Ett rosa sken över Långed.

Idag hände det, enligt min lärare i teckning. Jag lärde mig. Men jag är inte så säker. En sak som jag dock är säker på är att jag inte vantrivdes. Jag ville inte bara gå hem och gråta. Jag stod ut och bitvis hade jag faktiskt rolig. DET är framsteg. Imorgon är sista dagen av teckning och kroki på ett tag. Hur ska jag nu jobba vidare med detta? Jag gick och köpte mig riktigt fina pennor som var bra att teckna med. Nu ska jag hitta en riktigt fin bok som jag kan fortsätta teckna i. Det är väl en början om något? Om det sedan blir en fortsättning, det återstår att se.










Imorgon ska jag och mina vänner i klassen åka till Stockholm. Spännande. Det blir studiebesök på Dramaten, olika utställningar samt att vi ska se på tre olika teaterföreställningar. Härligt att byta miljö. Behöver det. Roliga saker framför oss även om jag misstänker att det kommer att kräva en del energi. Detta är första veckan av åtta där vi ska arbeta med ett kostymprojekt. Vi har till detta projektet fått tre manus som vi ska läsa och slutligen välja ett där vi ska göra kostymen till en karaktär. Kul projekt. Härligt med så lång tid. Jag har inte läst ett enda manus. Än. Jag har bara stickat. Det är så roligt. Tur att jag ska åka tåg så länge imorgon. Då finns tid till både manus och stickning.

IngaBritt, en underbar mormor.

Idag har jag haft en helt underbar dag. Jag hittade en gammal konsumpåse i mina gömmor. Restgarner som jag för länge sedan fått av min mormor, IngaBritt. Jag har nu börjat sticka med dessa garner. En helt salig blandning av färger och material. Jag ska använda varje liten bit. Vad exakt det är jag stickar är ännu oklart. Det är bara så vackert med alla dessa små nystan som min mormor har gjort. Olika storlekar. Jag sitter och fantiserar om vad garnet avvändes till från början. Denna underbara kvinna har lärt mig så mycket. Inte minst att sticka, virka och brodera. Fantastiskt tålamod den kvinnan har. Hon har alltid hejat på mig och säger "Frida Gregemar klarar sig alltid!" Hoppas innerligt att hon har rätt.

Min mormor är underbart stark kvinna och jag önskar så mycket att jag blev lika stark och klok som henne en dag. Det är ofta som jag inspireras av henne när jag skapar. Jag tänker mycket och ofta på henne. Hoppas att jag snart kan åka och hälsa på henne. Jag längtar.

Denna stickning kanske kan läggas i högen av "projekt som räcker klänge". Men oj så skoj det är. Jag älskar att sticka. Jag älskar mormor. Underbar kombination.

Solsken och pelargoner.

Som jag längtar. Efter våren. Efter att jag ska få pyssla och ta hand om mina pelargoner. De fattas mig. Det är inte så många av alla mina fina som har lyckats överleva. Det är ju inte helt exemplariska förhållanden här i min lilla lya. Tyvärr. Jag ska beställa nya på internet till våren. (Kanske redan om några veckor?) Sutarve på Gotland är verkligen roligt. Många timmar som går åt till att drömma sig bort där.

Idag när jag vaknade sken solen. Underbart! Det finns hopp. Efter en lång promenad i skogen tillsammans med Doris är jag så tillfreds.

Tror att jag blev inspirerad av filmen jag såg igår för nu lyssnar jag enbart på fransk dragspelsmusik. Mycket bra. Mer dragspel till folket. Jag blir gald.

Nytvättade raggsockor, fjärilsjos och teckningen.

Att teckna tycker jag är jobbigt. Trots att jag går en konstnärlig utbildning. Det jobbiga ligger i att jag är dålig på det. Det blir inte fint. Jag blir inte nöjd. Jag känner mig helt värdelös. Jag borde öva, men att vara dålig på något är svårt. Att vara nybörjare är också svårt. Vart ska jag börja? För att bli duktig och nöjd krävs träning och flera timmars övande...

Idag skedde något historiskt. Jag hade roligt på vår teckningslektion! Första gången det någonsin har inträffat. Jag kände motståndet ge vika en smula. Underbart! Hjälpmedel: Tänka utanför det vita arket. Arbeta med ytor och ta hjälp av nålen och tråden. Att teckna med vänster hand (jag är högerhänt). Att teckna på tidningspapper. Det kan inte annat än bli konstigt och en aning galet då. Ett plus i kanten om det sedan bli något jag är nöjd med. Jag tror att jag är mitt arbetssätt på väg. För att övervinna min rädsla och slåss mitt motstånd. Till slut kanske även jag kan teckna... Man ska ju som bekant sikta mot stjärnorna så når man i alla fall trädtopparna.

Jag avslutade dagen med att kolla på Amelie från Montmartre. En underbar film. Jag blir glad i hela kroppen och själen när jag ser den. Musiken, fotot, stämningen, färgerna...
Till detta drack jag fjärilsjos (nektarjuice) och tänkte på min fina syster. Nostalgi.

Himmel eller helvete?

Ibland finns det inspiration i mängder och överflöd. Ibland är det helt tomt. Denna veckan har det till och med ekat så tomt har det varit. Tredje redovisningen på en vecka tar ut sin rätt. Terminsredovisning. Det tar mycket energi och är mycket att tänka på. Jag blir helt tom. Vet inte ens vart jag ska göra av mig själv. Minns inte vart jag var på väg eller hur det kändes eller ens vad jag tänkte. Apatin är ett faktum. Nu tar jag ett djupt andetag och börjar om...

Saker som kan hjälpa till vid en omstart:

- Äta ordentlig mat, gärna regelbundet.
- Sova ordentligt. Gärna på natten.
- Gå promenader. Röra på mig. Tänka genom att röra på mig. TACK Doris!

- Våga göra nya saker. Inte fastna i gamla hjulspår.
- Inte kompromissa. Särskilt inte när det kommer till materiel. Det måste få kosta.
- Utmana mig själv.

- Känna av motstånd.
- Dokumentera NOGA. Allt.
- Anteckna MYCKET.

- Ta hjälp av nära och kära.
- Fota ofta och mycket.
- Förkasta inte idéer, skriv ner dem och återvinn.

- 100 % närvaro. Tänk ego. Engagemang.
- Reflektera ofta.
- Stanna upp och betrakta på avstånd.

- Låta mig inspireras. Fota, antackna... Ta med!
- Lek.
- Var stolt.

- Använda magkänslan.
- Våga lyckas och misslyckas.
- Tro på det jag gör.

Brodera en fläck?

Spiller på mina kläder det gör jag ofta. Tyvärr. Tråkigt, speciellt när fläcken i fråga inte går bort. Men nu har jag tillsammans med Violentknits tänkt ut att man kan göra dessa fläckar till något positivt. Använda fläcken till utsmyckning av plagget istället. Ta hjälp av fläcken för att skapa en fin dekoration som bär på ett minne. En rolig fest, en trevlig middag, en filmkväll... Låta plagget bära upp minnet och låta det bli en del av personligheten i plagget. Brodera runt fläcken. Brodera över fläcken. Trycka ett litet mänster eller en hel bild över fläcken. Ja möjligheterna är ju många, för att inte säga oändliga. Ett hett samtalsämne kanske? "Åh vilken fin fläck! Har du gjort den själv?" Personligen tycker jag till och med att plagget kan bli mycket bättre och snyggare med en fin historia att berätta och en utsmyckning som inte går att få till om inte slumpen får göra sitt... Underbart med slumpen!

Jag och Violentlyknits har arbetat ihop under en tredagarskurs i utställningsteknik. Roligt. Mycket roligare än vad jag från början hade föreställt mig. Inte just samarbetet med Violentlyknits utan själva kursen. Vi arbetade fram ett förslag på utställning som skulle hadla om slitage. Att prylar vi har omkring oss i vår vardag slits och slängs och saknar ibland personlighet. Det finns prylar i överflöd... Men finns det inte vissa saker som blir bättre ju mer vi använder dem? Och kan inte saker bli vackrare när de är lite slitna, älskade, använda och bära på en historia? Det tycker vi...
Vad sägs om att ha ett golv som får fram ett nytt mönster när det slits? Eller en tapet som ändrar mönster när den gamla färgen blir bortblekt av solen? Samma tanke med en gardin, nytt mönster efter ett år i gassande solljus. Att det framträder ett nytt mönster på datorns tangenter ju mer du använder dem? Att mobilens slitna yta ger ett fint mönster istället för trista knappar där siffrorna inte syns?
Då behöver jag inte köpa nya gardiner när jag tröttnat på det första mönstret, datorn blir mer personlig och jag uppdaterar programmen och byter ut viktiga delar isället för att köpa en helt ny... Är detta möjligt? Ja kanske, eller kanske inte, vi gillade att leka med tanken i alla fall.

Vi tänkte också mycket på kulturen kring det älskade plagget jeans. De slits, älskas, lappas och lagas... Ja, ett av de få plaggen som vi idag faktiskt till och med anstränger oss att laga. Och det finns de som till och med bor i dem och inte tvättar dem på flera år. Verkligen en livsstil. Men det går ju också köpa de helt färdigslitna, dyrt och inte särskilt hållbart. Snyggt, ja det är ju helt individuellt. Men vilken annan pryl är man villig att köpa färdigsliten? En sliten bil 500 000? Den är helt ny men för coolhetens skull har vi lagt dit lite kolapapper och en och annan gammal snus och spräckt ena rutan så att det inte ska synas att den är sprillan ny? Inte så många som skulle vara så intresserade av det kanske? Roligt att leka med tanken....
Skissen på vår utställning visas när nere...
Kul!

Konsten att göra en bok - Eller välkommen hem.

Då var jag tillbaks i Dals Långed, i skogen, i kylan. Känns som hemma. Mängder av inspiration på ett dygn. Kylan är det främsta just nu. Snö och frost överallt. Vackert så att det gör ont. På flera sätt. Fantastiskt att jag får se och uppleva detta. Ont om händerna när jag bara MÅSTE ut och fota. Kylan biter. Jag njuter. Önskar också att jag hade en öppen spis att elda i. Det ska jag ha när jag blir stor.

Jag har haft ett fint jullov och ledighet. Fylld med kärlek, familj, fina vänner, jobb... Eksjö, Stockholm och Göteborg. Har inte alls hunnit med mina projekt som räcker länge, men jag har njutit och projekten har följt mig trogna på min resa. Känns skönt att åter vara hemma. Nytt år och nya tag. Skönt att känslan från höstterminen återfinner sig... Oj så skoj detta är! Vill inte vara någon annan stans! Eller för den delen göra något annat! Underbart! Ser fram emot en härlig vår...
















Att känna motstånd är viktigt, för mitt skapande. Det har jag verkligen fått uppleva idag. Att gå till skolan för att tillverka en bok. Motstånd. Att börja, mindre motstånd. Att vara igång, oerhört kul. Att vara klar. 15 sidor, broderi och tråd. Kan inte vara mer nöjd med en bok. Jag älskar att studera konst. Allt är möjligt. Imorgon väntar redovisning, den sista i identitetsprojektet. Detta broderi (läs: denna bok) är den sista delen i identitetsprojektet. Den ska visa essensen av essän vi skrivit under jul och sammanfatta verket...
Underbart att brodera. Vill mera!