Master-utställning.

I morgon mina vänner, 12 april 2012 kommer mina kära kollegor och tillika klasskompisar att ha sina presentationer till sina examensarbeten i Konsthallen i Steneby. Otroligt intressant. Alla är välkomna att lyssna, titta kanske till och med klämma och känna. 08.30 till 17.00 kan man få diskussionskoppen fylld med konst till bredden. Sju studenter presenterar sina arbeten och sin process bakom. Proffesorer, lärare och opponenter är på plats förutom studenterna själva. Unikt. Värt ett besök. Absolut. 

Dessa examensarbeten kommer att visas på en utställning i Konsthallen i Dals Långed/Steneby med start 14 april 2012, klockan 14-16. Ända fram till och med 3 maj kan man se denna utställning. Komsi komsi.

Bilden och mer info hittar du här. 

Anu Tuominen.

Till och med 6 maj 2012 tycker jag att Nordiska akvarellmuseet på Tjörn är mycket väl värt ett besök. En av mina favoritkonstnärer Anu Tuominen från Finland ställer ut där. Hennes hittills största separatutsällning här i Sverige. Det är gjort så fint. Nästan magiskt. Samlandet på gamla, kanske till synes värdelösa prylar kan bli så vackert. Sorterat i färger. Sorterat i material. Sorterat efter form. Lekfullt. Enkelt. Mängden är viktig. 

En dag i Dalsland.

Nu är det ju lite mer än vecka sedan, men ändå. Det var en så pass fin dag att jag inte bryr mig om att det var ett tag sedan. Fina vänner i en bil besökte olika kulturella platser. Geografiskt område: Dalsland. 

1. Dalslands Konstmuseum. Tre fina utställningar. 

Fotografen Håkan Ludwigsons otroligt vackra bilder från Dalsland. Minns att jag förra sommaren såg lite av hans bilder i tidningen Kupé som man får läsa när man reser med färdmedlet tåg. Dalsland ÄR vackert. 

HDK MASTER 2010 - NATUR. Avgångsstudenterna från HDKs masterutbildning. En fin samlingsutställning där jag tycker att varje utställare fick tillräckligt med utrymme. Hittade några favoriter. Inspirerades. 

Aja Eriksson. Måleri. Djuren. Färgen. 

Utställningarna pågår till och med 13 maj, 2012. Återigen är Dalslands museum värt ett besök. Fri entré också. 

Jennie McMillen.

Kaja Songell. 

Elisabeth Billander. 

2. Efter ambitiösa försök att hitta ett för dagen öppet café hamnade vi i Åsensbruk. Den lokala pizzerian hade öppet även om det från utsidan inte såg ut så. Mycket intressant besök. Utsökt pizza. Härligt sällskap. Undrar om detta enbart inträffar i Dalsland? Efter snart fyra år i landskapet känns det som hemma. Vi såg/träffade tre av de 522 invånarna. Utsikt hade vi över det nedlagda bruket. Vackert och skrämmande på samma gång. 

3. Vernissage på Not Quite. Tycker alltid att det är trevligt där. Tyvärr var det ganska kallt och caféet var inte öppet. Men vi var glada i alla fall. 

"Ledigt vi tar oss, vi skojar och har oss, hela dagen ska vi ha roligt." 

U G A N D A .

Ja, slutet pa denna resa har nu paborjats. Kanns konstigt och overkligt. Att befinna sig har i Kampala tillsammans med alla dessa manniskor som jag sa lange har mailat med. Forsoker njuta och uppleva varje sekund. Jag har fatt nya vanner. Far livet kanske. Aven i detta land. Tiden kanns knapp och jag tycker att Sverige aldrig har kants mer avlagset. Forsoker forsta vad DN.se vill saga mig och varfor det ar viktigt. 

Samtal med bade mamma och mormor de senaste dagarna gor att jag kanner mig lugn. Det ar bra med de jag saknar. Sms fran Sverigelandet ar ocksa vardefullt. Det ar folk jag saknar. Annars har jag det sa bra har. Upplever. Somnar varje dag med ett leende pa lapparna. 

Jag arbetar praktiskt varje dag. Ar valdigt inspirerad och malar. Med pensel, farg och textila material. Det ar nytt for mig och jag alskar det. Lar mig och testar nya uttryck. Vill inte sluta. Tar mig en paus pa ballkongen med utsikt over den kuperade staden. Gronskan ar vacker sa att den nastan gor ont i mig. 

Varje dag blir jag foralskad i personer, platser och uttryck. Forsoker inte tanka pa den dagen jag maste saga "hej da". Alla dessa moten leder ju ocksa till avsked. Jag som ar sa fruktansvart dalig pa avsked. Later bli... Tanker att jag kan atervanda. Tanker att det later mindre dramatiskt da, och jag vill verkligen atervanda. En dag.

Lagenheten jag hyr av mig van ar fantastisk. Det var sa att jag fick tarar i ogonen av lycka nar jag klev genom yttedorren och da var det anda mitt i natten och stromavbrott. Lyxig. Och inredd med otroligt vacker konst. Kanslan som bara konst kan ge mig infinner sig varje dag jag vaknar och oppnar ogonen. Magi. Det ar fantastiskt att vara omgiven av sa vackra ting. Kan det smitta av sig tro? Till mig sjalv? Till det jag skapar? Vad det nu ar? Kanske en utstallning har i host. Kanske kanske. Da maste jag val atervanda?

Bagamoyo.

Denna fantastiska lilla kuststaden 7 mil norr om Dar es Salaam. Har myllrar det av konst och konstnarer. Jag tillhor numera Bagamoyo Art Studio. Som en slags utbytesstudent kan man kanske saga. Manga nya ideer. Manga nya vanner. En hel underbar familj har adoperat mig. Grannar med studion som jag jobbar i. Tillsammans vi ater goda middagar och prata om livet. I en harlig blandning av engelska och kiswahili. Efter bara nagra fa dagar har jag redan mina rutiner. Jag har nog aldrig tidigare trivts sa bra pa ett nytt stalle.

Vi lar av varandra. Olika kulturer. Olika sprak. Fantastiskt. 

Fragan ar ju om jag nagonsin vill lamna detta stalle?

Allt tar tid och det ar inte alltid som jag far gjort de saker jag jag planerat. I snart tva dagar har jag forsokt att fa tag pa vanlig enfargad lakansvav. Gar daligt! Men det gor mig inget. 

Bagamoyo Art Studio ar det pa bilder. Jag alskar stallet.

Alexa Meade.

Detta är helt fantastiskt. Alexa Meade gör det så bra. Bild och inspiration hämtar jag här.

Konsten att släppa allt...

...och fortsätta och fokusera på det som är viktigt. Det är väl ungefär där som jag befinner mig nu. Mer fysiskt är jag i huvudstaden. Sveriges huvudstad. Jag knarkar kultur och blir lycklig. Konsthallar, kulturhus och olika centrum. Alla dessa olika människor. Mitt block följer mig vart jag än går. Väljer att vara ensam. Inte för att jag inte är social eller inte vill umgås. Jag vill bara vara ensam. Tillsammans med mig själv. Umgås med mig själv. Gör allt i min takt. Gör det jag vill. Iakttar, funderar, känner efter, skriver, fotograferar.

Konsumtionen tröttar ut mig. Såg att ett utav alla mobiltelefonföretag börjat med levande "skyltdockor". Kräks lite. Är glad över att bo i min lilla stuga i skogen. Ja, det finns ju en slags vilsenhet i min kärlek för stadslivet och dess utbud på människor och kultur. Men detta hat till ytligheten. Fasader och teater. Men är det inte alltid ett spel? Alltihop. Bara olika scener?

Att uppleva konst och kultur är för mig nästan en religiös upplevelse. Jag blir glad och inspirerad. Finner kraft och styrka. Vill göra, skapa och se mer. Hela tiden mer. Jag gillar ju inte allt jag ser. Men det jag gillar ger så mycket. Jag vill dela med mig här på bloggen. Vet inte vart jag ska börja.

Jag upplever en förändring av mig själv i förhållande till andra personers konstverk. Till all konst kanske. Jag tänker mycket på rummet. Det vita kala. Språket. Folket. Konstnären. Vill förstå. Eller också inte. Gör det på mitt sätt. Abstrakt. Gillar det. Mycket. Men funderar över kulturtanteriet. Blir inte klok.

Fortsätter skriva i mitt block och funderar. Viktiga beslut fattas. Jag känner mig lugn, men otroligt trött. En vilohelg i Stockholm var precis vad jag behövde.

En egen HEMSIDA.

 Med god hjälp av fin vän har jag nu alltså fått mig en egen hemsida. Det har varit på gång länge, men nu så äntligen. Tack Karin Eriksson för hjälpen!

3:e våningen.

Imorgon är det sista dagen man kan se vår examensutställning i Göteborg på 3:e våningen. Sockerbruket 9, Klippans industriområde. Kl. 12-17 är det öppet.

Ursnyggt! Välkomna!

Oslo.

Ibland är det bara det som behövs. En liten resa i goda vänners lag. Så härligt. Se och uppleva nya platser. Se människor man inte känner. Smaka och lukta på storstaden. Oslo var mycket bättre än jag mindes. Operahuset är ju värt all uppmärksamhet för det är fint, mycket fint. Iskaffet var dyrt men också det godaste jag druckit. Konst spanades in på olika gallerier och på Nasjonalmuseet. Kände lite på storstadspulsen. Underbart. Jag vill ha mer, mycket mer.

Mer fick jag också. I det fina huset vid fjorden. Konst, söta hundar, småprylar, blommor, god mat och ett trevligt värdpar. Vad mer kan men begära? Det kändes som en dröm. Så vill jag också ha det. När jag blir stor.
Väl hemma i sängen kändes det ofattbart att jag bara hade varit borta över dagen. Jag drömde dessutom inatt att jag var ute och körde bil och njöt av att det är så otroligt vackert ute. Eller vänta det var kanske inte någon dröm?

Jag får fortsätta drömma under tiden som jag städar ur min arbetsplats i ateljén. Känns sorgligt och vemodigt. Men det måste göras. Imorgon är det dessutom sista dagen som det går att se examensutställingen här i Dals Långed. På lördag den 11/6 kl. 12.00 kan man se den i Göteborg. På 3:e Våningen vid Gamla Sockerbruket. Hurra vad bra!

Världens bästa yrke.

Idag skulle jag vara ledig. Men med mitt yrkesval går inte det. Jag har inte bara valt ett yrke. Detta är en livsstil. Som för mig faller sig helt naturligt. Om några månader är jag färdigutbildad konstnär. Världens bästa yrke. Och livsstil. Jag älskar det. Jag skulle inte på något sätt vilja byta. Jag gör det jag helst av allt vill göra. Och jag vet att jag kommer att hålla på med detta hela livet. På ett eller annat sätt. Underbart att känna så. Och ja, det kanske är få förunnat. Jag är både stolt och nöjd. Detta trots att examensjobbet tar all min vakna tid och att det bitvis känns både jobbigt och skrämmande just nu. Men det är en del av hela fascinationen. Och jag älskar det. Jag gör verkligen det.

Vår och utflykt.

Idag beslutade jag mig för att vara ledig. Helt ledig. Ett klokt beslut. Jag behövde det. Ont i hela kroppen och för lite sömn gjorde sig påmind. Och examensjobbet befinner sig just nu i någon krampaktig fas som jag måste komma över. Att tokjobba i det tillståndet tror jag inte hjälper det minsta.

Ledigheten spenderade jag på utflykt. Men delar av fina klassen och ena delens pojkvän. Grotta besöktes. Spännande. Ingång skedde på egen risk tyckte en skylt. Fuktigt och fint.

På Dalslands Konstmuseum kunde man skåda detta kollektiva broderi som kallades Vi mår fint! Lekfullt och fint. Mycket namn och ord. En del fina lösningar och intressanta föremål.





Annika Ekdahl ställer ut sina fina gobelänger. Jag gillar att de är stora. Jättestora. Fina färger och många små detaljer som man bara vill kolla mer på. Kanske inte tillhör mina favoriter, men jag gillar detta. Och det är så fint gjort. Färgerna och detaljerna. Och jag kan inte låta bli att fascineras av tiden som lagts ner på detta. Häftigt. Jag gillar att hon har en fin känsla för färg och detaljer och inte bara är insatt i tekniken och gör stora saker. Hon gör det med stil. Annika Ekdahl var även initiativtagaren till det kollektiva broderiet. Utställningen pågår till och med 15 maj 2011. Fri entré dessutom.



På bottenvåningen på Dalslands Konstmuseum fanns det en utställning som kallas Tiden var då... - Iscensatta Dalslandshistorier. En salig blandning av ett gammalt Dalsland. Jag behöver väl kanske inte säga att jag gillade det? Inte för pretatiöst eller med ett överpedagogiskt syfte. Det var bara fina små prylar. En del roliga små historier. Fint gjort. En gammal kamera fick jag också stifta bekantskap med.

Varför tycker jag att allt detta är så fint? Det är ju typ det som mitt examensarebte handlar mycket om. Jag som skulle vara ledig.









På vägen hem stannade vi vid ett gammalt skyddsrum. Tyvärr men inte helt förvånande var det låst. Men det var fint där. Solen sken hela dagen och blåsten blåste oss friska om kinderna. I bakgrunden ser man stridsvagnshinder. Konstigt att tänka sig att det ens skulle behövas. I en annan tid. Jag blev förälskar i den låsta dörren. Den var mycket fin. Färgen. Rosten.





Handelsträdgården utanför Baldersnäs besöktes också. Jag smög mig in. Fick så fint köpa dessa små planor. De ska jag vårda ömt och ge så mycket kärlek jag hinner mellan sängen och examensarebetet. Abstinensen efter pelargoner är lite stillad i alla fall. Äntligen vår. Och vilken härlig dag. Imorgon blir det nya tag med examensarbetet.

Väg-resan.

Ja, road tripen i lördags. Den var lyckad kan man säga. En känsla av att våren är på väg. En känsla av frihet. En känsla av nostalgi och sentimentalitet. En känsla av storstad. Fint. Hela klassen. Fem personer. Smidigt då alla får plats i EN personbil. Vackert väder. Storstadsfika. Glada kramar på jobbet. Konst med många besökare. Många olika parfymer på liten yta. Nätverka. Många kära återseenden. Tiden går fort. Dagar blir till år kan man lugnt konstatera. Karins fina konst kunde man knappt njuta av för att det var så mycket folk. Men det var roligt. Och årets Konstslöjdsalong kan man njuta av någon annan gång när det inte är tokmycket folk för den pågår fram till 5 juni 2011. Det ska jag göra i alla fall.

Besöket hos ex-klasskompisen i fina huset med fina familjen var nog ändå höjdpunkten. Och glädjetjutet i bilen på väg hem när denna låt spelades var fantastiskt.

Nordiska museet.

I måndags spenderade jag mer än 3½ timma på Nordiska museet. Väl spenderade timmar måste jag ju säga. Nordiska museet har till och med öppet på måndagar. Det gillar jag. Timmarna gick snabbt och jag hade nog kunnat gå där mycket längre om inte museet stängde. Nordiska museet är nog det museum som jag besökt flest gånger. Jag gillar det. Byggnaden. Och ja, de har alltid intressanta utställningar. Den utställning som jag fastnade mest för vid detta besök var den lilla men helt bedårande fotoutställningen Bildminnen.

Fotot. "...den "fryser" ett ögonblick och låter oss sedan obegränsat återvända till samma ögonblick, den förleder oss att tro att vi kan agera tidsmaskin, den avbildar i hur men försöker säga något om då. Framtiden kan den inte förutse."

Det var bilder från mitten på 1800-talet fram till början på 2000-talet. Fin blandning. Jag kände att en del av de gamla bilderna fyllde mig med så mycket känslor. Fint, vackert och en smula magiskt. Det var inte många bilder, eller stora, men det var som att alla på ett eller annat sätt talade till mig.

"I regel ingår varje bild i ett större arbete, som vart och ett för sig skulle kunna bli en utställning. Grunden för god fotografi är ändå sällan mängden bilder, utan känslan för ljus och form och förmåga till bildskapande. För god fotografi som vill berätta om människor är tid, kunskap, intresse och självreflektion en tillgång."

Utställningen är som sagt liten, men gillar man foto är den fin. Och kanske extra mycket om man gillar gamla foton. Den öppnade 2004 så jag antar att den hänger kvar ett tag till.

En annan utställning.

Som nu också pågår på Eksjö Museum är den kinesiska konstnären Lei Yans Det röda spåret. Hon har varit soldat i Röda armén och här visas hennes liv och upplevelser i foton och textila skulpturer. Jag tror att jag gillar detta. Foton från hennes tid i Röda armén som är frysta i vatten och sedan fotograferade igen. Speciella uttryck och känslor. Fryst historia. Frysta minnen. Även små symboler och saker från hennes tid i Röda armén har hon fryst in i vatten och fotat. Hon kallar dom för Frozen Red och Frozen Youth. Och de textuila skulpturerna kallar hon för How should I Protect You. Dessa skulpturer är så starka och sköra på samma gång. Ger ett sådant starkt uttryck. Spännade. Och ja, en smula oväntat att hitta textil i denna utställning. Härligt. Tycker att Eksjö Museum hade mycket att ge mig vid detta besök. Roligt att bli överaskad. Lei Yans utställning pågår fram till 27 februari.

Andrum.

Så heter den utställning som just nu visas på Eksjö Museum. Konstnärerna Emma Larsson och Rolf Wernersson har en gemensam utställning. Det här är något av det finaste jag har sett. I alla fall är det klart det bästa som Eksjö Museum har visat. Jag gick där länge och väl i min ensamhet. Kände att denna utställning verkligen berörde mig. Det var så att tårarna tittade fram. Fint och ja en smula överaskad måste jag nog säga att jag blev. Det är så att jag ska gå dit igen innan den stänger. Till den 3 april har jag på mig.

Det var ljuset, färgerna, motiven, stämningen. Ja, det var så mycket jag gillade. Att de lämnade så mycket till mig som betraktare att fylla i. Använda min fantasi. Är det verklighet eller fantasi? De bjöd mig in i deras värld. En värld där jag skulle vilja stanna. En stund i alla fall. Åh vad jag gillade detta.

Filmen.

Nu finns konsten på youtube också.

http://www.youtube.com/watch?v=aE8TlqG7V6I