Det var som Katten.

Delredovisning. Hade hoppats på att det skulle kännas bättre, att jag hade fått svar på en del stora frågor. Men såhär i efterhand så har jag ju klurat ut att det är frågor som jag själv måste besvara, ingen annan. Och tid, det finns ju, tack och lov.
Jag hade helt snöat in mig i en annan värld att jag glömt av att faktiskt välja EN av pjäsens karaktärer att arbeta vidare med. Valet skedde idag.

Katten.
Ingen huvudroll. En liten figur som kommer fram i skymundan. Blir kär i Påfågeln, Alexanders resesällskap och kollega.
Jag tänker mig att Katten är försynt, ensam, graciös, smidig, kantstött, vacker, som en skugga och nästan ber om ursäkt för att hon finns till.
Katten ska vara en ballerina. En annorlunda sådan. En sliten och förbrukad ballerina. En kroppsdräkt, mycket tight, i svart trikå ska sys. Ballerinans kjol ska vara sliten, ett minne av sitt forna jag. Kjolen har tappat sin form och är lite av en trasa. Röd till färgen, en gång i tiden i alla fall. Ballerinans annars pedantiska frisyr med knuten i nacken håller på att falla totalt. Kattöron. Illrött läppstift. Kanske ett slitet paraply? Ballerinaskorna är borta, numera använder hon träskor. Slitna och gamla.

Jag finner utmaningar. Och tycker just nu att det är rolig även om jag på förmiddagen idag kände motstånd. Varför ska jag göra Katten av alla karaträrer? Och sy en kroppsdräkt i äckeltrikå? Vad håller jag på med?

Men jag hittade modellen, den blivande Katten. Kul och bra att ha en faktisk person att arbeta mot. Jag har byggt upp världen mer kring denna varelse. Jag vill fota detta fint när dräkten är klar. Oj så skoj. Detta är början. Igen, igen, igen och igen...





Den sensate månaden har jag haft mycket roliga saker att göra, delta i, åka till, besöka, tankar och vilja. Jag har varit på besök och jag har haft besök. Jag har haft trevligt, roligt, skönt. En och annan tår, många skratt, fina människor. Mängder av inspiration. Men jag har inte alls varit hemma. Jag har nästan inte alls varit på skolan känns det som. Jag har knappt träffat min underbara klass. Idag kändes det verkligen. Skönt att vara hemma. Skönt att vara på skolan. Men konstigt att helt plötsligt landa mitt i Långed igen. Mitt i livet. Det är ju här jag bor. Det är ju såhär jag brukar göra. Allt kommer tillbaks till mig. Bra.

Idag sken solen. Det finns hopp. Hopp om vår. Nu vill jag INTE ha mer SNÖ. Jag började se över mina pelargoner. Det ser bra ut. På en del håll i alla fall. Mindre bra på andra håll. Jag vet inte vad jag gör för fel, men Eneglska pelargoner trivs inte hos mig. Trist. Men jag har desto fler som verkar trivas bättre. Men eftersom jag har haft en del annat att stå i har även dessa små söta blommor fått sig en törn. Härligt att nu sticka fingrana i jorden och plantera mina fina sticklingar i smö söta krukor. Underbart. Mer sånt!

Något som också gjorde mig mycket glad var att mina frön har slagit rot. De kommer och är på väg. Tyvärr är de så små, så små att det inte blev några roliga bilder. Men det kommer. Frågan är bara vad som kommer? Jag har INTE en aning. Balkongkorsning. Spännande. Heja våren. Du kommer att besegra vintern även detta år. Jag tror på dig.