...och fortsätta och fokusera på det som är viktigt. Det är väl ungefär där som jag befinner mig nu. Mer fysiskt är jag i huvudstaden. Sveriges huvudstad. Jag knarkar kultur och blir lycklig. Konsthallar, kulturhus och olika centrum. Alla dessa olika människor. Mitt block följer mig vart jag än går. Väljer att vara ensam. Inte för att jag inte är social eller inte vill umgås. Jag vill bara vara ensam. Tillsammans med mig själv. Umgås med mig själv. Gör allt i min takt. Gör det jag vill. Iakttar, funderar, känner efter, skriver, fotograferar.
Konsumtionen tröttar ut mig. Såg att ett utav alla mobiltelefonföretag börjat med levande "skyltdockor". Kräks lite. Är glad över att bo i min lilla stuga i skogen. Ja, det finns ju en slags vilsenhet i min kärlek för stadslivet och dess utbud på människor och kultur. Men detta hat till ytligheten. Fasader och teater. Men är det inte alltid ett spel? Alltihop. Bara olika scener?
Att uppleva konst och kultur är för mig nästan en religiös upplevelse. Jag blir glad och inspirerad. Finner kraft och styrka. Vill göra, skapa och se mer. Hela tiden mer. Jag gillar ju inte allt jag ser. Men det jag gillar ger så mycket. Jag vill dela med mig här på bloggen. Vet inte vart jag ska börja.
Jag upplever en förändring av mig själv i förhållande till andra personers konstverk. Till all konst kanske. Jag tänker mycket på rummet. Det vita kala. Språket. Folket. Konstnären. Vill förstå. Eller också inte. Gör det på mitt sätt. Abstrakt. Gillar det. Mycket. Men funderar över kulturtanteriet. Blir inte klok.
Fortsätter skriva i mitt block och funderar. Viktiga beslut fattas. Jag känner mig lugn, men otroligt trött. En vilohelg i Stockholm var precis vad jag behövde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar