Världen.

Årets hittills varmaste dag kändes det som. I alla fall i färgglada butiken. Jag hade i flera dagar tänkt att jag skulle skriva ett par rader här om mitt fina besök på Öland. Om min hatkärlek till denna ö.

Allt detta känns nu HELT meningslöst. Och får vänta. Bomb i Oslo. Skottlossningar på en ö utanför Oslo. Det var två norrmän som berättade nyheten för mig idag på jobbet. Kände hur varenda hårstrå reste sig på kroppen. Hemskt. Och jag kan nu inte sluta lyssna på radio eller se på tv senaste nytt. Så mycket ondska. Så maktlös man känner sig.

Dessutom får jag tårar i ögonen varje gång tv-nyheterna visar bilder på dessa svältande människor i östra Afrika. Flera miljoner människor riskerar att svälta ihjäl inom kort. Otroligt hemskt. Vad fan är världen på väg? Detta är ju dessutom bara en liten del av all ondska i världen. Tyvärr. En mörk kväll kan jag konstatera.

Ett annat liv.

Sedan 11 juni i år känns det som att jag lever ett helt annat liv. Då lämnade jag min lilla lägenhet i Långed. Jag har passerat Göteborg ett par gånger, London, Småland och Stockholm tur och retur ett antal gånger. Men mitt liv är ju kvar hemma i Långed. Mitt skapande liv. Som jag saknar. Fina vänner. Som jag saknar.

Här i Stockholm jobbar jag i färgglada butiken och det funkar bra. Men jag är helt slut när jag kommer hem. Ett hem som är rent och fint, men det är ju inte mitt hem. Och ja, skapandet ligger på is. Än så länge har jag inte hunnit med att ta del av det fina som Stockholm har att erbjuda. De intressanta utställningarna runt om i stan. Dricka öl i solsken. Fika storstadsfika. Träffa dessa MÄNNISKOR som jag inte träffat på länge. Men jag har mina skäl. Och stressa är inte min grej. Jag klär liksom inte i stress. Tror faktiskt inte att det är någon som gör det när jag tänker efter.

Tills vidare drömmer jag mig bort till den fina helgen i Småland som jag nyss är hemkommen från. Där-producerad mat. Fina djur. Fina människor. Livet.

Långa listan.

Ja, listan slutar ju aldrig att fyllas på med saker som jag vill göra. Det är fantastiskt. Och frustrerande. I sommar hade jag tänkt mig att jag skulle blogga mer. Göra om min blogg. Tycker att denna är i behov av lite förändring. Jag skulle fota mer. Mycket mer. Och blir bättre på photoshop. Men eftersom jag har min dator hemma i Dals Långed och jag sjäv befinner mig i Stockholm får photoshop vänta. Kameran har jag som tur är med mig. Jag hade också tänkt att jag skulle göra mig en riktig hemsida. Domän har jag redan. För under sommaren skulle jag ha så mycket tid. Tid till allt detta. Samtidigt som jag skulle jobba i den färgglada butiken, träffa alla fina vänner här i Stockholm och övriga landet, lyxa till det med fika, njuta av vin på balkongen... Ja allt detta. Tur att sommaren bara har börjat eller hur var det nu?

Livet.

Döden är tydligen en del av livet. Tårar rinner. Det gör ont. Men det är tur att jag inte är ensam. Fina familjen. Minns och sitter med fina små saker. Kollar på foton. Funderar på framtiden.

Stockholm är fint. Jag trivs. Lyxar till det med lunch ute på lunchställe. Lyxar till det med tapas en vardagskväll. Njuter ev att det är sommar. Jobbar. Lyssnar på Sommar i P1. Läser.

Reser gör jag mycket. Som vanligt i mitt liv. Kanske kan jag landa till hösten?

En dag i taget. Här och nu.