torsdag 29 april 2010

Eget projekt.


Då var det vår. På alla sätt och vis. Knoppar, solen, regnet... Och ett fullt schema. Varför är det på detta sätt varje vår? Mängder att göra i slutet på terminen. Roliga fester och tillställningar. Fira våren. Födelsedagar. Resor. Ambitioner. Planer. Man hinner ju inte njuta av att det äntligen har blivit vår. Innan jag vet ordet av har det blivit sommar.

Denna vecka har vi haft rapportskrivarkurs i skolan. Och det har resulterat i att jag tänker mycket på nästa år. Sista året. Tiden går för fort. Rapportskrivarkursen är en början på vårt egna projekt som sträcker sig över tre veckor. Spännande. Nu får jag alltså göra i princip vad jag vill. Och så finns det 1000 saker som jag vill. Och det är svårt att välja. Samtidigt som det är andra saker som ska hända, det är ju som sagt vår. Bollarna duggar tätt på hela TKF. Jag tror faktiskt att jag gillar det.

Jag ska i alla fall försöka kombinera två av mina intressen under det egna projektet. Det textila skapandet och fotografering. Brodera, sy på maskin, klippa, riva, trycka, lappa, laga... Ett textilt fotocollage. Foton som jag tagit tidigare med också bilder från dagstidningar och magasin kanske. Textila material som är återvunna. Sådant som jag har hemma. Tre veckor är kort tid. Allt för kort tid. Särskilt eftersom vi ska läsa en mycket viktig och intressant kurs i Etik och Miljö samtidigt. Heja våren. Hallå alla bollar.












måndag 26 april 2010

En vänlig grönska.


För mig är skogen, naturen och grönskan viktig. Nu när det sprängs knoppar till höger och vänster och våren är här med buller och bång är det extra tydligt vad jag saknat under vintern. Kanske extra mycket under denna vinter. Kall, lång och extra vintrig.

Det är underbart att gå ut i skogen, känna dofter: jord, fukt, pollen som kittlas lite i näsan men absolut inte stör (mig i alla fall), granens barr, känna mossans mjukhet under mig, höra tystnaden, höra fåglarnas kvitter, trädens sus, bäckens porlande, se rådjurens spår, älgens toa, hackspättens frilla, ekorrens frukostdisk...

Njuta av att se att knoppar blir blad och grönska. Lite mer för varje dag. Se snön lysa med sin frånvaro och tänka på att det är långt dit, till snön. Nu är tiden som bäst. Snart är allt allt grönt. Snart är sommaren här. Och värmen.

Jag tänker mycket på de som sällan eller aldrig får eller tar sig tid att uppleva detta. Många av oss i detta avlånga land lever ett liv i staden med miljoner MÅSTEN varje dag. Och skogen och dess grönska är långt utom synhåll. Det finns gamla, sjuka och svaga människor som inte heller får tillfälle att uppleva detta...

En vänlig grönska. Ska visa allt det vackra som skogen och grönskan har att erbjuda och flytta det inomhus. För de som inte kan gå ut i skogen själva, för de som inte hinner eller de som inte älskar vinterns alla dagar. Om man vill se det som en inspelad brasa som knastrar på platt-tvn eller som en uppenbarelse i vårt annars fyrkantiga liv, det är upp till var och en. En hyllning och flykt till skogen?

Skogen är för mig en vacker och rofylld plats. Vissa kanske tycker annorlunda. Vissa kanske har en slags hatkärlek. Men hur det än förhåller sig kan man inte komma ifrån att skogen är jordens lungor. Vi som levt ett tag vet att det är ganska omöjlig att leva utan lungor, vare sig man gillar det eller ej...

















En vänlig grönska. Så heter denna gestaltning. Till denna gestaltning ska höras inspelat fågelkvitter. Det är den sista delen i vårt rumsprojekt. En del som handlade om att gestalta en känsla. Ladda ett rum med denna känsla. En metod och arbetsätt som jag gillade mycket.

Rummet i Rinkeby.


De senaste veckorna har jag tänkt mycket på rum. Det finns en del. Offentliga, privata, små, stora, gigantiska, trista, hemska, ödsliga, tomma, fullproppade... Det är roligt att tänka på rum. Svårt att inte förhålla sig till det.

Jag skulle formge ett rum till en familj i Rinkeby. Jag fick bygga upp en story kring familjen och deras behov och önskemål. För att ta mig igenom uppgiften fick jag leka att jag var formgivaren i Room Service på TV eller något annat "gör om huset/rummet/boendet program". Att leka är kul och viktigt.

Familjen Barca-Wihelmsson:
Nora, 38 år gammal. Brasiliansk mamma och pappa från New York. Frilansande kulturjournalist. Gillar att sticka ibland.
Mikael, 42 år gammal. Född i Vilhelmina. Frilansande sportjournalist. Gammal fotbollsfantast som gillar matlagning och friluftsliv.
Max, 1 år. Glad, bortskämd, livlig och busfrö.
Familjen bor i ett nybyggt radhus, trivs mycket bra i området. De älskar att resa. Vilket Nora och Mikael gjorde mycket innan de fick Max. Har varit i världens alla hörn. Nora och Mikael träffades på journalisthögskolan. Är ej gifta och har inga planer på att göra det heller. De är väldig intresserade av litteratur och läser och äger många böcker och tidskrifter. Familjen är mycket sociala och har ett stort umgänge.

Familjens behov i vardagsrummet:
- Det ska vara ett rum för hela familjen.
- Förvarning för alla böckerna/tidskrifterna. Bra hyllor.
- Förvaring för Max alla leksaker/prylar.
- Förvaring för Noras stickkorg.
- Ett rum där familjens drömmar föds och gemensamma mål sätts upp.
- Enkelt att hålla ordning då varken Nora eller Mikael tycker att det är så roligt att städa.
- Plats för stora fester. Plats för spontan dans.
- Ett personligt rum. Ingen vit låda. Gärna färg.

Jag byggde en modell av vardagsrummet. 4 x 4 meter i skala 1:10. Jag tyckte att det kändes som att bygga sig ett eget dockhus. Och eftersom jag var pank och har fruktansvärt mycket fantasi använde jag mig av vattenfärger och kände mig åter som fyra underbara år. (Ofantliga 5 kronor för en färgutskrift i A4.) Inredde gjorde jag. Väggfasta hyllor över en hel vägg för alla böcker och tidskrifter. Väggfast bänk som blir extraplatser för gäster.

På väggen över soffan sitter en Drömtalva. Familjen sätter upp sina drömmar och mål på väggen. T ex resa till Bali, ny bil, hundvalp. Familjen sparar, längtar och faniserar. Klipper ut nya bilder och sätter upp. Gamla tas bort när man rest på sin resa eller köpt en ny bil. Mycket nöje. Bra att ha något som alla kan längta till. Svårt att glömma bort sin dröm om man ser den varje dag.

På väggen mitt emot soffan borde det kanske stå en TV. Men jag låter familjen bestämma det. De måste inte ha någon tv. Två hyllplan där man kan ställa upp böcker som man gillar extra mycket, som ett konstverk. Soffbordet är just nu bortaget så att de kan ha en riktigt rolig fest med spontan dans till efterätt.

Blommor i fönstret. Pelargoner så klart. Familjen får inreda med sina privata prylar. Modellen är tänkt att visas för hantverkare för att förklara hur hyllor och bänk ska byggas och vilken färg som ska målas på väggen.

Två veckors kurs. En veckas sjukdom. Efter omständigheterna är jag nöjd. Kul och lärorikt var det. Om jag skulle kunna göra något sådant i framtiden? Ja, absolut.
Till en annan gång vill jag mer än gärna testa att arbeta mer i datorn. Testa fram olika färger, eventuella mönster, olika möblering kanske... Men det får bli en annan gång. Och då ska jag vara helt sjukdomsfri.















tisdag 13 april 2010

Fina.






















































ED - En road trip.


En bil. Tre vänner. Solsken. Vår. Kan det bli bättre? Nej.
Bilen tog oss till Ed. Spännande. Nu är jag pank och lycklig. Magen fick pizza i solsken och jag fick två nya pelargoner och 10 liter jord. Jag älskar att våren värmer mitt hjärta. I farten såg jag vitsippor och tussilago. Hurra!
Hur ska jag hinna njuta? Tiden går så fort.


















måndag 12 april 2010

Det här med Street Art alltså.


Idag hade vi i uppgift att ta med oss bilder på verk som konstnärer eller scenografer gjort där rummet är viktigt. Det var oerhört intressant och roligt att se vad mina klasskompisar hade med sig. Street Art, fick mig åter att bli så glad och inspirerad. Skönt. Efter min lilla sjukdomsfrånvaro har jag känt att det är långt till inspirationen. Men så kom detta. Toppen.

Jag kollade återigen igenom gamla och nya bilder på min dator. Idag på Street Art. Dessa verk är på olika ställen i världen och av för mig helt okända personer. Något som jag gillar med Street Art, att det inte alltid är känt vem som gjort det.































Inspiration delyx:

DOLK
Banksy
Swoon
Ollio
Little People - A tiny street art project.

Den sista länken här var en klasskompis som tipsade om idag. Så otroligt fint. Jag blir helt förälskad. Skalan - Mini, gillar jag! Frågan är ju bara hur denna inspiration nu ska få utlopp? Och vart ska jag börja?

Det är intressant att det finns så otroligt många rum att förhålla sig till. Mitt privata, imaginära, offentliga, fyrkantiga, utomhus, designade, skogen, ängen, ladan, landet, staden... Vad händer när man ändrar färger? Material? Skalor? Byter miljö? Blandar miljöer? Vad är ett rum? Hur och vem använder det? Och varför? Vem är det som bestämmer?
Rum är intressant.

söndag 11 april 2010

En sådan resa.






Ibland måste man återvända till det som kallas historia. I somras var jag med min klass och hela utbildningen Textil - Kläder - Formgivning i Italien och besökte La Biennale di Venezia. Underbart vilken resa och så mycket inspiration på en och samma gång. Intensiva dagar. Många bilder togs och idéer föddes. Bra att återvända och återuppliva minnen, känslor och tankar med att kolla på foton. Under tiden ska jag fundera över om jag vet om några konstnärer eller scenografer som arbetar med "rumsprobelmatik". Vad nu det innebär?

Imorgon ska jag gå till skolan. Det känns bra. Då ska vi påbörja andra delen i rumskursen. Jag som knapt har börjat på den första. Men jag har mina skjäl. Tunga sådana. Redovisning sker om 1½ vecka. Gott om tid. Tills dess ska jag låta inspirationen komma till mig. Börjar med att minnas.
































Och så ska jag drömma om att resa. Det är bra. Mer sådant vill jag ha.

En doft av vår.


Det passar aldrig bra att bli sjuk. Just denna gången passade det extra dåligt. Påsken blev söndersnorad och veckan efter har varit ett konstant tillstånd i sängen. Jag har inte på något sätt varit dödssjuk. Inflammation i hals och öra. Penicillin hjälper. Som tur är. Men ändå har jag inte orkat göra någonting. Jag har tvingats att ta paus från skolan, planerna och alla måsten.

Nu när krafterna kommer tillbaks känner jag hur mycket jag har att vara tacksam för.

1. Vad otroligt sällan jag är riktigt sjuk. Hoppas verkligen att det fortsätter så.
2. Vad härligt att det finns hjälp att få och att den hjälper snabbt.
3. Stress är så onödigt. Det som inte blir gjort, det får vänta. Hälsan är mycket viktig.
4. Doris är världens bästa hund. Hon har värmt mig och haft stort tålamod.
5. Dofter och smaker. Världen är allt bra trist utan dessa.

Igår kväll när jag var ute och gick kändes det otroligt fint att njuta av att våren luktar. Att känna doften av solvarm asfalt, vägdamm och jord. Samtidigt kunde jag njuta av vårens fina fåglar som kvittrar och se tydliga vårtäcken. Blåsippa och Tussilago.











Jag har inte orkat någonting. Men idag ville jag inte ligga i sängen längre. Jag ville ta hand om mina blommor. Fina som de börjar bli. Gunnel fick en ny större kruka. Hoppas att hon gillar den och kommer trivas. En del gamla döda plantor fick hälsa på soptunnan. Så otroligt roligt och tillfredsställande att få rå om dessa växter. Jag ser fram emot sommaren. På många sätt och vis. Härligt.