är så skönt att bara hålla på. Låta händerna säga sitt. De har mycket att berätta. Och detta känns som början. En bra sådan.

Den största och viktigaste insikten jag har skaffat mig de sista dagarna är att jag inte behöver tänka att varje beslut jag tar just nu är så sjukt allvarligt och superviktigt. Jag testar ju en massa. Om jag gör 1000 tester och två av dem känns bra. Då har jag ju kommit fram till de två bra sakerna. Alla 1000 testerna behöver ju inte vara bra från början till slut. Och om jag INTE gör dessa 1000 tester så kanske jag inte hade kommit fram till dessa två bra saker. Dumt att inte testa. Alltså är det väldigt viktigt att just nu inte fatta några viktiga beslut utan att bara testa. Att bara testa kräver inga stora och viktiga beslut. Bara det beslutet att våga testa. Även i ett examensarbete. Det är ju så jag jobbar annars. Varför skulle jag ändra på det helt plötsligt?

Väg-resan.

Ja, road tripen i lördags. Den var lyckad kan man säga. En känsla av att våren är på väg. En känsla av frihet. En känsla av nostalgi och sentimentalitet. En känsla av storstad. Fint. Hela klassen. Fem personer. Smidigt då alla får plats i EN personbil. Vackert väder. Storstadsfika. Glada kramar på jobbet. Konst med många besökare. Många olika parfymer på liten yta. Nätverka. Många kära återseenden. Tiden går fort. Dagar blir till år kan man lugnt konstatera. Karins fina konst kunde man knappt njuta av för att det var så mycket folk. Men det var roligt. Och årets Konstslöjdsalong kan man njuta av någon annan gång när det inte är tokmycket folk för den pågår fram till 5 juni 2011. Det ska jag göra i alla fall.

Besöket hos ex-klasskompisen i fina huset med fina familjen var nog ändå höjdpunkten. Och glädjetjutet i bilen på väg hem när denna låt spelades var fantastiskt.

Delredovising.

Nu är det gjort. Delredovisning nr I av II är genomförd. Jag känner mig stolt och glad över vilken begåvad klass jag råkar tillhöra. Blir glad och känner mig trygg över det som komma skall. Vi kommer tillsammans fixa detta galant. Det är jag övertygad om. Inte för att jag någonsin har tvivlat, men ibland är det vara skönt att känna det extra mycket.

Jag är även stolt över mig själv. Att jag har jobbat på bra. Trots att det inte alltid kännts så. Men jag har gjort en grundlig research. Det känns bra. En stabil grund att stå på. Nu är jag redo för att ta tag i lite praktiskt arbete. Textilt tryck, broderi, kollage, text och srkiva kanske? Men först ska jag njuta av helgen. Den kommer ju att bjuda på vernissage på Röhsska museet och deras konstslöjdsalong. Karin ska ställa ut sina fina tågbiljetter. Ska bli kul att se. Och vernissage är ju alltid kul. Dessutom innebär det ju en liten roadtrip med klassen. Den bästa av roadtripar. Födelsedagskalas ska vi också hinna mer på roadtripen. Oj så skoj.

"Ledigt vi tar oss, vi skojar och har oss. Hela dagen ska vi ha roligt!"





Annika hade bakat en god och fin kaka som vi firade lite med. Mums.

Antikt. Igen.

Inspiration finns ibland närmre än man anar. Idag fann jag den i den nyöppnade blom-och antikaffären som finns här i Långed. Jag har inte ens lagt namnet på minnet. Men så mycket fint det fanns där. Små detaljer. Små prylar. Givetvis var inte allt i butiken toppen, men ni vet när man hittar små saker som man bara känner är rätt. Känner att Fröken Anna Ekströms berättelse och liv börjar ta sig en form. Och idag hittade jag inspiration till hennes berättelse. Bra och fint. Mera sånt tack.

Våren.

Ja! Den är på väg. Våren. Ett säkert tecken på det förutom ljuset, ljudet av fåglar och att snön sakta men säkert smälter är ju att det går att köpa pelargoner i affärerna. Härligt. Kunde inte låta bli att köpa två mini-pelargoner till samlingen i fönstret i lägenheten i Stockholm. Pelargonerna trivs så bra där. Ljust och varmt. Och när jag kom hem till Långed fanns det knoppar på den största pelargonen. Glädje. Tror att pelargonerna trivs lite här hemma också. En annan blomma som jag haft några år som jag fått av mormor och trott att jag helt misskött blommade också. Roligt. Känner mig lite stolt.

Trots att det egentligen bara är härligt med vår och vårtecken så blir jag lite stressad. Våren bara springer fram och det är så mycket som ska hända och göras under våren. Men jag får inte tänka på allt på en gång. Jag får tänka på en sak i taget. Då går det mycket lättare. Bra plan. Och på tal om plan. Jag har planen att återvända till Stockholm i sommar. På heltid. Med jobb och sånt. Också en bra plan.

Hemma.

Borta bra men hemma bäst? Ja, så kan det ju vara. Men jag skulle den här gången vilja skriva: Hemma bäst men borta så otroligt nödvändigt. Jag känner mig nästan som en ny människa. Jag har knarkat lite kultur, fikat storstadsfika, druckit vin och ätit ost, varit på inflyttningsfest, gjort studiebesök, nätverkat, träffat fina vänner och deras underbara familjer. Det innebär badhusbesök, fina barnsånger, lekpark, middag, fredagsmys med På Spåret, Melodifestival, hundlekar, frukostmys, filmkväll och massa kärlek. Fint, så himlans fint. Och som sagt nödvändigt. Jag känner mig lite mer redo att ta mig igenom denna vår. Skönt.

När jag kom hem hade jag mänger av fin post som väntade på mig. Bland annat boken Indie Craft av Jo Waterhouse som jag önskade mig tidigare. Min kära mamma vet vad som glädjer mig.

Det fanns också långväga grattis-kort, intressant tidningsutklipp, urdrag ur en fantastiskt tänkvärd bok och omtanke. Glädje att komma hem till.

27 år.

Fyller jag idag. Befinner mig mitt i allt kan man säga. Just nu mitt i Stockholm. På besök, studiebesök och intervju. Mitt i examensarbetet. Som jag känner mig lite vilsen inför. Fortfarande. Mitt i alla beslut. Framtiden. Mitt i livet. Smärta och glädje. Mitt i förvirringen. Helt normalt. Spännande och skrämmande. Mitt i förändrning. Nyttigt och smärtsamt. Livet.

Idag blir det bad i badkar, långpromenad i slosken med hund, fika med fin vän och underbart barn och avslutningsvis lyxig middag med en annan fin vän. Däremellan blir det en liten intervju och förhoppningsvis lite plugg.

Kvinnodagen.

Igår, på självaste kvinnodagen hittade jag Nina Hemmingssons Jag är din flickvän nu som jag velat ha länge. På bokrean dessutom. Lycka. För övrigt är jag nu helt såld på Liv Strömquists Prins Chales Känsla. Den boken borde alla läsa. Det är både peppande och lite sorgligt. I tankar kring oss kvinnor runt omkring på jorden. Tror att det blir årets födelsedagspresent, julklapp och åh-vad-jag-tycker-om-dig-present. Sprida ordet liksom. Båda dessa böcker är ju tecknade serier, något som jag gillar. Blir lite sugen på att teckna själv. Det är inte illa det. Tids nog kanske det faktiskt kommer teckningar.

För övrigt fick jag fira kvinnodagen i kombination med 1-årskalas med världens mest positiva lilla flickebarn. God middag och hemmagjorda semlor. Hundar och vänner. Underbart att få vara med i familjen en liten stund. Så ska jag också ha det en dag. Hoppas.

Nordiska museet.

I måndags spenderade jag mer än 3½ timma på Nordiska museet. Väl spenderade timmar måste jag ju säga. Nordiska museet har till och med öppet på måndagar. Det gillar jag. Timmarna gick snabbt och jag hade nog kunnat gå där mycket längre om inte museet stängde. Nordiska museet är nog det museum som jag besökt flest gånger. Jag gillar det. Byggnaden. Och ja, de har alltid intressanta utställningar. Den utställning som jag fastnade mest för vid detta besök var den lilla men helt bedårande fotoutställningen Bildminnen.

Fotot. "...den "fryser" ett ögonblick och låter oss sedan obegränsat återvända till samma ögonblick, den förleder oss att tro att vi kan agera tidsmaskin, den avbildar i hur men försöker säga något om då. Framtiden kan den inte förutse."

Det var bilder från mitten på 1800-talet fram till början på 2000-talet. Fin blandning. Jag kände att en del av de gamla bilderna fyllde mig med så mycket känslor. Fint, vackert och en smula magiskt. Det var inte många bilder, eller stora, men det var som att alla på ett eller annat sätt talade till mig.

"I regel ingår varje bild i ett större arbete, som vart och ett för sig skulle kunna bli en utställning. Grunden för god fotografi är ändå sällan mängden bilder, utan känslan för ljus och form och förmåga till bildskapande. För god fotografi som vill berätta om människor är tid, kunskap, intresse och självreflektion en tillgång."

Utställningen är som sagt liten, men gillar man foto är den fin. Och kanske extra mycket om man gillar gamla foton. Den öppnade 2004 så jag antar att den hänger kvar ett tag till.

Idag hände det.

Jo, idag var det en sådan dag då jag kände att det släppte lite. Otroligt skönt! Jag har fått mycket gjort. För första gången på länge känns det som. Läst, testat, fotat, städat, organiserat, skrivit, snackat, lånat, nålat, tänkt och känt. Och just idag känns det ganska bra. Det kan ju ändra sig mycket fort. Men jag försöker tänka på här och nu. Inte vad som komma skall. Det är här och nu som räknas.

Jag hade mitt första mötet med min handledare idag också. Känns som att det kommer att bli bra. Hoppfull för första gången på länge. Hurra. Måtte det hålla i sig. Snart ska jag dessutom åka till Stockholm. Det blir fint det.