I måndags spenderade jag mer än 3½ timma på Nordiska museet. Väl spenderade timmar måste jag ju säga. Nordiska museet har till och med öppet på måndagar. Det gillar jag. Timmarna gick snabbt och jag hade nog kunnat gå där mycket längre om inte museet stängde. Nordiska museet är nog det museum som jag besökt flest gånger. Jag gillar det. Byggnaden. Och ja, de har alltid intressanta utställningar. Den utställning som jag fastnade mest för vid detta besök var den lilla men helt bedårande fotoutställningen Bildminnen.
Fotot. "...den "fryser" ett ögonblick och låter oss sedan obegränsat återvända till samma ögonblick, den förleder oss att tro att vi kan agera tidsmaskin, den avbildar i hur men försöker säga något om då. Framtiden kan den inte förutse."
Det var bilder från mitten på 1800-talet fram till början på 2000-talet. Fin blandning. Jag kände att en del av de gamla bilderna fyllde mig med så mycket känslor. Fint, vackert och en smula magiskt. Det var inte många bilder, eller stora, men det var som att alla på ett eller annat sätt talade till mig.
"I regel ingår varje bild i ett större arbete, som vart och ett för sig skulle kunna bli en utställning. Grunden för god fotografi är ändå sällan mängden bilder, utan känslan för ljus och form och förmåga till bildskapande. För god fotografi som vill berätta om människor är tid, kunskap, intresse och självreflektion en tillgång."
Utställningen är som sagt liten, men gillar man foto är den fin. Och kanske extra mycket om man gillar gamla foton. Den öppnade 2004 så jag antar att den hänger kvar ett tag till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar