Just nu.

Nu. Just nu. Känns det så himla bra.
Det är jag värd.

Alla dessa lappar.

Är titeln på mitt examensarbete.

Vad har du inspirerats av?
Jag har inspirerats av minnen och berättelser. Historia. Ett gammalt fotoalbum. Handskrivna brev med det svarta bläcket och gulnade papperet. Vykort från en tid då det verkligen uppskattades. Böcker som gulnat med tiden. Saker med en själ och en berättelse. Tankar om dåtiden, nutiden och framtiden? Vad skiljer dessa åt? Hur lever vi idag? Vilka avtryck lämnar vi?

Vad har du gjort?
Jag har materialiserat minnen. Skapat en förnimmelse av något gammalt, vårdat och älskat. Förnimmelsen av gamla blekta foton. Motivet tynar bort. Handskrivna brev där texten inte längre går att tyda. Trasan och lappen som symbol. Mängden. Överflödet. En historia i nutid. En berättelse där man läser mellan raderna. En berättelse som aldrig tar slut.

I väntans tider.

Jag väntar på mail. Mail från handledare, lärare och annat viktigt. Kollar mailen ofta. Allt för ofta. Försöker att läsa gamla rapporter. Skriva på min egen rapport. Sammanfatta och anteckna tankar och funderingar. Svårt. Det går trögt. Jag vet ju att det är början som är det svåraste. Jag vet det. Och när jag väl kommit över början brukar jag till och med tycka att det är riktigt roligt. Längtar till den känslan.

Tydligen är det påsk i resten av landet. Det låter trevligt. Igår spenderade jag kvällen på en altan i tyska villan. Underbart. Jag ville inte gå hem. Efter den 11 maj kommer jag kanske bosätta mig där. Dit är det hela 19 dagar som ska passera. Mycket som ska fylla dessa dagar. Heja heja.

En ledig helg.

Jo, jag tog mig ledig en helg och drog till Stockholm. Sedan i julas var det bestämt att vi skulle ses. Hela familjen. Från olika delar av världen. Eksjö, Stavanger och Dals Långed. Håkan Hellström skulle vi se live. Allihop. En bra julklapp. Och ett klokt beslut. Att vara ledig. Fint att spendera ledigheten med finaste familjen. Mycket skratt där.

Hann med mycket. Sova. Ordentligt. Äta god mat. Frossa i ost från Hötorgshallen. Compact living, 5 personer och 2 hundar i en liten tvåa. Långpromenad på Djurgården. Skaffa mig en ny favoritglass. Spana in alla tunnelbanetåg från Liljeholmen under två fina timmar i solen med sötnosar. Gå på bio. Gråta lite till bion. Springa in i bror och ta en öl. Mysig snabblunch med fin vän. Säga hej till jobbet inför sommaren. Ge shoppingråd till studentbror. Konsert på Cirkus. Stämningen var på topp. En hastig men glad kram på T-centralen. En solig och fin resa hem till Långed. Läsa gjorde jag mycket. Så nöjd.

Högen har dock inte minskat med saker jag ska göra. Bara att ta tag i dessa. Nu lite piggare och lite mer taggad. Härligt. Detta kommer att bli bra. Examensarbete och framtiden. Så känns det.

Världens bästa yrke.

Idag skulle jag vara ledig. Men med mitt yrkesval går inte det. Jag har inte bara valt ett yrke. Detta är en livsstil. Som för mig faller sig helt naturligt. Om några månader är jag färdigutbildad konstnär. Världens bästa yrke. Och livsstil. Jag älskar det. Jag skulle inte på något sätt vilja byta. Jag gör det jag helst av allt vill göra. Och jag vet att jag kommer att hålla på med detta hela livet. På ett eller annat sätt. Underbart att känna så. Och ja, det kanske är få förunnat. Jag är både stolt och nöjd. Detta trots att examensjobbet tar all min vakna tid och att det bitvis känns både jobbigt och skrämmande just nu. Men det är en del av hela fascinationen. Och jag älskar det. Jag gör verkligen det.

Vår och utflykt.

Idag beslutade jag mig för att vara ledig. Helt ledig. Ett klokt beslut. Jag behövde det. Ont i hela kroppen och för lite sömn gjorde sig påmind. Och examensjobbet befinner sig just nu i någon krampaktig fas som jag måste komma över. Att tokjobba i det tillståndet tror jag inte hjälper det minsta.

Ledigheten spenderade jag på utflykt. Men delar av fina klassen och ena delens pojkvän. Grotta besöktes. Spännande. Ingång skedde på egen risk tyckte en skylt. Fuktigt och fint.

På Dalslands Konstmuseum kunde man skåda detta kollektiva broderi som kallades Vi mår fint! Lekfullt och fint. Mycket namn och ord. En del fina lösningar och intressanta föremål.





Annika Ekdahl ställer ut sina fina gobelänger. Jag gillar att de är stora. Jättestora. Fina färger och många små detaljer som man bara vill kolla mer på. Kanske inte tillhör mina favoriter, men jag gillar detta. Och det är så fint gjort. Färgerna och detaljerna. Och jag kan inte låta bli att fascineras av tiden som lagts ner på detta. Häftigt. Jag gillar att hon har en fin känsla för färg och detaljer och inte bara är insatt i tekniken och gör stora saker. Hon gör det med stil. Annika Ekdahl var även initiativtagaren till det kollektiva broderiet. Utställningen pågår till och med 15 maj 2011. Fri entré dessutom.



På bottenvåningen på Dalslands Konstmuseum fanns det en utställning som kallas Tiden var då... - Iscensatta Dalslandshistorier. En salig blandning av ett gammalt Dalsland. Jag behöver väl kanske inte säga att jag gillade det? Inte för pretatiöst eller med ett överpedagogiskt syfte. Det var bara fina små prylar. En del roliga små historier. Fint gjort. En gammal kamera fick jag också stifta bekantskap med.

Varför tycker jag att allt detta är så fint? Det är ju typ det som mitt examensarebte handlar mycket om. Jag som skulle vara ledig.









På vägen hem stannade vi vid ett gammalt skyddsrum. Tyvärr men inte helt förvånande var det låst. Men det var fint där. Solen sken hela dagen och blåsten blåste oss friska om kinderna. I bakgrunden ser man stridsvagnshinder. Konstigt att tänka sig att det ens skulle behövas. I en annan tid. Jag blev förälskar i den låsta dörren. Den var mycket fin. Färgen. Rosten.





Handelsträdgården utanför Baldersnäs besöktes också. Jag smög mig in. Fick så fint köpa dessa små planor. De ska jag vårda ömt och ge så mycket kärlek jag hinner mellan sängen och examensarebetet. Abstinensen efter pelargoner är lite stillad i alla fall. Äntligen vår. Och vilken härlig dag. Imorgon blir det nya tag med examensarbetet.

Blå.

Veckans färg må nog ändå vara blå. Även om jag inte skulle säga att det är min favoritfärg. Generellt sett. Just nu är den nog ändå högt upp på listan. Det har blivit vår. Ljumna vindar. En del skulle visst kalla det för storm. Blåsipporna står tätt i backarna. Och jag njuter. Doris likaså. Men kanske inte så mycket utav blåsipporna då. Världen doftar igen. Efter en vinter där dofter inte alls känns. Underbart att njuta av detta. Nu är det som bäst nästan. Innan världen exploderar av grönska. Det känns som att det är frågan om timmar innan det inträffar.

Veckan inleddes med otrolig fin snigelpost. En Hans till Greta. Hans låter till och med som en Blåmes när man trycker på magen. Lite stor kanske Hans är om man jämför med Greta, men oj vad söt. Så glad jag blev. Och när jag tryckte på Hans mage utomhus fick jag fina svar.

Framåt det går.

Ja, framåt går det. Och det känns bra. Men det känns nästan konstigt att skriva om mitt examensarbete här just nu. Det händer så mycket. Av någon anledning vill jag behålla det för mig själv än så länge. Det är så mycket jag testar och undersöker och jag vet inte riktigt om jag kan sätta ord på det i nuläget. Konstigt kanske. Men ibland är det helt enkelt bättre att inte ens försöka. Men jag har roligt och jag trivs. Det känns viktigt. Och bra. Men frustrationen infinner sig ibland. Det är mycket som ska göras. Då inte bara examensarbete utan framtidsplaner, resor, ansökningar, stipendier, utställningar, portfoliokurs... Jag vet inte ens vart jag ska börja. Så ibland låter jag helt enkelt bli. Mänskligt.

En egen bok.

Jag har ju inte så mycket för mig nu för tiden. Kände att jag behövde en ny anteckningsbok/skissbok. Så jag gjorde en igår. Av gamla A4 papper som låg och skräpade. Lite kartong och lite tyg. Fint. Precis vad jag behövde. Och varje sida är som ett minne från det här läsåret. Varje sida är något som jag skrivit ut, kopierat, upplevt... Delar av texter, foton och papper som jag färgat. Fint att fylla framtidens tankar och idéer på dessa papper som jag annars hade slängt. Olika färger och kvalitéer. Roligt. Och att det dessutom är miljövänligt och ekonomiskt är ju bara bonus.

Fin post.

Min lapp återvände. Med posten. Så otroligt fint. Blev glad i hjärtat och tänker att det här med examensarbete kommer att lösa sig. På bästa sätt. Tack.