På vift.

Det blir ju sällan som man tänkt sig. Snart 27 år borde jag ju ha lärt mig det. Men det fina med livet är väl att man lär så länge man lever. Fantastiskt. Det finns så mycket jag tänker och känner. Det skulle kunna bli många inlägg här nu. Men tyvärr arbetar inte ens den lånade datorn tillsammans med mig. Varför förvånar det mig inte?

Jag är ute på vift. Jag har lämnat Långed för att finna lusten och inspiration. Vet inte riktigt hur länge jag kan tänkas vara på vift. Tror och känner redan efter ett dygn att det var ett klokt beslut. Jag har redan gjort en fin road trip, blivit bjuden på fin middag av bror, varit på utflykt med samma bror, mormor och morfar samt blivit bjuden på middag av fin vän. Solen har dessutom lyst. Och imorgon väntar loppis. Det finns hopp. Ibland i alla fall. Det är fint.