Regnet oser ner och luften kanns latt och lite svalare. Som en typisk svensk sommardag. En hel dag i Dar Es Salaam. Skont att vara ensam. Strosa runt och bara vara. Njuta av att bara vara. Besoka olika gallerier. Dricka gott te.
Internet ar som bekant inte alltid det basta. Och de senaste veckorna har jag inte funnit nagon ro till att sammanfatta. Har knappt hunnit gora det i huvudet. Varje dag hander saker. Varje dag lar jag mig nya saker. Varje dag upplever jag saker som jag vill behalla i hjartat lange. Bade bra och daliga saker.
Bagamoyo ar fint. Fina manniskor. Kanske inte alls vad jag hade forvantat mig i konstnarlig vag. Svart att veta vad jag forvantade mig. Eller ens om det spelar nagon roll. I Bagamoyo fungerar konsten som en inkomst, en overlevnadsstrategi. For vissa. Inte som en passion och/eller drivkraft. Konsten produceras. Sjalvklart finns det de som inte arbetar och tanker sa. Men de ar fa. Sog at mig allt de hade att saga desto mer.
Att lamna Bagamoyo kandes bade ledsamt och skont pa samma gang. En konstig kansla. Saga hejda till familjen jag bott hos, vannerna och arbetsplatsen. Jag o-gillar verkligen avsked. Sentimental ar jag ju ocksa. Pa en resa som denna blir det manga avsked. Men allt finns kvar, jag kan komma tillbaks. Nu vantar aterigen nya aventyr. Aker till Kampala, Uganda imorgon.
Tiden kanns alltid knapp. Och det ar sa mycket som jag kanner att jag inte hunnit/hinner gora. Men hakar inte upp mig pa det utan ar glad och tacksam for allt fint och bra jag har varit med om.Jag far helt enkelt atervanda en vacker dag.
Om min tripp till Zanzibar far jag skriva om en annan gang. En paradiso. Jo.Underbara festival. Bra musik. Och aven dar fina manniskor.
AH, VAD BRA JAG HAR DET!
