GREGEMAR

Bagamoyo.

2012-02-03T05:43:00.000-08:00

Denna fantastiska lilla kuststaden 7 mil norr om Dar es Salaam. Har myllrar det av konst och konstnarer. Jag tillhor numera Bagamoyo Art Studio. Som en slags utbytesstudent kan man kanske saga. Manga nya ideer. Manga nya vanner. En hel underbar familj har adoperat mig. Grannar med studion som jag jobbar i. Tillsammans vi ater goda middagar och prata om livet. I en harlig blandning av engelska och kiswahili. Efter bara nagra fa dagar har jag redan mina rutiner. Jag har nog aldrig tidigare trivts sa bra pa ett nytt stalle.

Vi lar av varandra. Olika kulturer. Olika sprak. Fantastiskt.

Fragan ar ju om jag nagonsin vill lamna detta stalle?

Allt tar tid och det ar inte alltid som jag far gjort de saker jag jag planerat. I snart tva dagar har jag forsokt att fa tag pa vanlig enfargad lakansvav. Gar daligt! Men det gor mig inget.

Bagamoyo Art Studio ar det pa bilder. Jag alskar stallet.

Dar es Salaam.

2012-01-30T22:53:00.000-08:00

Jag har borjat vanja mig vad svettlukt. Bade min och andras. Det att till och med lite fint. Att svettas ihop med framlingar. Bussresan hit till Dar es Salaam fran Moshi tog nog lite drygt atta harliga timmar. Kom pa mig sjalv att ha samma kanslor som vid riktigt hog feber. Svart att halla mig vaken. Svetten fullkomligt rinner. Det hjalper inte hur mycket vatten man dricker. Och sa mitt i detta tillstand av somn och vakenhet ser man de mest fantastiska vyer. Det maste vara en feberdrom. Kan det vara sa vackert?

Val framme i Dar es Salaam. Flaktar nagot. Men fortfarande varmt. Det gor mig inget. Det gor mig heller inget att det inte gar att spola pa den gemensamma toaletten. Inte det minsta faktiskt. Inte nar jag har en enormt sang och balkong. Jag att dar lange i gar kvall och njot. For fullt. Det var sa vackert. Aven har mitt i stan. Och jag ar overtygad om att jag ar fullt frisk. Jag somande under det fantastiskt stora myggnatet och njot av den vackra utsikten. Det var inte motivet sa mycket som ljuset. Minns att varje gang jag vaknade till under natten var jag tvungen att dubelkolla. Jo, det var fortfarande vackert. Och sa att fa vakna till stadens muller. Harligt.

Nu ar min vaska aterigen packad och klar for avfard. Pa 22 dagar har jag sovit i 11 sangar. Nu vantar en 12:e pa mig i Bagamoyo dar jag ska fa bo hemma hos en kvinna. Konstnar. Och sa ska jag fa jobba tillsammans med andra konstnarer i deras studio. Sa spannande och roligt.

Bild uteblir helt denna gang.

Moshi. Tanzania.

2012-01-28T05:03:00.000-08:00

Nu befinner jag mig i Moshi. Tanzania. I skuggan av Mt Kilimanjaro. Sno pa toppen. Merparten av alla muzungos (vita) som befinner sig har ska bestiga berget. Inte jag. Jag ska njuta av staden och bara ta det lugnt. Jag behover det efter intensiva veckor. Svart att hinna reflektera over allt som jag ar med om. Alla personer jag har traffat. Kanslorna spelar mig spratt da och da. Tarar av gladje och sorg fyller mina ljusa ogon.

Pa mandag drar jag vidare till kuststaden Bagamoyo dar jag ska traffa ett gang konstnarer och fa jobba lite i deras studio. Spannande. Jobba ska bli skont. Och det behovs. Formodligen blir det en miniutstallning i Kampala, Uganda nar jag kommer dit. Sa roligt. Maste forsoka finna lite ro och kunna sortera i all inspiration.

Som vanligt tampas jag med internet. Bilder ar tunga och det gar langsamt. Denna bild ar fran dagens besok pa marknaden.

Jag tanker pa er dar hemma. Mycket. Saknar er, men langtar inte hem. Jag har det allt for bra. Kanske hinner jag de narmsta dagarna skriva lite mer om mitt aventyr i Nairobi och min nyfunna van Diene. Men det blir som sagt en annan gang.

En bild till.

2012-01-22T00:28:00.000-08:00

Aventyr.

2012-01-22T00:16:00.000-08:00

Inte ens i tva veckor har jag befunnit mig i Kenya. Men jag trivs sa bra. Sista veckan har varit fyllt med aventyr. Sova i talt. Se dessa vackra och ovanliga djur. Lyssna till de fantastiska djurens ljud. Se alla sjtarnorna. Kanna varmen av solen och folket. Traffar manga intressanta och inspirerande manniskor. Kanner att det ar sadan tur att det ar mer an atta veckor kvar av min vistelse i Ostra Afrika. Planer smids och jag forsoker besluta mig far vart nasta aventyr ska aga rum.

Manniskorna. Timmy, den otroligt glada manniskan som inte kan ga med sina ben utan gar med hjalp av kryckor. Han ska bli den forsta att bestiga Mt Kenya och Mt Kilimanjaro pa kryckor. Arbetar som turistguide och ar grafittikonstnar. Otrolig vilja och styrka. Bra kille. Inspirerar mig mycket. Dessutom engagerad i EcoFriends Naivasha. En organisation som arbetar med att forbattra miljon i och i narheten av Naivashiasjon. Dar miljon paverkas av de stora rosodlingarna som finns dar. Flerna miljoner rosor odlas dar och skickas med flyg till Europa. Blommorna bevattnas med vatten fran sjon. Inte sarskilt hallbart i langden. Djur och natur paverkas mycket. Inte till det positiva. Allt for att vi i Europa ska kunna ha blommor pa borden. En tankestallare. Absolut.

Wivianne, 26 ar som saljer sina fina smycken och batik. Hon och hennes mamma tillverkat allt. Efter en eftermiddag tillsammans fick hon en tygpase fran Sverige och jag en Noshorning i sten. Vanner for livet.

Josfat, mammen som bjod hem oss till sitt hem. Tjanade pengar och visade oss sitt engagemang for miljon, sin familj och sin gard.

Agnes 23 ar, maasaikvinnan som jobbar pa Basecamexplorer vid Masai Mara Nationalpark. Hon var lycklig eftersom hennes foraldrar hade haft rad att lata henne studera och nu hade hon fatt ett bra jobb sa att hon kunde spara pengar for att plugga till jurist. Hon svarade mycket talmodigt pa mina nyfikna fragor om Maasaifolket.

Och sa var det djuren och naturen. Masai Mara Nationalpark. Lejon, elefanter, krokoliler, flodhastar, babianer, zebror, hyenor, giraffer, bufflar, gnuer, antiloper, topis, shakaler... Ja sa mycket. Jag trodde inte alls att jag skulle bli sa fralst i detta stalle, i dessa djur, men jag blev rord till tarar. Fint.

Nu tillbaks i Nairobi. Kanns bra. Trivs har ocksa. Datorn vill inte riktigt samma som mig. Det rakade bli denna bild fran solnedgang over The Great Rift Wally pa vag hit i bussen i garkvall. Det skulle ha blivit en vacker bild pa en maasai-man i sina roda fina klader tillsammans med sina hjord av kor. Det far helt enkelt vanta.

Inspirationen flodar over.

Tanker mycket pa er dar hemma. Och pa framtiden. Pa nasta aventyr. Pa tisdag ska jag forhoppningsvis traffa Diane, designstudenten fran Nairobi. Vi har mycket gemensamt. Hon ska visa mig galleriet hon jobbar pa och hennes guldkorn i Nairobi. Langtar.

K E N Y A .

2012-01-15T10:07:00.000-08:00

Nu borjar det. Mitt tio veckor veckor langa aventyr. Eller det har ju redan hallt pa i 6 harliga och internsiva dagar. Hela hosten och mer dartill har jag planerat och langtat till detta.

Jag befinner mig i Nairbobi, Kenya. Den senaste veckan har jag upplevt och varit med om sa otroligt mycket att det skulle behovas mangder av blogginlagg for att beratta. Tiden fattas. Tyvarr.

Av alla bilder jag har tagit valde jag ut 6 stycken. Internet klarade inte mer an den forsta. Sa det fick bli denna. Men jag har besokt Kibera, slumomradet har i Nairobi med over en miljon invanare. Jag finner inga ord. Jag har klappat foraldrarlosa babiselefanter. Och besokt ett Art Center som heter Kitingela, ligger ca en timme utanfor Nairobi. Som en sagovarld. Fast pa riktigt. Tror jag. Har ju aven hunnit med att besoka olika marknader och traffat mangder av nya harliga manniskor. Atit god mat pa roliga stallen. Tiden gar fort. Men jag njuter och trivs. Inte med allt. Men med det mesta.

Det gar inte att gora en resa som den har utan att tanka pa kulturskillnader, lotten av att fodas i ett land som Sverige. Aldrig har jag kant mig sa vit. Ofta uppfattas man som en planbok mer an manniska. Intressant. Och otroligt nyttigt. Mycket att tanka pa. Och absolut inget som var ovantat.

Det finns sa mycket att skriva. Sa lite tid. Tidigt imorgon ska jag aka till buss till nasta aventyr.

Saknar familjen. Vannerna och Doris. Tanker ofta pa er.

Ar ater till civilsiationen pa lordags kvall. Aterkommer.

Stenebyskolan.

2011-12-01T02:39:00.001-08:00

Workshop trodde jag. Men så kom jag på något till mitt andra färgningsprojekt. Jag kunde inte alls motstå mina impulser. Jag har varit på Möbel och hyvlat. Ekspån. Jag har varit på Järn och Stål och har återigen fått lära mig den kära punktsvetsen. Det är nu mer än tre år sedan sist. På tiden.

Det är fantasiskt att gå på den här skolan. Att få tillgång till olika verkstäder. Olika material. Så mycket kunskap på ett och samma ställe. Jag stormtrivs. Och jag exprimenterar med färger. Textil, ekspån och järnskrot. Vet inte alls vart det slutar. Men det vet jag ju aldrig. Kul är det.

Det bästa med att besöka de andra avdelningarna på skolan är att träffa de andra studenterna. Se deras skissplatser. Mötas mitt i deras process. Snacka. Lära av varandra.

Tyvärr hade jag inte med mig min kamera till Möbel. Men det är väldigt fint där också. För att inte tala om hur fint det på Röda Skolan och Textil - Kläder - Formgivning.

Snart är det jul. Som vanligt i slutet på terminen brukar jag inte alls vara redo för ett avbrott. Så är det även detta år. Känner lite fan och tänker att det kanske kan ändra sig med tiden. Det är ju ändå bara 1 december idag.

Tisdagens tema fortsätter till dagens passande väder. Regn och rusk.

Älskade hund.

2011-11-28T11:07:00.001-08:00

Studio Morran heter en fin blogg som jag följer. Idag grät jag när jag läste detta. Tänker på Morrans matte, Camilla Engman. Doris och jag kramades lite extra. Fint. Vi vinkar till Morran i hundhimlen.

Dagens tema - Skor.

2011-11-28T09:59:00.001-08:00

I morse efter att gjort en massa måsten som att kolla mailen och maila till olika folk drog jag en liten lapp ur min låda. Skor. Dagens tema. Tack för all hjälp med att få fram teman.

Ett svårt tema och lite otippat. (Finessen med att be om hjälp!)

Google. Tankekarta. Associationer. Göra. Inte tänka. Så mycket.

Lite förenklat.

Skor. Fötter. Kroppen. Celler. Celler i förstoring. Addera lite textil till det hela. Dagens tema. Glasklart. Spännande och roligt. Känner mig lite rostig. Som en nybörjare. Imorgon är det nytt tema. Känns spännande. Kanske mindre rostig då?

Worshopa med mig själv.

2011-11-27T06:30:00.001-08:00

Jo, jag har ju rest en del under hösten. Nu väntas en lugn, intensiv och koncentrerad period fram till jul. Hemma i Dals Långed.

Kommande vecka, måndag, tisdag och onsdag ska jag workshopa med mig själv. Ja, det kanske är mer saker som man gör i grupp. Tillsammans med andra. Men jag ska göra det med mig själv. Har gjort det förr och trivdes med att arbeta snabbt och opretto. En dag. Ett tema. Snabba tankar. Snabba handlingar. För att komma igång och tänka lite annorlunda. Hjälpa mig själv på traven så att säga.

För att jag inte ska göra det för lätt. Vill du hjälpa mig? Skicka ett tema som du tycker om eller inte, något som du tycker att jag ska jobba med under en dag. Skicka till: info@fridageregmar.com

Går också skriva som kommentar här på bloggen.

Det kan handla om en teknik, en känsla, en film (hyfsat lätt att få tag på, eller som du tror att jag sett) ett foto, ett material, en sång, en färg. Ja, vad som helst. Använd fantasin. Ge mig lite motstånd. Inspiration. Något att bita i. Något att njuta över.

Imorgon, måndag skriver jag ner alla inkomna förslag på små lappar och lägger i en skål. Drar en lapp, helt på måfå. Den lappens tema ska jag under en dag arbeta med. Inte mer eller längre. Just nu. På tisdag är det ett nytt tema. Lägger till eventuellt nyinkomna teman. Så skicka in nya förslag till onsdag morgon om du kommer på något. Jag skriver här på bloggen hur det går.

Tack!

Oslagbara onsdag - Open.

2011-11-27T05:17:00.001-08:00

Idag, söndag 27 november 2011 är det dags för mig att delta i Oslagbara Onsdag - Open. Väldigt roligt. Hela idén är det sju av min vänner som dragit igång. Under en begränsad period har deltagarna fått bestämma ett tema för dagens klädsel som börjar på samma bokstav som veckodagen. Varje period har hittills varat i två veckor. Otroligt roligt att följa på bloggen. Läs mer om hur det funkar och läsa om gamla och nya teman, fina och galna tolkningar här.

Idag är det alltså öppet för oss alla att delta. Min tolkning blev minst sagt nostalgisk.

Dagens tema är Sonny & Cher Sunday.

Mänskliga rättigheter.

2011-11-14T13:31:00.001-08:00

Nästan hela dagen har jag spenderat på Kulturhuset i Stockholm. MR-dagarna. (Mänskliga rättigheter) Många seminarium och föreläsningar på detta tema. Organisationer, myndigheter, förlag och engagerade människor. Så otroligt viktigt. Inte alls självklarheter i stora delar av världen. Människohandel, prostition, ostraffade människor i fängelse, tortyr, fattigdom, utanförskap, flyktingar, svält, barnmisshandel, krig, våldtäkt... Listan är så lång. Alltför lång. Och vad viktigt det är med detta arbete som dessa organisationer och dessa människor gör. Heja.

Som vit kvinna i ett land som Sverige är det viktigt att bli påmind om hur bra jag har det. Och vad viktigt det är att engagera sig. Dock ej sagt att det är tokbra och inget besöver förbättras i Sverige. Men allt är ju relativt.

Jag tog en extra lång lunch för att gå en långpromenad med Doris. Hon är så glad och fruktansvärt omedveten om att hon inte är centrum av det roliga som världen har att erbjuda. För att springa av sig fick hon springa lös på Gärdet inte långt ifrån där vi nu tillfälligt bor under vår vistelse i Stockholm. Denna frihet resulterade i att Doris inte kunde hejda sin glädje och sprang rakt fram till en kvinna. Vilket hon inte alls fick. Jag kopplade Doris igen och hann inte göra mer än det innan kvinnan fullkomligt skällde ut mig. Jag hann inte ens be om ursäkt. Kvinnan var så otroligt arg. Både Doris och jag skämdes. Helt kvinnans avsikt. Allt detta för en glad hund.

Jag förstår att kvinnan är arg. Det finns många hundar och minst lika många hundägare häromkring. Och gillar hon inte detta har hon mycket att göra. MEN det finns ju olika sätt att framföra sin åsikt på. Att vara fly förbannad och skapa mycket dålig stämning. Eller prata med folk. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det kanske inte är så konstigt att folk krigar med varandra om det finns många fler som henne. Tragiskt. Resten av dagen försökte jag i gengäld sprida så mycket bra stämning som möjligt till folk runt omkring mig. Folk jag inte känner. Jag tror på att sprida bra stämning det ger liksom mycket bättre ringar på vattnet. Men visst kom jag på 100 bra saker att säga till kvinnan på Gärdet. Men det var ju flera minuter efter. Synd. Men nästa gång är jag redo.

Skövde stadsmuseum.

2011-11-13T13:08:00.001-08:00

Igår var det vernissage för utställningen Gör det själv - Hemslöjden 100 år på Skövde Stadsmuseum. Minnet av Lilli Zickerman, hemslöjdens moder, hedras eftersom hon kom just från denna stad. 12 november 2011 till 23 mars 2012 kan man se utställningen och delta i andra sorters evenemang som firar denna hundraåring, Hemslöjden. Bland annat kan man se mitt verk My God That's Knitting i denna utställning. Eventuellt kommer jag dit själv senare i veckan. Spännade.

Här har jag hittat bilden. Det är Lilli som broderat.

Alexa Meade.

2011-11-13T13:00:00.001-08:00

Detta är helt fantastiskt. Alexa Meade gör det så bra. Bild och inspiration hämtar jag här.

Konsten att släppa allt...

2011-11-13T12:26:00.001-08:00

...och fortsätta och fokusera på det som är viktigt. Det är väl ungefär där som jag befinner mig nu. Mer fysiskt är jag i huvudstaden. Sveriges huvudstad. Jag knarkar kultur och blir lycklig. Konsthallar, kulturhus och olika centrum. Alla dessa olika människor. Mitt block följer mig vart jag än går. Väljer att vara ensam. Inte för att jag inte är social eller inte vill umgås. Jag vill bara vara ensam. Tillsammans med mig själv. Umgås med mig själv. Gör allt i min takt. Gör det jag vill. Iakttar, funderar, känner efter, skriver, fotograferar.

Konsumtionen tröttar ut mig. Såg att ett utav alla mobiltelefonföretag börjat med levande "skyltdockor". Kräks lite. Är glad över att bo i min lilla stuga i skogen. Ja, det finns ju en slags vilsenhet i min kärlek för stadslivet och dess utbud på människor och kultur. Men detta hat till ytligheten. Fasader och teater. Men är det inte alltid ett spel? Alltihop. Bara olika scener?

Att uppleva konst och kultur är för mig nästan en religiös upplevelse. Jag blir glad och inspirerad. Finner kraft och styrka. Vill göra, skapa och se mer. Hela tiden mer. Jag gillar ju inte allt jag ser. Men det jag gillar ger så mycket. Jag vill dela med mig här på bloggen. Vet inte vart jag ska börja.

Jag upplever en förändring av mig själv i förhållande till andra personers konstverk. Till all konst kanske. Jag tänker mycket på rummet. Det vita kala. Språket. Folket. Konstnären. Vill förstå. Eller också inte. Gör det på mitt sätt. Abstrakt. Gillar det. Mycket. Men funderar över kulturtanteriet. Blir inte klok.

Fortsätter skriva i mitt block och funderar. Viktiga beslut fattas. Jag känner mig lugn, men otroligt trött. En vilohelg i Stockholm var precis vad jag behövde.

Sporadisk men inte lat.

2011-11-06T12:02:00.000-08:00

Det var nästan tre verkor sedan sist. Gillar inte alls att vara så pass sporadisk i mitt bloggande numera. Men jag har helt enkelt inte haft tid. Och när det har gått lång tid sedan man bloggade vet man inte riktigt vart man ska börja. Det händer ju så mycket hela tiden. Här är lite smakprov.

Östersund. Kvinnor som överlevande inte offer. Eksjö. Turist hemma. Föreläsninga. Handledning. Offentliga rummet. Amerikans smed. Finsk smed. Norsk arkitekt. Mycket folk. Inspiration. Färga. My Place In Istanbul på Röda skolan. Te och turkiska sötsaker. It's All About The Colur Red. Maila folk. Mycket. Skriva ansökan. Svenska. Otroligt hög arbetsmoral. Förvånad. Mittermins examination inom kort. Sammanfatta terminen. Bli förvånad. Stolt. Lita på mig själv. Planera. Nya Resor. Samla och dokumentera. Pepp inför Kassel, Documenta 13. Långa resan, stora äventyret. Skriva ännu mer ansökan. På Engelska. Doris är underbar. Snygga skivomslag, bra musik. Utmaningar. Som jag gillar. Social. Och dansa tokmycket. Biennaler är grejen. Kaunas och East Africa. Vill dit. Städa. Familjen och sällskapsspel. Skratta. Ta hjälp av folk som kan. En nya vecka väntar. Saknar det textila bara. Kommer nu.

Helt plötsligt.

2011-10-12T01:59:00.000-07:00

Istanbulresan hade ett syfte. Att frossa i konst och kultur. Resan fyllde verkligen sitt syfte. Till bredden. Min första kärlek kom helt oväntat i ett litet galleri nära Tophane, inte långt från Taksim. (Bogazkesen Cad. No 76.) Galleri PiArtworks. Väl värt ett besök.

"When I cracked the door open, the house blew its breath trapped all day from behind closed windows into my face. It was not like having a rotten tooth, but more like a hangover... Anyway it pleased me."

Konstnären Volkan Aslans utställning "unstable repetition". Läs mer här också.

Enkelt och genialiskt. Allt tecknat med stenciler för barn och arkitektritningar. Mycket färg. Enkelt. Ren lycka. Jag var tvungen att köpa med mig katalogen. Bra gjort. Känner nu ett sug av att teckna och rita. På mitt sätt.

Nu bär det av på nästa äventyr. Östersund. Har hört att det är kyligt där i norr. Jag är redo.

Istanbul.

2011-10-11T15:07:00.000-07:00

I lördags kväll kom jag hem till Dals Långed igen efter sex härliga dagar i underbara Istanbul. Kontraster? Oh, ja!, Jag älskar den staden. Istanbul. Det känns som att den har allt. I alla fall allt som jag gillar. Jag frossade i konst och kultur i nästan en hel vecka. Studieresa med min masterklass. Spännande och otroligt trevligt. Jag hade innan avfärd höga förväntningar. Det är ju lite farlig när man reser. Förväntningarna kan ju krossas helt. Men denna gång blev det ren och skär kärlek.

Som vanligt känns det både bra och konstigt att komma hem. Ensamt. Att bo ihop med tre fantastiska kvinnor på liten yta. Samtidigt som det känns att jag har träffat alla 12 miljoner (?) människor som bor i Istanbul. Folk överallt. Jag gillar det. Så att komma hem till röda lilla huset kändes ensamt. Inte ens Doris var ju hemma. (Hon är på pesionat i Småland hos sin gammel-matte.)

Därefter kom en apatiska upplevelsebakiskänslan. Inte kunna ta sig för någonting. Trodde nästan att jag var sjuk ett tag. Jag behövde visst bara sova. Många timmar.

Istanbul. Så mycket färger. Folk. Dofter. Jag fotade mycket. Undefär 15 gånger varje dag utbrast jag. "Åh, vad bra vi har det." På riktigt. Vi åt fina sötsaker. Drack te. Kaffe. Vart vi fyra gick följdes vi av "Spice Girl". Jag vet inte om jag ska ta det som en förolämpning eller komplimang. Jag hade till och med glömt bort att den tjej-gruppen hade existerat.

Nu några dagar senare när vardagen verkligen snurrar runt känns det overkligt att jag ens varit där. Det är ju alltid så när man reser. Det sker en förändning hos mig. Jag upplever saker och bli en helt annan person. Sinnerna är på helspän. Den magiska känslan. Jag försöker behålla den länge. Tyvärr blev det kort tid denna gång. För mycket måsten att ta tag i. Men jag återkommer Istanbul. Var så säker.

Måndag 10 oktober 2011.

2011-10-10T15:25:00.000-07:00

...ord...

resa sova skriva tänka planera framtid afrika mail ringa räkning istalnbul resa östersund hemsida maila beslut orka hudfärg växtfärg ögonfärg doft sakna kärlek mycket lite allt inget överflöd beröring ögonkast te kyla socialisera skissbok lövet skövde hemslöjd post brev vykort vaccin trisstess störtcool galen förgylla samla tycka tvätta packa skriva datorjävel eksjö doris prioritera stipendium ansöka skriva dator konsum sova resa nomadlivet

Tidningen Hemslöjd.

2011-10-10T01:01:00.000-07:00

I senaste numret av Hemslöjd hittar ni en liten sida med mig på. Under rubriken Blivande mästare. Känns konstigt att se sig själv och mitt egna arbete. Men jag står för allt. Fullt ut. Och det är ju verkligen ett privilegium att få vara med i detta nummer som har temat Lappar, knappar och band! Mycket inspiration. Och så gillar jag ju denna tidning. Särskilt sedan de bytte namn och ändrade lite utseende. Heja!

En egen HEMSIDA.

2011-10-09T14:44:00.000-07:00

Med god hjälp av fin vän har jag nu alltså fått mig en egen hemsida. Det har varit på gång länge, men nu så äntligen. Tack Karin Eriksson för hjälpen!

En ny snuttefilt?

2011-10-09T14:26:00.000-07:00

Ja, i nästan en månad har denna lilla tygbit följt mig. Tillsammans med annat skrot jag har i min väska. Jag har funderat och känt efter. Visst kan det bli något av det här. Undersökningen fortsätter. Om dygnet ändå hade fler timmar.

Skrot.

2011-09-12T11:56:00.000-07:00

Det kan bli något av det hela.

Ett dygn.

I vatten.

Det återstår att se.

Jag undersöker.

Testar.

Funderar.

Dokumenterar.

Mäktig måndag.

2011-09-12T11:49:00.000-07:00

Jag känner mig helt imponerad över vad jag lyckas åstadkomma på en dag. Inte nog med att jag har tvättmaskinerna fulla med tvätt i skrivande stund så har jag även gjort mig hemmastadd på Röda Skolan. Mitt andra hem de kommande två åren. Känns bra. Mycket bra. Hyllor fylldes. Böcker, tyger, band, lappar, papper och trådar fick sin plats. Jag använde också min dator som jag får låna de närmsta två åren. Skrev tre härliga projektbeskrivningar som ska fylla min höst. Ja, hela läsåret faktiskt. Mycket energi. Förgylla, färga med växter och Afrika. Mer om allt detta kommer jag skriva senare. Men nu är arbetet igång. Känns underbart.

Vad har jag gjort senaste veckan då? Jo, mycket bra fråga. Jag har organiserat mitt liv i form av att ha en massa möten, söka stipendium, säkerhetskopiera min dator, städa, plocka svamp, mycket svamp, boka resa och så idag bokade jag även boende. Till Istanbul. Känns nästan overkligt att åka dit. Om mindre än en månad. Spännande. Innan dess ska jag även hälsa på i Karlstad, Östersund, Stockholm och Eksjö.Inte illa.

Glasburkar har jag också införskaffat mig under dagen. Väldigt fina. Känner att jag även måste tillägga att jag har samlat på olika sorters färgglada ting från växternas rike. I ösregn. Doris vill ha en vanlig matte tror jag att hon tänker ibland.

Stadsfestligheter 2011.

2011-09-07T03:21:00.000-07:00

26-27 augusti var det Stadsfest i Eksjö. En välbesökt sådan tydligen. Eftersom jag inte hade några större förväntningar på denna festlighet blev jag överraskad när jag kom hem med FYRA stora plus.

1. Min bror spelade första spelningen med sitt band. The Absentees. Självklart vet jag att min bror är duktig och jag kunde tänka mig att hans kollegor också höll hög klass. Men att de skulle vara så bra kunde jag inte föreställa mig. Bra låtar. Mycket folk. Snygga. Oj vad kul!

2. Bandet FestiByn. 9-10 man på scen (ibland säkert fler). Fullt ös. Jag kunde inte sluta dansa. Ville inte sluta dansa. Det gick inte sluta dansa. Dansade enda till Langosståndet och tog mig ett nattmål. Sedan dess lyssnar jag minst på en låt om dagen. Den här låten t ex. Ge mig mer! De ska ha en fantastisk spelning på Södra teatern i Stockholm den 9 september. Åh vad jag önskar att jag kunde åka.

3. The Naima Train. Mysigt och jättefin konsert. Väntar med spänning på skivan som hon håller på att spela in just nu. Gillar jag. Jättemycket.

4. Vänner och bekanta. Ja, jag träffade både gamla och nya vänner. En rolig helg. Tänk att det trodde jag inte i ärlighetens namn. Kanske är det till och med så att jag ser fram mot nästa års stadsfestligheter. Kul!

Mitt nya internationella jag.

2011-09-07T02:52:00.000-07:00

Mitt nya jag. En internationell sådan måste jag säga. En resande människa.

På tapeten just nu:

- Östersund. Sverige. September 2011.

(På resan ska jag även stanna till i Karlstad och Stockholm.)

- Istanbul. Turkiet. Oktober 2011.

- Berlin. Tyskland. Hösten 2011.

- Kassel, Tyskland. Juni 2012.

Däremellanska en ännu större resa ske. Längre rent tidsmässigt och rentgeografiskt. Alla deteljer är inte klara så jag återkommer om just den.Dock måste jag säga att jag gillar den internationella prägel mitt livhar fått. Allt i konstens anda. Spännande. Särskilt detta med ekonomin.Stipendier ska sökas. I grupp och individuellt. En djungel bara det.Hoppas på en trisslottsvinst eller en vanligt själ med mycket pengarsom tycker att det arbete jag gör är värt att satsa pengar på. Mecenat tror jag bestämt att det kallas.

Dessutomvar det inte så länge sedan jag var i Rom. Njuter fortfarande avminnet. Varmt. Trevligt. Mycket kultur. God mat. Asgod glass. Mycketgott kaffe. Turistiga var vi verkligen min syster, vår mor och jag.Fint sällskap. Fin present. Otroligt tacksam. Har sett allt man borde se i Rom. 4 dagar och 3 nätter.Underbart.

Ge mig mer skrev jag i ett sms till en kär vän när jag kom hem. Svaret: "Härligt att höra! Varje gång du har rest säger du "vill mera". Res! Res! Res dig. Res dig mätt..." Detär väl kanske det jag ska göra under året som kommer? Resa mig mätt.Går det? Det bästa av allt är ju att jag trivs här hemma också. Näraden dalsländska skogen I min lilla stuga. Med min hund. I skolan. Medlivet.

Tillbaka.

2011-09-05T02:58:00.000-07:00

Sedan en vecka och en dag är jag tillbaks. Som jag gillar det. Underbrart. Mitt hem. Min säng. Mina kläder. Mina böcker. Det var stökigt och dammigt. Fullt med vissna blommor och döda flugor. Lämnade mitt hem i all hast mitt i examensutställning. Så jag har ägnat helgen åt att städa, tvätta, rensa garderoben, damma, vädra... Och njuta. Jag är hemma. Känns otroligt bra. Dals Långed. Jag har träffat fina vännerna. Nya bekanta. Och ja, det har ju varit skolstart. Fantastiskt. Jag läser numera Tillämpad Konst Textil. Masterutbildning. 2 år. Till. 2 år att utvecklas, gräva djupare, njuta, uppleva, skapa, skriva, fota, planera, lära och resa. Underbart. Sjukt peppad. Jag vet inte om jag någonsin har kännt mig så peppad inför en skolstart som denna. Då har jag ju ändå börjat skolan ett par gånger.

Bloggen har under sommaren varit sporadisk. Jag funderade ett tag på att lägga ner det här med att blogga. Kanske var det för att jag inte gjorde mycket mer än att jobba som en tok i färgglada butiken. Stockholm är ju en fantastiskt stad. Fint utbud av caféer, matställen, klubbar, museum, gallerier, musik osv. Men det var inte mycket av detta som jag tog del av under sommaren. Tyvärr. Och jag har inte hållit i en nål eller ett tygstycke under sommaren. Kanske det är därifrån peppen har vuxit sig stark? Nu vill jag. Skapa.

Och varför vill jag fortsätta blogga då? Jo, det finns bloggar jag följer som ger mig så sjukt mycket inspiration. Om jag skulle ge någon endaste människa den inspiration som jag får av dessa bloggar så skulle jag vara toppenglad. Och så är det ju för det fina nöjdet att sammafatta det som sker i mitt liv. Välja ut det bästa/värsta som händer och tänka till en smula över det hela. Tack till Karin Granstarnd, Annahärtavisby, Anna Liljeholm, Broderi-Karin Holmberg, Emma Larsson, Jennica Ring, Gum Lina Gabrielsson , Ida Lundell, Annika Wahlström och Camilla Engman.

Så nu är jag tillbaka. I Dals Långed. I skolan. På bloggen. Känns fint.

31 augusti 2011.

2011-08-31T12:35:00.000-07:00

Ibland känner man saker man inte vill förstöra med ord,
men i de bästa av världar gör man ju det ändå.

2 augusti 2011.

2011-08-02T14:10:00.000-07:00

Jag smider planer inför framtiden. Hoppas. Drömmer. Längtar hem. Hem till Dals Långed. Hem till mitt hem. Min dator. Skogen. Svampen. Jag längtar till skolstart. Masterprogrammet Textil -Kläder - Formgivning. 2 år. Jag har bestämt mig. På riktigt. Jag är sjukt taggad.

Jag har inte gjort något kreativt under sommaren känns det som. Nu är jag hungrig. En bra känsla. Jag läser mycket. Böcker som får mig att resa. I tid och rum. Böcker som får mig att gråta av sorg och lycka. Jag blir hänförd av vad viktigt språk och ord är.

Jag lyssnar på SR Världen. Känner att det är så mycket jag vill göra och uppleva. Kanske dags för ett äventyr snart? Drömmer lite till. Kan drömmar bli verklighet?

Nästa äventyr bär av till Rom. 16 dagar är det kvar. Som jag längtar.

Innan dess ska jag socialisera mig med Fina människor. DET har jag också längtat efter.

Öland.

2011-08-02T13:30:00.000-07:00

Jo, det är ju vacker natur. Det är ju på sina håll stilla och otroligt vackert till och med. Men så kan jag inte låta bli att avsky denna ö. Eller inte själva ön. Utan att det tycks vara så sjukt många som verkligen tokälskar ön och MÅSTE ta del av den. Bygga sjukt konstiga hus som inte alls smälter in i miljön. Ta över helt och hållet. ALLA vill ha sin del av ön. Äga. Och skrika istället för att prata.

Jag trivs som bäst med att ta en stilla promenad ner till Källa hamn och kolla in Källa Gamla kyrka på vägen. De fina åkrarna och höra Tornseglarnas skrik när de fram fram och tillbaks över himlen i jakt på mat. Har inte besökt ön på fyra år. Nu var det dags. Jag njöt av ledighet och att hälsa på fina familjen. Tiden går fort och nu är det två veckor sedan jag besökte ön. Längtar tillbaks. Mest till folket. Insikt: Jag behöver ju inte bygga ett sjukt konstigt hus på ön. Jag kan åka dit och njuta av det fina istället.

Världen.

2011-07-22T13:35:00.000-07:00

Årets hittills varmaste dag kändes det som. I alla fall i färgglada butiken. Jag hade i flera dagar tänkt att jag skulle skriva ett par rader här om mitt fina besök på Öland. Om min hatkärlek till denna ö.

Allt detta känns nu HELT meningslöst. Och får vänta. Bomb i Oslo. Skottlossningar på en ö utanför Oslo. Det var två norrmän som berättade nyheten för mig idag på jobbet. Kände hur varenda hårstrå reste sig på kroppen. Hemskt. Och jag kan nu inte sluta lyssna på radio eller se på tv senaste nytt. Så mycket ondska. Så maktlös man känner sig.

Dessutom får jag tårar i ögonen varje gång tv-nyheterna visar bilder på dessa svältande människor i östra Afrika. Flera miljoner människor riskerar att svälta ihjäl inom kort. Otroligt hemskt. Vad fan är världen på väg? Detta är ju dessutom bara en liten del av all ondska i världen. Tyvärr. En mörk kväll kan jag konstatera.

Ett annat liv.

2011-07-11T13:43:00.000-07:00

Sedan 11 juni i år känns det som att jag lever ett helt annat liv. Då lämnade jag min lilla lägenhet i Långed. Jag har passerat Göteborg ett par gånger, London, Småland och Stockholm tur och retur ett antal gånger. Men mitt liv är ju kvar hemma i Långed. Mitt skapande liv. Som jag saknar. Fina vänner. Som jag saknar.

Här i Stockholm jobbar jag i färgglada butiken och det funkar bra. Men jag är helt slut när jag kommer hem. Ett hem som är rent och fint, men det är ju inte mitt hem. Och ja, skapandet ligger på is. Än så länge har jag inte hunnit med att ta del av det fina som Stockholm har att erbjuda. De intressanta utställningarna runt om i stan. Dricka öl i solsken. Fika storstadsfika. Träffa dessa MÄNNISKOR som jag inte träffat på länge. Men jag har mina skäl. Och stressa är inte min grej. Jag klär liksom inte i stress. Tror faktiskt inte att det är någon som gör det när jag tänker efter.

Tills vidare drömmer jag mig bort till den fina helgen i Småland som jag nyss är hemkommen från. Där-producerad mat. Fina djur. Fina människor. Livet.

Långa listan.

2011-07-05T14:14:00.000-07:00

Ja, listan slutar ju aldrig att fyllas på med saker som jag vill göra. Det är fantastiskt. Och frustrerande. I sommar hade jag tänkt mig att jag skulle blogga mer. Göra om min blogg. Tycker att denna är i behov av lite förändring. Jag skulle fota mer. Mycket mer. Och blir bättre på photoshop. Men eftersom jag har min dator hemma i Dals Långed och jag sjäv befinner mig i Stockholm får photoshop vänta. Kameran har jag som tur är med mig. Jag hade också tänkt att jag skulle göra mig en riktig hemsida. Domän har jag redan. För under sommaren skulle jag ha så mycket tid. Tid till allt detta. Samtidigt som jag skulle jobba i den färgglada butiken, träffa alla fina vänner här i Stockholm och övriga landet, lyxa till det med fika, njuta av vin på balkongen... Ja allt detta. Tur att sommaren bara har börjat eller hur var det nu?

Livet.

2011-07-05T13:32:00.000-07:00

Döden är tydligen en del av livet. Tårar rinner. Det gör ont. Men det är tur att jag inte är ensam. Fina familjen. Minns och sitter med fina små saker. Kollar på foton. Funderar på framtiden.

Stockholm är fint. Jag trivs. Lyxar till det med lunch ute på lunchställe. Lyxar till det med tapas en vardagskväll. Njuter ev att det är sommar. Jobbar. Lyssnar på Sommar i P1. Läser.

Reser gör jag mycket. Som vanligt i mitt liv. Kanske kan jag landa till hösten?

En dag i taget. Här och nu.

Svängrum.

2011-06-27T15:37:00.000-07:00

Ett rum som svänger. Ett rum med kökshanddukar som väggar. Dessa älskade kökshanddukar. Med broderade monogram. Från familjen. Slitna med hål på sina ställen. De bär på historia. Vinden får rummet att svänga. Mitt i all grönska. Mitt i sommaren. Visst poesi uppstår.

London.

2011-06-27T15:22:00.001-07:00

Vilken bra start på sommaren. Min kära bror tog studenten och av mig och hans andra syster fick han en resa tillsammans med oss. Till London. Underbart. Att vi inte har gjort det här innan? Vi var alla trötta. Efter studentfirande. Efter examensutställningar. Efter jobb i Norge. Vi tog det lugnt. Höll oss på behörigt avstånd från alla "måste-se-saker". Drack god öl. Träffade fina människor. Fick inspiration. Lyssnade till otroligt bra musik. Åt god och mindre god mat. Shoppade. Vissa mer än andra. Drömde oss bort, till framtiden. Sov mitt i en byggarbetsplats. Vi njöt och hade det så bra. Mera. Ge mig mera.

3:e våningen.

2011-06-22T12:24:00.000-07:00

Imorgon är det sista dagen man kan se vår examensutställning i Göteborg på 3:e våningen. Sockerbruket 9, Klippans industriområde. Kl. 12-17 är det öppet.

Ursnyggt! Välkomna!

Vernissage.

2011-06-10T13:55:00.000-07:00

Ja, då var det dags.
Imorgon, lördag kl 12-18 bjuder vi examensstudenter från Stenebyskolan till vernissage. 3:e Våningen heter stället. Ligger på Sockerbruket 9 i Göteborg.

I dagarna tre har vi byggt, burit, städat, skruvat, borrat, spikat, fixat, hyrt, ringt, planerat, diskuterat. Allt är på plats och vi är så nöjda. Trötta men nöjda.

Kom och titta. Utställningen pågår till 23 juni. Måndag - söndag kl. 12-17. Onsdagar 12-19.

Föresten har vi idag haft skolavslutning och det ösregnade. Kören sjöng fint och stipendium delades ut. Nycklar och passerkort är inlämnade. Känns lite sorgligt. Skolan är slut och folk ger sig av. Men nya äventyr väntas för oss alla. Detta är ju inte slutet. Det är början.

Nu ska jag packa för några dagar i Göteborg. Roligt. Ett av många äventyr.

Oslo.

2011-06-04T01:19:00.000-07:00

Ibland är det bara det som behövs. En liten resa i goda vänners lag. Så härligt. Se och uppleva nya platser. Se människor man inte känner. Smaka och lukta på storstaden. Oslo var mycket bättre än jag mindes. Operahuset är ju värt all uppmärksamhet för det är fint, mycket fint. Iskaffet var dyrt men också det godaste jag druckit. Konst spanades in på olika gallerier och på Nasjonalmuseet. Kände lite på storstadspulsen. Underbart. Jag vill ha mer, mycket mer.

Mer fick jag också. I det fina huset vid fjorden. Konst, söta hundar, småprylar, blommor, god mat och ett trevligt värdpar. Vad mer kan men begära? Det kändes som en dröm. Så vill jag också ha det. När jag blir stor.
Väl hemma i sängen kändes det ofattbart att jag bara hade varit borta över dagen. Jag drömde dessutom inatt att jag var ute och körde bil och njöt av att det är så otroligt vackert ute. Eller vänta det var kanske inte någon dröm?

Jag får fortsätta drömma under tiden som jag städar ur min arbetsplats i ateljén. Känns sorgligt och vemodigt. Men det måste göras. Imorgon är det dessutom sista dagen som det går att se examensutställingen här i Dals Långed. På lördag den 11/6 kl. 12.00 kan man se den i Göteborg. På 3:e Våningen vid Gamla Sockerbruket. Hurra vad bra!

Ett alldeles eget verktyg.

2011-05-27T01:17:00.000-07:00

Ja nu sitter de på plats. Alla dessa lappar.
En mycket vänlig själ tyckte att det såg lite jobbigt ut att sätta upp Alla dessa lappar. Så denna vänliga själ gjorde mig ett eget verktyg. Det är ju inte alla som har det. Jag har inte riktigt kommit på något klockrent namn till det än. Men jag har det i väskan och går och klämmer på det ibland. Det är fint. Och det var verkligen till stor hjälp med att sätta upp Alla dessa lappar. Jag kommer ju att få göra det ett par gånger till. Minst. Om en och en halv vecka ska jag göra det i Göteborg, på 3:e våningen. Ett ställe som vi ska ha vår examensutställning på. Och i höst blir det i Berlin. Vår lilla klass har fått ett stipendium för att ställa ut vårt examensarbete där. Spännande. Mycket att se fram emot. Så har jag ju ett så fint verktyg.

Upplevelsebakis.

2011-05-22T13:56:00.000-07:00

Ja, jag kan inte beskriva känslan som idag har infunnit sig med något annat ord. Upplevelsebakis. Jag vet inte riktigt vad man tar sig till när man är helt ledig. När allt krut är lagt. Alla fina besök har åkt hem. Regnet faller. Inget absolut måste. Idag i alla fall...

Vilka fina dagar jag har fått uppleva. Långväga besök från hela ladet. Jag har verkligen firat min examen. God mat, fina vänner, fina familjer, presenter, blommor, fina klassen, HELA klassen, hundkalas. Trångt och otroligt trevligt. Jag finner inga ord. Jag är så glad och tacksam. På riktigt. Vilken helg.

Vernissagen blev lyckad. Fint väder och glada miner. Mycket folk. Tal av rektor. Vin. Tror att vi alla är trötta men nöjda. Mycket jobb. Känner stolthet över oss alla. Över mig själv. Skön känsla.

Tomhet infinner sig. Men jag vet att det vänder. Ganska snart. Hoppas jag.

Vernissage.

2011-05-17T11:58:00.000-07:00

Nu på lördag den 21/5 är det vernissage. 21 fina examensstudenter visar sina arbeten. Konst, möbler och gesällarbeten. Det kommer att bli fantastiskt!

Klockan 14.00-17.00. I Konsthallen i Dals Långed.
Välkommen!

Examen 2011.

2011-05-13T10:26:00.000-07:00

Ja, då var det gjort. Skönt känns det. Och tänk att jag gjorde det.
Underbart. På riktigt.

Jag firades. Fina familjen kom och överaskade. Vänner med handgjorda lådor. Blombud. Bubbel. Ostbricka. Fin middag med hela TKF. Jag finner inga ord.

Nu är det tomt. En smula trist till och med. Har mängder att göra. Men inga måsten. Just nu i alla fall. Så då låter jag bli.

Vi har ju en examensutställning att bygga. Vernissage den 21 maj 2011, i Konsthallen i Dals Långed. Klockan 14.00. Välkomna!

Effektiv dag.

2011-05-03T16:20:00.000-07:00

Ja, det må jag säga. Den tycks heller aldrig riktigt ta slut.
Känns bra.

Det närmar sig. Jag jobbar på.
Känns som att jag glömt något.
Försöker lista ut vad.
Broderar, färgar, trycker och portfoliar under tiden.

Kolla in här: www.fridagregemar.portfoliobox.net

10 dagar kvar.

2011-05-01T12:22:00.000-07:00

Mer än så är det inte. Examinationen närmar sig.
Tycker att det känns bra.
Läget är under kontroll.
Jag var tvungen att lämna "min" fomrsal idag. Det var tråkigt.

Sedan har det tydligen blivit vår. På riktigt. Med sång, eld och musikkår.
Om tio dagar ska jag njuta av den. På riktigt.

Just nu.

2011-04-27T14:24:00.000-07:00

Nu. Just nu. Känns det så himla bra.
Det är jag värd.

Alla dessa lappar.

2011-04-21T04:12:00.000-07:00

Är titeln på mitt examensarbete.

Vad har du inspirerats av?
Jag har inspirerats av minnen och berättelser. Historia. Ett gammalt fotoalbum. Handskrivna brev med det svarta bläcket och gulnade papperet. Vykort från en tid då det verkligen uppskattades. Böcker som gulnat med tiden. Saker med en själ och en berättelse. Tankar om dåtiden, nutiden och framtiden? Vad skiljer dessa åt? Hur lever vi idag? Vilka avtryck lämnar vi?

Vad har du gjort?
Jag har materialiserat minnen. Skapat en förnimmelse av något gammalt, vårdat och älskat. Förnimmelsen av gamla blekta foton. Motivet tynar bort. Handskrivna brev där texten inte längre går att tyda. Trasan och lappen som symbol. Mängden. Överflödet. En historia i nutid. En berättelse där man läser mellan raderna. En berättelse som aldrig tar slut.

I väntans tider.

2011-04-21T03:58:00.000-07:00

Jag väntar på mail. Mail från handledare, lärare och annat viktigt. Kollar mailen ofta. Allt för ofta. Försöker att läsa gamla rapporter. Skriva på min egen rapport. Sammanfatta och anteckna tankar och funderingar. Svårt. Det går trögt. Jag vet ju att det är början som är det svåraste. Jag vet det. Och när jag väl kommit över början brukar jag till och med tycka att det är riktigt roligt. Längtar till den känslan.

Tydligen är det påsk i resten av landet. Det låter trevligt. Igår spenderade jag kvällen på en altan i tyska villan. Underbart. Jag ville inte gå hem. Efter den 11 maj kommer jag kanske bosätta mig där. Dit är det hela 19 dagar som ska passera. Mycket som ska fylla dessa dagar. Heja heja.

En ledig helg.

2011-04-19T11:44:00.000-07:00

Jo, jag tog mig ledig en helg och drog till Stockholm. Sedan i julas var det bestämt att vi skulle ses. Hela familjen. Från olika delar av världen. Eksjö, Stavanger och Dals Långed. Håkan Hellström skulle vi se live. Allihop. En bra julklapp. Och ett klokt beslut. Att vara ledig. Fint att spendera ledigheten med finaste familjen. Mycket skratt där.

Hann med mycket. Sova. Ordentligt. Äta god mat. Frossa i ost från Hötorgshallen. Compact living, 5 personer och 2 hundar i en liten tvåa. Långpromenad på Djurgården. Skaffa mig en ny favoritglass. Spana in alla tunnelbanetåg från Liljeholmen under två fina timmar i solen med sötnosar. Gå på bio. Gråta lite till bion. Springa in i bror och ta en öl. Mysig snabblunch med fin vän. Säga hej till jobbet inför sommaren. Ge shoppingråd till studentbror. Konsert på Cirkus. Stämningen var på topp. En hastig men glad kram på T-centralen. En solig och fin resa hem till Långed. Läsa gjorde jag mycket. Så nöjd.

Högen har dock inte minskat med saker jag ska göra. Bara att ta tag i dessa. Nu lite piggare och lite mer taggad. Härligt. Detta kommer att bli bra. Examensarbete och framtiden. Så känns det.

Världens bästa yrke.

2011-04-08T14:17:00.000-07:00

Idag skulle jag vara ledig. Men med mitt yrkesval går inte det. Jag har inte bara valt ett yrke. Detta är en livsstil. Som för mig faller sig helt naturligt. Om några månader är jag färdigutbildad konstnär. Världens bästa yrke. Och livsstil. Jag älskar det. Jag skulle inte på något sätt vilja byta. Jag gör det jag helst av allt vill göra. Och jag vet att jag kommer att hålla på med detta hela livet. På ett eller annat sätt. Underbart att känna så. Och ja, det kanske är få förunnat. Jag är både stolt och nöjd. Detta trots att examensjobbet tar all min vakna tid och att det bitvis känns både jobbigt och skrämmande just nu. Men det är en del av hela fascinationen. Och jag älskar det. Jag gör verkligen det.

Vår och utflykt.

2011-04-08T13:02:00.000-07:00

Idag beslutade jag mig för att vara ledig. Helt ledig. Ett klokt beslut. Jag behövde det. Ont i hela kroppen och för lite sömn gjorde sig påmind. Och examensjobbet befinner sig just nu i någon krampaktig fas som jag måste komma över. Att tokjobba i det tillståndet tror jag inte hjälper det minsta.

Ledigheten spenderade jag på utflykt. Men delar av fina klassen och ena delens pojkvän. Grotta besöktes. Spännande. Ingång skedde på egen risk tyckte en skylt. Fuktigt och fint.

På Dalslands Konstmuseum kunde man skåda detta kollektiva broderi som kallades Vi mår fint! Lekfullt och fint. Mycket namn och ord. En del fina lösningar och intressanta föremål.

Annika Ekdahl ställer ut sina fina gobelänger. Jag gillar att de är stora. Jättestora. Fina färger och många små detaljer som man bara vill kolla mer på. Kanske inte tillhör mina favoriter, men jag gillar detta. Och det är så fint gjort. Färgerna och detaljerna. Och jag kan inte låta bli att fascineras av tiden som lagts ner på detta. Häftigt. Jag gillar att hon har en fin känsla för färg och detaljer och inte bara är insatt i tekniken och gör stora saker. Hon gör det med stil. Annika Ekdahl var även initiativtagaren till det kollektiva broderiet. Utställningen pågår till och med 15 maj 2011. Fri entré dessutom.

På bottenvåningen på Dalslands Konstmuseum fanns det en utställning som kallas Tiden var då... - Iscensatta Dalslandshistorier. En salig blandning av ett gammalt Dalsland. Jag behöver väl kanske inte säga att jag gillade det? Inte för pretatiöst eller med ett överpedagogiskt syfte. Det var bara fina små prylar. En del roliga små historier. Fint gjort. En gammal kamera fick jag också stifta bekantskap med.

Varför tycker jag att allt detta är så fint? Det är ju typ det som mitt examensarebte handlar mycket om. Jag som skulle vara ledig.

På vägen hem stannade vi vid ett gammalt skyddsrum. Tyvärr men inte helt förvånande var det låst. Men det var fint där. Solen sken hela dagen och blåsten blåste oss friska om kinderna. I bakgrunden ser man stridsvagnshinder. Konstigt att tänka sig att det ens skulle behövas. I en annan tid. Jag blev förälskar i den låsta dörren. Den var mycket fin. Färgen. Rosten.

Handelsträdgården utanför Baldersnäs besöktes också. Jag smög mig in. Fick så fint köpa dessa små planor. De ska jag vårda ömt och ge så mycket kärlek jag hinner mellan sängen och examensarebetet. Abstinensen efter pelargoner är lite stillad i alla fall. Äntligen vår. Och vilken härlig dag. Imorgon blir det nya tag med examensarbetet.

Blå.

2011-04-08T12:42:00.000-07:00

Veckans färg må nog ändå vara blå. Även om jag inte skulle säga att det är min favoritfärg. Generellt sett. Just nu är den nog ändå högt upp på listan. Det har blivit vår. Ljumna vindar. En del skulle visst kalla det för storm. Blåsipporna står tätt i backarna. Och jag njuter. Doris likaså. Men kanske inte så mycket utav blåsipporna då. Världen doftar igen. Efter en vinter där dofter inte alls känns. Underbart att njuta av detta. Nu är det som bäst nästan. Innan världen exploderar av grönska. Det känns som att det är frågan om timmar innan det inträffar.

Veckan inleddes med otrolig fin snigelpost. En Hans till Greta. Hans låter till och med som en Blåmes när man trycker på magen. Lite stor kanske Hans är om man jämför med Greta, men oj vad söt. Så glad jag blev. Och när jag tryckte på Hans mage utomhus fick jag fina svar.

Framåt det går.

2011-04-02T04:44:00.000-07:00

Ja, framåt går det. Och det känns bra. Men det känns nästan konstigt att skriva om mitt examensarbete här just nu. Det händer så mycket. Av någon anledning vill jag behålla det för mig själv än så länge. Det är så mycket jag testar och undersöker och jag vet inte riktigt om jag kan sätta ord på det i nuläget. Konstigt kanske. Men ibland är det helt enkelt bättre att inte ens försöka. Men jag har roligt och jag trivs. Det känns viktigt. Och bra. Men frustrationen infinner sig ibland. Det är mycket som ska göras. Då inte bara examensarbete utan framtidsplaner, resor, ansökningar, stipendier, utställningar, portfoliokurs... Jag vet inte ens vart jag ska börja. Så ibland låter jag helt enkelt bli. Mänskligt.

En egen bok.

2011-04-02T04:24:00.000-07:00

Jag har ju inte så mycket för mig nu för tiden. Kände att jag behövde en ny anteckningsbok/skissbok. Så jag gjorde en igår. Av gamla A4 papper som låg och skräpade. Lite kartong och lite tyg. Fint. Precis vad jag behövde. Och varje sida är som ett minne från det här läsåret. Varje sida är något som jag skrivit ut, kopierat, upplevt... Delar av texter, foton och papper som jag färgat. Fint att fylla framtidens tankar och idéer på dessa papper som jag annars hade slängt. Olika färger och kvalitéer. Roligt. Och att det dessutom är miljövänligt och ekonomiskt är ju bara bonus.

Fin post.

2011-04-02T04:15:00.000-07:00

Min lapp återvände. Med posten. Så otroligt fint. Blev glad i hjärtat och tänker att det här med examensarbete kommer att lösa sig. På bästa sätt. Tack.

Handledning.

2011-03-28T00:23:00.001-07:00

I fredags begav jag mig till Göteborg för att träffa min handledare. Underbart. Gav mig så mycket energi och feedback på vad det är jag håller på med. Skönt. Det bar nämligen emot en smula att lämna Långed och sitta så mycket på bussar och tåg på en dag. Men det var värt varenda minut. Dessutom fick jag träffa Annie och fika storstadsfika. Något jag gör allt för sällan.

Det handlar om tid. Mitt examensarbete. Och nu är jag sjukt sugen på en ny arbetsvecka. Detta kommer att bli bra. Dessutom har helgen bjudit på mat i konst. (Middag eller fika i någons ateljé eller installation.) Och dans dans dans på en mycket trevlig pub. Samt arbete och läsning. Jag är nöjd. Välkommen soliga måndag.

Greta.

2011-03-23T12:51:00.000-07:00

Hon ska heta Greta. Blåmesen. Det bestämde jag i morse. Jag drömde om henne. Och i drömmen kallade jag henne för Greta. Det blir bra. Det är jag, Doris och Greta som håller ställningarna här på Kyrkbacken. Känns tryggt. Och bra. Undrar var hon håller hus på natten?

11 gram väger hon som mest. Och har en vingbredd mellan 18-20 cm. Det är inte stort det. Och inatt vaknade jag vid 4-tiden och kunde inte somna om. Runt halv 6 började hon knacka på mitt fönster. Lilla Greta. I morse lyckades jag till och med ta en bild på henne. Det är som sagt något ornitologiskt i mitt hjärta som bultar. I alla fall för Greta.

Snigelpostpresenter.

2011-03-23T12:40:00.000-07:00

Det är många som fyller år i mars. Jag och min kära mamma är två av dem. Vi skickade så här fina små hemmagjorda saker till varandra. Så roligt att göra något som den andra blir glad av. Det behövs inga dyra och nyköpta paket. Det är omtanken som räknas. Fint. Mer sånt.

Lapparna.

2011-03-22T12:47:00.000-07:00

Ytterligare en dag i ateljén. Arbete pågår. Mina fingrar har blivit ytterligare en nyans bruna och mina lappar är fina på hög. En början. Fortsättning följer.

Årets första riktiga vårdag. Och jag tänker på Blåmesar. Speciellt den som tycker om mitt fönster och har gjort det ett tag. Jag tror att den har råkat framkalla någon typ av ornitologisk ådra hos mig som jag inte visste fanns. Fåglar är fint. Speciellt Blåmesen som gillar mitt fönster. Tror att det är en hon-fågel. Ett namn kanske hon ska få? Det ska jag tänka på. Hoppas att jag drömmer om henne i natt.

Fotoalbum.

2011-03-22T12:05:00.000-07:00

Gamla sådana. Har jag hittat i den nyöppnade Antik och Blom-affären här i Långed. Jag har fortfarande inte lagt märke till vad den heter trots att jag borde vara en av deras stamkunder. Nästa gång ska jag tänka på det. I alla fall har jag köpt mig två fina fotoalbum. Med gamla bilder. Från slutet av 1800-talet till början av 1900-talet. Fint. Mycket fint. Och sådana känslor det väcker hos mig. Konstigt och bra på samma gång. Dessa album kommer på något sätt att vara med i mitt examensarbete. Troligtvis. Jag vet inte hur bara. Just nu i alla fall. Bilderna är otroligt vackra. Albumen likaså. För ett tag drömmer jag mig bort.

Min handledare skickade också här om veckan ett urklipp från Göteborgsposten om två konstnärer som hade hittat ett gammalt fotoalbum i en soptconteiner med tillhörande bilder. Nu skulle alltsammans ställas ut i New York. Härligt. Konstnärerna heter Benny Cruz och Anders Walfridson. Jag kan ju bara lugnt konstatera att jag förstår deras kärlek för dessa foton och att de inte kan slängas bort. Bra initiativ med att göra en utställning med fotona. Mina nyfunna foton kanske får en helt annan innebörd i en helt annan utställning. Det återstår att se.

Måndag. En helt vanlig måndag.

2011-03-21T14:02:00.000-07:00

Efter delredovisningen i fredags kände jag mig både redo och taggad på att arbeta praktiskt. Det har jag gjort hela dagen. Mycket skönt och behövligt. Jag testar och undersöker. Lappar och trasor är det som färgas. Mina fingrar har numera en brun ton de också och känslan är bra. Det är så skönt att bara hålla på. Låta händerna säga sitt. De har mycket att berätta. Och detta känns som början. En bra sådan.

Den största och viktigaste insikten jag har skaffat mig de sista dagarna är att jag inte behöver tänka att varje beslut jag tar just nu är så sjukt allvarligt och superviktigt. Jag testar ju en massa. Om jag gör 1000 tester och två av dem känns bra. Då har jag ju kommit fram till de två bra sakerna. Alla 1000 testerna behöver ju inte vara bra från början till slut. Och om jag INTE gör dessa 1000 tester så kanske jag inte hade kommit fram till dessa två bra saker. Dumt att inte testa. Alltså är det väldigt viktigt att just nu inte fatta några viktiga beslut utan att bara testa. Att bara testa kräver inga stora och viktiga beslut. Bara det beslutet att våga testa. Även i ett examensarbete. Det är ju så jag jobbar annars. Varför skulle jag ändra på det helt plötsligt?

Väg-resan.

2011-03-21T13:42:00.000-07:00

Ja, road tripen i lördags. Den var lyckad kan man säga. En känsla av att våren är på väg. En känsla av frihet. En känsla av nostalgi och sentimentalitet. En känsla av storstad. Fint. Hela klassen. Fem personer. Smidigt då alla får plats i EN personbil. Vackert väder. Storstadsfika. Glada kramar på jobbet. Konst med många besökare. Många olika parfymer på liten yta. Nätverka. Många kära återseenden. Tiden går fort. Dagar blir till år kan man lugnt konstatera. Karins fina konst kunde man knappt njuta av för att det var så mycket folk. Men det var roligt. Och årets Konstslöjdsalong kan man njuta av någon annan gång när det inte är tokmycket folk för den pågår fram till 5 juni 2011. Det ska jag göra i alla fall.

Besöket hos ex-klasskompisen i fina huset med fina familjen var nog ändå höjdpunkten. Och glädjetjutet i bilen på väg hem när denna låt spelades var fantastiskt.

Delredovising.

2011-03-18T14:03:00.000-07:00

Nu är det gjort. Delredovisning nr I av II är genomförd. Jag känner mig stolt och glad över vilken begåvad klass jag råkar tillhöra. Blir glad och känner mig trygg över det som komma skall. Vi kommer tillsammans fixa detta galant. Det är jag övertygad om. Inte för att jag någonsin har tvivlat, men ibland är det vara skönt att känna det extra mycket.

Jag är även stolt över mig själv. Att jag har jobbat på bra. Trots att det inte alltid kännts så. Men jag har gjort en grundlig research. Det känns bra. En stabil grund att stå på. Nu är jag redo för att ta tag i lite praktiskt arbete. Textilt tryck, broderi, kollage, text och srkiva kanske? Men först ska jag njuta av helgen. Den kommer ju att bjuda på vernissage på Röhsska museet och deras konstslöjdsalong. Karin ska ställa ut sina fina tågbiljetter. Ska bli kul att se. Och vernissage är ju alltid kul. Dessutom innebär det ju en liten roadtrip med klassen. Den bästa av roadtripar. Födelsedagskalas ska vi också hinna mer på roadtripen. Oj så skoj.

"Ledigt vi tar oss, vi skojar och har oss. Hela dagen ska vi ha roligt!"

Annika hade bakat en god och fin kaka som vi firade lite med. Mums.

Antikt. Igen.

2011-03-16T13:48:00.000-07:00

Inspiration finns ibland närmre än man anar. Idag fann jag den i den nyöppnade blom-och antikaffären som finns här i Långed. Jag har inte ens lagt namnet på minnet. Men så mycket fint det fanns där. Små detaljer. Små prylar. Givetvis var inte allt i butiken toppen, men ni vet när man hittar små saker som man bara känner är rätt. Känner att Fröken Anna Ekströms berättelse och liv börjar ta sig en form. Och idag hittade jag inspiration till hennes berättelse. Bra och fint. Mera sånt tack.

Våren.

2011-03-16T00:57:00.000-07:00

Ja! Den är på väg. Våren. Ett säkert tecken på det förutom ljuset, ljudet av fåglar och att snön sakta men säkert smälter är ju att det går att köpa pelargoner i affärerna. Härligt. Kunde inte låta bli att köpa två mini-pelargoner till samlingen i fönstret i lägenheten i Stockholm. Pelargonerna trivs så bra där. Ljust och varmt. Och när jag kom hem till Långed fanns det knoppar på den största pelargonen. Glädje. Tror att pelargonerna trivs lite här hemma också. En annan blomma som jag haft några år som jag fått av mormor och trott att jag helt misskött blommade också. Roligt. Känner mig lite stolt.

Trots att det egentligen bara är härligt med vår och vårtecken så blir jag lite stressad. Våren bara springer fram och det är så mycket som ska hända och göras under våren. Men jag får inte tänka på allt på en gång. Jag får tänka på en sak i taget. Då går det mycket lättare. Bra plan. Och på tal om plan. Jag har planen att återvända till Stockholm i sommar. På heltid. Med jobb och sånt. Också en bra plan.

Hemma.

2011-03-16T00:31:00.000-07:00

Borta bra men hemma bäst? Ja, så kan det ju vara. Men jag skulle den här gången vilja skriva: Hemma bäst men borta så otroligt nödvändigt. Jag känner mig nästan som en ny människa. Jag har knarkat lite kultur, fikat storstadsfika, druckit vin och ätit ost, varit på inflyttningsfest, gjort studiebesök, nätverkat, träffat fina vänner och deras underbara familjer. Det innebär badhusbesök, fina barnsånger, lekpark, middag, fredagsmys med På Spåret, Melodifestival, hundlekar, frukostmys, filmkväll och massa kärlek. Fint, så himlans fint. Och som sagt nödvändigt. Jag känner mig lite mer redo att ta mig igenom denna vår. Skönt.

När jag kom hem hade jag mänger av fin post som väntade på mig. Bland annat boken Indie Craft av Jo Waterhouse som jag önskade mig tidigare. Min kära mamma vet vad som glädjer mig.

Det fanns också långväga grattis-kort, intressant tidningsutklipp, urdrag ur en fantastiskt tänkvärd bok och omtanke. Glädje att komma hem till.

27 år.

2011-03-09T01:09:00.001-08:00

Fyller jag idag. Befinner mig mitt i allt kan man säga. Just nu mitt i Stockholm. På besök, studiebesök och intervju. Mitt i examensarbetet. Som jag känner mig lite vilsen inför. Fortfarande. Mitt i alla beslut. Framtiden. Mitt i livet. Smärta och glädje. Mitt i förvirringen. Helt normalt. Spännande och skrämmande. Mitt i förändrning. Nyttigt och smärtsamt. Livet.

Idag blir det bad i badkar, långpromenad i slosken med hund, fika med fin vän och underbart barn och avslutningsvis lyxig middag med en annan fin vän. Däremellan blir det en liten intervju och förhoppningsvis lite plugg.

Kvinnodagen.

2011-03-09T00:42:00.000-08:00

Igår, på självaste kvinnodagen hittade jag Nina Hemmingssons Jag är din flickvän nu som jag velat ha länge. På bokrean dessutom. Lycka. För övrigt är jag nu helt såld på Liv Strömquists Prins Chales Känsla. Den boken borde alla läsa. Det är både peppande och lite sorgligt. I tankar kring oss kvinnor runt omkring på jorden. Tror att det blir årets födelsedagspresent, julklapp och åh-vad-jag-tycker-om-dig-present. Sprida ordet liksom. Båda dessa böcker är ju tecknade serier, något som jag gillar. Blir lite sugen på att teckna själv. Det är inte illa det. Tids nog kanske det faktiskt kommer teckningar.

För övrigt fick jag fira kvinnodagen i kombination med 1-årskalas med världens mest positiva lilla flickebarn. God middag och hemmagjorda semlor. Hundar och vänner. Underbart att få vara med i familjen en liten stund. Så ska jag också ha det en dag. Hoppas.

Nordiska museet.

2011-03-08T07:58:00.000-08:00

I måndags spenderade jag mer än 3½ timma på Nordiska museet. Väl spenderade timmar måste jag ju säga. Nordiska museet har till och med öppet på måndagar. Det gillar jag. Timmarna gick snabbt och jag hade nog kunnat gå där mycket längre om inte museet stängde. Nordiska museet är nog det museum som jag besökt flest gånger. Jag gillar det. Byggnaden. Och ja, de har alltid intressanta utställningar. Den utställning som jag fastnade mest för vid detta besök var den lilla men helt bedårande fotoutställningen Bildminnen.

Fotot. "...den "fryser" ett ögonblick och låter oss sedan obegränsat återvända till samma ögonblick, den förleder oss att tro att vi kan agera tidsmaskin, den avbildar i hur men försöker säga något om då. Framtiden kan den inte förutse."

Det var bilder från mitten på 1800-talet fram till början på 2000-talet. Fin blandning. Jag kände att en del av de gamla bilderna fyllde mig med så mycket känslor. Fint, vackert och en smula magiskt. Det var inte många bilder, eller stora, men det var som att alla på ett eller annat sätt talade till mig.

"I regel ingår varje bild i ett större arbete, som vart och ett för sig skulle kunna bli en utställning. Grunden för god fotografi är ändå sällan mängden bilder, utan känslan för ljus och form och förmåga till bildskapande. För god fotografi som vill berätta om människor är tid, kunskap, intresse och självreflektion en tillgång."

Utställningen är som sagt liten, men gillar man foto är den fin. Och kanske extra mycket om man gillar gamla foton. Den öppnade 2004 så jag antar att den hänger kvar ett tag till.

Idag hände det.

2011-03-01T10:44:00.000-08:00

Jo, idag var det en sådan dag då jag kände att det släppte lite. Otroligt skönt! Jag har fått mycket gjort. För första gången på länge känns det som. Läst, testat, fotat, städat, organiserat, skrivit, snackat, lånat, nålat, tänkt och känt. Och just idag känns det ganska bra. Det kan ju ändra sig mycket fort. Men jag försöker tänka på här och nu. Inte vad som komma skall. Det är här och nu som räknas.

Jag hade mitt första mötet med min handledare idag också. Känns som att det kommer att bli bra. Hoppfull för första gången på länge. Hurra. Måtte det hålla i sig. Snart ska jag dessutom åka till Stockholm. Det blir fint det.

Trasan.

2011-02-27T14:05:00.000-08:00

När jag kom hem i torsdags natt och tömde min brevlåda låg där ett litet brev. Lite mjukt. Omtanke med snigelpost. Det är äkta omtanke på något sätt. Inuti detta brev fanns denna bedårande trasa. Små lappar fastknutna berättade en fin berättelse. Jag grät. Så fint tycker jag att det är. Tänk vad en bit textil kan göra med mig. Galet och spännande att det väcker så mycket känslor hos mig. Det är ju helt magiskt att jag har lyckats hitta en fin vän som tycks uppskatta samma saker som mig. Och som delar med sig. Tack snälla för denna omtanke. När den behövdes som mest.

1. Någon drömmer många drömmar på detta lakan tills det blir så nött att det går hål i mitten.

2. Min mamma väver rödvita trasmattor på mormors vävstol. Min barndoms köksmattor.

3. Mattan är sliten och trasig i kanten. Jag lagar med en bit tyg. Och det blir en köksmatta i MITT hus.

4. Varpen ger upp. Mattan går av när jag tvättar...

5.

Tillstånd.

2011-02-25T15:51:00.000-08:00

Jag är åter i på plats i Långed. Det känns. Både tungt och trevligt. Konstigt jag vet. Det är så mycket jag vill göra och det är så mycket som jag verkligen inte vill göra. Också konstigt. Hopp och förtvivlan. Helt naturligt kanske? Idag broderade jag lite, kändes både bra och dåligt. Jag känner mig förvirrad och frustrerad. Har en hel stor hög med böcker som jag vill och borde läsa. Men det går långsamt. Allt går långsamt. Jobbigt när jag känner att jag inte har tid för långsamhet. Men tid är bra. Jag vet att det med tiden kommer att kännas bättre. Det gör ju oftast det. Helt plötsligt är jag inne i ett flow igen. Jag är bortskämd efter en underbar hösttermin där allt flöt på riktigt smärtfritt. Nu är jag väl inne i någon slags baksmälla kanske. Jag ser mig om i världen och min närhet och finner inspiration. Men den känns ibland kortvarig. Måtte denna baksmälla släppa taget som mig snarast. Tid och tålamod är det som behövs nu. Det vänder. Jag vet det.

En del av berättelsen?

2011-02-25T12:46:00.001-08:00

Sex kalendrar från 1903-1926 blev mitt inköp från mitt sista antikaffärsbesök. Åren som känns centrala i min berättelse om Fröken Anna Ekström. Det är fint att känna det tunna och sköra papperet mellan fingrarna. Titta på de anteckningar som är gjorda med fin handstil. Sätta sig in i hur Sverige såg ut då. I kalendern från 1903 står det att det bodde 5 136 441 personer i Sverige. 4 032 490 personer bodde på landsbygden. I Stockholm bodde 300 624 personer. Enbart dessa siffror visar ju en enorm förändring. Och folkmängdens ökning är ju inte den enda förändrning som skett. Spännande. Är jag galen? Förmodligen lite. Det trivs jag med.

Ännu mer antikt.

2011-02-25T12:00:00.000-08:00

Ännu mer kärlek. Jag har besök Antikt och Gjutjärn i Eksjö. En antikaffär. Jag skulle kunna bosätta mig där. Det finns nästan ingenting som jag inte skulle vilja ha där. Lycka. Det är så spännande. Små detaljer. Gamla prylar. Mängder av berättelser. Och det är så smakfullt tillfixat. Personalen är trevlig. Åh, vilket toppenställe. Det var magi att hitta väggen upp i trappan som var tapetserad med gamla brev och vykort. Man skrev så vackert förr i tiden. Fina bläckpennor. Personlig handstil. Inköp gjorde jag ju givetvis. Helt och hållet i research inför mitt examensarbete. Eller så var det bara fint.

Ett godkänt PM.

2011-02-24T01:30:00.001-08:00

Nu har det hänt. Jag har ett godkänt PM. Ett PM för mitt examensarbete. 10 veckor fram i tiden kommer jag ägna all min vakna och icke-vakna tid till att skapa ett examensarabete. Läsa, skriva och skapa. Spännande, skrämmande, intressant och roligt. Hur detta kommer att sluta vet jag inte alls. Men jag vet nu början. Mitt examensarebete skall handla om Fröken Anna Ekström. En ung kvinna som levde i början på 1900-talet. Vykorten här nere är adresserade till henne mellan åren 1903-1922. Otroligt fina. Fröken Anna Ekströms berättelse ska jag berätta med hjälp av textila material, tekniker och föremål. Vem var hon? Hur levde hon? Vad fick hon uppleva? Vad drömde hon om? Vem är personerna som skickat vykort till henne?

Min berättelse om Fröken Anna Ektsröm ska inte på något sätt vara fulländad och glasklar från början till slut. Det är meningen att betraktaren ska få fylla i där det finns luckor och själv ställa egna frågor till Fröken Anna Ekström.

En början som sagt.

En annan utställning.

2011-02-24T00:55:00.001-08:00

Som nu också pågår på Eksjö Museum är den kinesiska konstnären Lei Yans Det röda spåret. Hon har varit soldat i Röda armén och här visas hennes liv och upplevelser i foton och textila skulpturer. Jag tror att jag gillar detta. Foton från hennes tid i Röda armén som är frysta i vatten och sedan fotograferade igen. Speciella uttryck och känslor. Fryst historia. Frysta minnen. Även små symboler och saker från hennes tid i Röda armén har hon fryst in i vatten och fotat. Hon kallar dom för Frozen Red och Frozen Youth. Och de textuila skulpturerna kallar hon för How should I Protect You. Dessa skulpturer är så starka och sköra på samma gång. Ger ett sådant starkt uttryck. Spännade. Och ja, en smula oväntat att hitta textil i denna utställning. Härligt. Tycker att Eksjö Museum hade mycket att ge mig vid detta besök. Roligt att bli överaskad. Lei Yans utställning pågår fram till 27 februari.

Antikt. En kärlek.

2011-02-24T00:01:00.000-08:00

En liten resa bort tog mig iväg till en helt annan värld. Nästan i alla fall. En antikaffär i Mellerud. Sten har smalat på sig en himlans massa fina gamla prylar. Jag gick omkring där länge och väl och njöt av alla fina saker. En del är bara konstiga. En del är mycket dyra. Fota kunde jag inte låta bli att göra. Med mig hem hade jag gamla vykort skrivna i början på 1900-talet. Tror att det är början till något stort. Känns så i alla fall. En bra början. Tänka sig vad man kan hitta i Mellerud. Oväntat och bra.

Andrum.

2011-02-23T02:26:00.001-08:00

Så heter den utställning som just nu visas på Eksjö Museum. Konstnärerna Emma Larsson och Rolf Wernersson har en gemensam utställning. Det här är något av det finaste jag har sett. I alla fall är det klart det bästa som Eksjö Museum har visat. Jag gick där länge och väl i min ensamhet. Kände att denna utställning verkligen berörde mig. Det var så att tårarna tittade fram. Fint och ja en smula överaskad måste jag nog säga att jag blev. Det är så att jag ska gå dit igen innan den stänger. Till den 3 april har jag på mig.

Det var ljuset, färgerna, motiven, stämningen. Ja, det var så mycket jag gillade. Att de lämnade så mycket till mig som betraktare att fylla i. Använda min fantasi. Är det verklighet eller fantasi? De bjöd mig in i deras värld. En värld där jag skulle vilja stanna. En stund i alla fall. Åh vad jag gillade detta.

Konsten att bygga en koja.

2011-02-23T02:05:00.000-08:00

Det här är bilder från vår workshop som vi hade för några veckor sedan. Jag hade glömt av detta lite. Men det var faktiskt väldigt roligt. Att på mindre än två dagar bygga ett helt rum i tidningspapper. Enkelt och barnsligt roligt. Tror att det blev en fin och rolig upplevelse för besökarna. Jag gillade att vara där. Som när man hade byggt en koja när man var liten. Mer sånt tack.

Doris med sällskap.

2011-02-21T10:15:00.000-08:00

Jag tänker det så ofta. Jag tänker att det är sådan tur att jag har Doris. Min fina lilla hund. Vi håller liksom ihop. Det är fint. Hon är alltid glad och positiv, har sådan energi. Här om veckan gjorde jag en annan slags sällskapshund. Med Doris som inspiration givetvis. Snabbt och enkelt. Doris och den andra hunden fick träffa varandra. Det var roligt. Sedan var jag också ute och gick med den andra hunden. Under armen. Också roligt. Det är bra att ha roligt. Och viktigt.

Bachelor Steneby.

2011-02-21T04:45:00.000-08:00

Nu är arbetet i full gång. Alla vi studenter som i vår tar vår examen från Steneby jobbar för fullt. Eller i alla fall är de i början på att jobba för fullt. Jag själv är väldigt i början. Möten har vi då och då. Sist vi hade möte såg det t ex ut som på bilden här nere. Trevligt var det. Många folk kom det också. Totalt är vi 22 studenter. Tror att det kommer att bli toppenbra. Men fram tills dess är det en del att göra. Vårt arbete kan man följa på vår blogg. http://stenebybachelors.blogspot.com/

Önskelista.

2011-02-21T03:56:00.000-08:00

Förutom att vinna 50. 000 kronor i månaden i 50 år på trisslott och leva ett långt och friskt liv så önskar jag mig dessa böcker. Humor, allvar och sagolikt vackert. Det bästa var att jag igår upptäkte att ingen av dessa var speciellt dyra. Tack vare internet är de bara ett par klick bort från att vara i min ägo.

Nina Hemmingssons Jag är din flickvän nu. Och Jo Waterhouses Indie Craft. Boktips hörni. Den ena har jag lånat på bibblan och den andra lånade jag av syster. Bra att låna innan man köper. Då vet man att man inte blir besviken.

På vift.

2011-02-18T15:09:00.000-08:00

Det blir ju sällan som man tänkt sig. Snart 27 år borde jag ju ha lärt mig det. Men det fina med livet är väl att man lär så länge man lever. Fantastiskt. Det finns så mycket jag tänker och känner. Det skulle kunna bli många inlägg här nu. Men tyvärr arbetar inte ens den lånade datorn tillsammans med mig. Varför förvånar det mig inte?

Jag är ute på vift. Jag har lämnat Långed för att finna lusten och inspiration. Vet inte riktigt hur länge jag kan tänkas vara på vift. Tror och känner redan efter ett dygn att det var ett klokt beslut. Jag har redan gjort en fin road trip, blivit bjuden på fin middag av bror, varit på utflykt med samma bror, mormor och morfar samt blivit bjuden på middag av fin vän. Solen har dessutom lyst. Och imorgon väntar loppis. Det finns hopp. Ibland i alla fall. Det är fint.

Överaskning.

2011-02-12T11:18:00.000-08:00

Jag begav mig ut på vägen. Solsken, bilen och Johnny Cash i högtalarna. Fint, bra och mycket nödvändigt. När jag sedan kom hem hängde detta på min dörr. En tår tittade fram så glad blev jag. Kärlek på det.

Ibland är det mycket att tänka på.

2011-02-09T13:06:00.000-08:00

Workshop i skolan. Papper. Känslan av att man är en blandning av en klippdocka och mitt i en serietidning. Svårt. Spännande. Lite roligt. Tror jag.
Det är så mycket att tänka på just nu. Blir inte klok. Känner frustration.

Jag vill inte skriva PM om mitt examensarbete. Så jag gör annat istället. Håller mig på något märkligt sätt sysselsatt. Jag måste. Inte tänka för mycket. Så är det ibland.

Det löser sig.

Bilen och bruket.

2011-02-09T12:45:00.000-08:00

Frihet i en liten bil. Vännerna i bilen kunde inte låta bli att förälska sig i bruket. Bruket i Billingsfors. Bruket i skymning. Magi. Trots att det luktar illa. Tre vänner. Tre kameror. En bil.

Stjärnor.

2011-02-09T12:39:00.000-08:00

Loppisfynd. Det är något med färgen. Och att de är gamla. Slitna. Använda.

Fint.

Synd att inte Elvis eller Johnny Cash var med. Mina favoriter.

Alltså.

2011-02-03T10:41:00.000-08:00

Kroppen sitter helt stilla. Nästan. Men hjärnan springer något slags 100-meterslopp på världsrekordstid. Trött blir man av det. Trots att jag sovit. Känner mig hungrig trots att jag nyss ätit. Känner mig full utan att ha druckit en droppe alkohol. Det är så mycket jag vill. Det är så mycket jag inte vill. Och jag vet inte riktigt vilket som är vilket. Tyvärr. Eller jo kanske. Men jag vet inte vart eller hur jag ska börja. Frustration. Fullständigt normalt och galet på samma gång. Svårt att få alla bitar på plats. Trodde att de skulle vara på plats lite mer såhär sista terminen. Lite besiken men jag är ju å andra sidan bara i början på sista terminen. Det löser sig. Det har ju en tendens att göra det. Men åt vilket håll vill jag att det ska lösa sig? Examensarbete? Sommaren? Jobb? Utställningar? Flytta? Plugga?

Dagens tema var tryck. Textiltryck. Eftersom tryckverstaden var upptagen av en annan kurs fick jag helt enkelt arbeta med det jag redan hade. Pelargontryck. Mormortryck. Morfartryck. Textilt collage med lite broderi till. För ovanlighetens skull. Hann inte mer än börja förrän det var dags för lunch. En lunch som varade i två härliga timmar. Kreativa möten under lunchen. Bra. Gick en långpromenad i solen för att försöka få ordning på mitt röriga lilla huvud. Utan att lyckas så värst bra. Träffade en Måns och fick lite pepp. Mailade viktiga mail. Och ja, det textila collaget kändes helt plötsligt väldigt avlägset. Kansek ska jag ge det temat en chans till imorgon? Eller varför inte ett nytt tema? Jag har ju en del kvar att välja på. Måste återfinna Lusten. NU. Jag vet att den återvänder. Den gör ju det. Och jag hade den ju på gång i början på veckan. Det löser ju sig.

Det är ju någon fin människa som gillar oss i alla fall. Den här toppensnygga satt på dörren till vår ateljé igår. Fina fina du. Tack.

Examensutställningsmöte.

2011-02-02T11:31:00.000-08:00

Det var dagens tema. Inte alls så roligt kanske. I alla fall verkade det mycket mer lockande att följa med klassen till Åmål på utflykt. Så det fick bli dagens tema. Mycket bra tema. Härligt att göra något helt annolunda. Vi såg en utställning om förkläden och galgar. Åt storstadslunch. Annika fick sig en ny tatto. Och så fikade vi olika sorters bakverk på Vinerkonditoriet. Bra dag.

Öppningar.

2011-02-01T13:20:00.000-08:00

Dagens tema. Öppningar. Svårt tyckte jag till en början. Roligt mot dagens slut. Väldigt roligt. Sista timmarna var jag ensam i ateljén. Fick sådan ro och fick mycket gjort. Spännande. Det är bra och roligt att arbeta snabbt. Bara göra. Använda det som finns till hands. Funderade över vilka sorts öppningar det finns. Fågelholken har ju en väldigt fin. Här är det små titt-holkar. Vart alla dessa teman sedan sluta ska jag inte alls tänka på nu. Försöker tänka så lite som möjlig på framtiden. Trots att den ständigt gör sig påmind. I varje samtal och möte. Det stressar mig. Känns som att det stressar oss alla i klassen. Måtte glädjen komma åter. Jag vet att den gör det. Så småningom.

Imorgon nytt tema. Spännande.

Min arbetsplats.

2011-02-01T13:04:00.000-08:00

Just nu ser den ut såhär.

Som jag gillar den.
Känns som hemma.

Efterlysning.

2011-01-31T12:27:00.000-08:00

Jag gillar en skiva mycket. Det är bra låtar. Låtar som får mig att må bra. Omslaget är helt fantastiskt. Det ser ut som att det är broderat. Fina färger. Fint motiv. Jag är kär i det kan man säga. Jag har försökt att ta reda på vem det är som gjort omslaget till den fantastiska skivan. Utan att lyckas. Är det någon som råkar veta?

Bright Eyes – I'M Wide Awake It'S Morning

Workshopa sig själv till inspiration.

2011-01-31T12:10:00.000-08:00

Just det har jag gjort idag. Jag tänkte göra det hela veckan. Varje dag börjar med att jag drar en lapp där jag har skrivit ner olika teman. Ett tema för varje dag. Jag ska inte tänka varför. Jag ska inte heller tänka så mycket alls. Jag ska bara göra. Göra göra göra. Arbeta snabbt. Ha roligt. Lita på att allt annat löser sig. Masteransökningar. Jobb. Flytt. Examensutställing. Stipendieansökan. Examensarbete. Framtid. Det löser ju sig. Nu ska jag känna lusten. Vilket jag verkligen gjort idag. "Brodera bilder" Skulle jag göra. Klippa, klistra, sy, skapa. Fantastiskt.

Har även haft ett bra samtal med min lärare idag. Klokt och insiktsfullt. Lär mig mycket. Bra samtal. Fick lite mer saker att tänka på. Spännande. Och ja, frustration är tydligen vanligt att känna i min situation. Det blir som ett litet plåster att höra det.

Imorgon blir det ett nytt tema. Det blir imorgon det.

Älskade trasan.

2011-01-29T03:02:00.000-08:00

På min morgonpromenad idag hittade jag en älskad trasa eller snuttefilt kanske det kallas. Precis på pricken lik den jag hade när jag var liten. Lika trasig, lika smutsig, lika välanvänd. Vilken kärlek. Det gjorde ont i hela mig när jag minns hur ledsen jag var när jag tappat bort den. Nu har jag fotat den. Ska skriva en lapp med foto och sätta upp på Konsum och så hoppas jag att den får återvända hem till sin kära ägare. Känns viktigt att den får komma hem. Att det lilla barnet får tillbaks sin älskade trasa. Att barnet slipper ligga sömnlös inatt och sakna den älskade trasan.

När jag hade min trasa var jag trygg. Jag kunde göra vad som helst. Bara jag visste att den var i närheten. En gammal sliten snusnässtuk. Min första kärlek. En liten bit textil. Se vart den förde mig. Otroligt. Nu hänger den "nya" trasan på väggen i gott sällskap av den något äldre och mer rutinerade trasan. Kan det skilja sådär 23-25 år på dom kanske? Fint. Hoppas innerligt att denna berättelse får ett lyckligt slut.

Det är helt enkelt något som fattas.

2011-01-28T10:30:00.001-08:00

Känslan.

2011-01-25T01:29:00.000-08:00

De sista dagarna har jag gått omkring och varit lite sorgsen. Sorgsen och nostalgisk. Det går liksom inte riktigt över. Det spelar ingen roll om jag spelar "gladlåtar-listan". Det är ju inte så att jag går omkring och är ledsen. Men just sorgsen. Nu är det sista terminen. Jag kan inte sluta tänka på att detta snart är slut. Så bra som VI har det nu. Det kommer VI aldrig ha. Klassen. Fika. Njuta. Umgås. Skapa för glatta livet. Tusan vad jag kommer sakna detta.

Ikväll blir det middag. Med fint tema. Jessica kommer att fattas oss. Eller mig i alla fall. Och på fredag är det ännu mer festligheter. Festligheter är fint. Just denna festlighet är den första (förhoppningsvis inte sista) festen med Exam BA 2011. Det är ju värt att fira. I min lilla trånga vrå ska vi hålla till. Det är bra. Om det är trångt. Då måste folk umgås lite mer.

Och morr till datorsalens datorer som skriver ut helt sjukt mörka bilder. Men vad spelar det för roll? Egentligen.

Magen.

2011-01-24T12:00:00.000-08:00

Min mage lever sitt egna liv. Helt på egan hand. Det har den gjort ett tag. Inga läkare kan komma på varför. Tills jag själv listat ut det så får jag vackert bara följa med i detta liv som magen lever. Idag har det verkligen varit en sådan dag. Trots detta har jag fått en hel del gjort. Det är skönt. Broderat har jag gjort för ovanlighetens skull. Kul. Fotat. Framtiden närmar sig med stormsteg. Jag börjar inse charmen med uttrycket "skräckblandad förtjusning". Galet. Portfolio gör jag också. Ibland känns det bra. Ibland känns det pinsamt. Men mest bra. Och det är ju positivt. Men det är svårt. Jag vet ju inte ens om jag vill läsa master. Just nu. Ibland. Men söka ska jag ju göra. Eller försöka. Helhjärtat. Fan. Måste jag alltid känna så mycket och måste magen leva sitt egna liv? Det skulle vara så praktiskt om vi levde lite mer samma liv. Ja, och det här med känslan. Det är ju som det är med den. Och med närmare eftertanke så är det ju det viktigaste jag har. Känslan. Vårda den väl.

Dessutom gillar jag gamla saker. Men det är ingen nyhet. En gammal kökskrok. Rostigt, sliten och vacker. Jag gillar det så mycket. Jag gillar också att jag här om natten fick en liten bit av havet i min hand. Här mitt i skogen. Jag tittar på den ibland och ler. Fint.

Filmen.

2011-01-23T13:32:00.000-08:00

Nu finns konsten på youtube också.

http://www.youtube.com/watch?v=aE8TlqG7V6I

Grillad konst.

2011-01-23T01:29:00.000-08:00

Det är underbart att gå på den här skolan. Det händer hela tiden saker. Saker att diskutera. Saker som väcker tankar. Möten med intressanta människor som faktiskt har tänkt till. Som tycker och tänker. Bryr sig om val i livet. Bryr sig om vår omvärld. Fantastiskt. Det är magiskt att få ta del av allt detta. Här och nu. Processen pågår dynget runt. Stora och små tankar. Stora och viktiga tankar. Igår var en sådan dag.

Aron. En kille på möbeldesign inriktning trä fixade konst. Konst på riktigt. Som känns och berör. Berör mig i alla fall. En upplevelse. Att arbeta och tänka konceptuellt under ett designprojekt var tydligen inte tillåtet. Det fanns rätt och fel. Det fanns mallar som man skulle följa. Besvikelsen. Trots frustrationen byggde han en möbel. Funktionell. Design. Med tanken: Vill de ha design, ska jag ge dem design. Men jag ska elda upp skiten när jag är klar. Lägga ner tid och energi. Handen och huvudet har under tre månaders tid arbetet med detta. Och ändå inte känna NÅGONTING för prylen. Eld blev det. Korv grillades. Många tankar tänktes. Diskussioner.

Hur är det möjligt att inte känna någonting för det man tillverkat själv? Ofta är det ju den totala motsatsen. Man har investerat i tid. Både i den faktiska tillverkningen och i designen/utformningen. Vad är det som skiljer det egentillverkade från andra (fabriks-)tillverkade prylar? Vad innebär det att förlora något som man gjort själv? Förlora någonting? Det gör vi ju idag ganska sällan. Prylar har vi ju dessutom i överflöd. Vad innebär det då att elda upp ett hantverk? Ta makten helt och hållet i egna händer? Inte känna någonting för det man tillverkat? Till och med känna hat? Folks reaktioner. Provocerade. Känslan måste också vara med i processen, i hantverket, hela tiden? Elda upp något man gjort som man älskar? Arbetsmoralen. Att varje dag arbeta på någonting, göra det perfekt och veta att det ska eldas upp. Imponerande.

Ja, hela grejen var imponerande. Fint också. Högtidligt och spännande. Mer sånt. Tror nämligen att det finns ett behov att diskutera detta. I hela samhället. Men kanske extra mycket här på skolan. Vi skapar ju alla, på ett eller annat sätt. Och tänker kring sakers vara eller icke vara. Prylar det gör vi ju. Om det så är konst eller design. Händerna och huvudet arbetar för fullt. Tack Aron. Modigt. Det var precis vad vi behövde.

Terminsredovisat.

2011-01-23T01:18:00.000-08:00

Det var fina dagar. Torsdag och fredag. Mängder av intressanta och bra diskussioner. Fina människor som gör otroligt bra saker. Jag känner mig stolt. Stolt över att få gå på denna skola att få lära känna dessa fina människor. Att få ta del av allt det som händer här. Utveckling är som en drog.

Är nöjd med min redovisning. Tror jag. Jag fick sagt det jag hade tänkt mig. Fick konstruktiv kritik. Tycker att det är roligt att berätta för folk. Att folk lyssnar. Jag gillar att bjuda in folk. I det jag gör och det jag tänker. Men det är svårt. Mina tankar och känslor är ju glasklara för mig. Jag ser tydligt en röd tråd. Men att berätta om det, sätta ord på det. Det är svårt. Den största frågan är nu. Hur går jag vidare? Och vad betyder den frågan? Gå vidare? Men jag ska göra det. Snart. När förvirringen och tomheten har lagt sig. Jag ska skriva lite till. Fundera. Kanske ta en fika på skolan. Om det är någon där som vill fika med mig? På en söndag.