Kökshanddukar och Trasan - En historia för sig.

Jag kan ju inte låta bli. De är vackra. Bär på en berättelse. Kökshanddukar. De lever för mig ett helt eget liv. Så mycket omtanke, omvårdnad, kärlek och engagemang. De står för tryggheten. Nu har jag gjort min tolkning. Sammanfogat gamla trasor till nya kökshanddukar. Allt är sytt för hand med stora stygn. Mycket tålamod. Mycket eftertanke. Mycket kärlek. Symbolen för kvinnors arbete och kraft. Inte på något sätt spilld kvinnokraft. Utan för mig upphöjd kunskap som är på väg att försvinna. Tyvärr. För mig symboliserar dessa tolkningar av trasiga och fläckiga kökshanddukar en hyllning till starka, kloka och otroligt fina kvinnor i min närhet. Vackert. Viktigt. Ovärderligt. Minnen. Trygghet.

Och så var det ju trasan. Trådar som hänger, råa kanter som är mjuka, nästan luddiga Trasan återkommer ständigt. Hur kommer sig detta? Min första och käraste ägodel någonsin. Trasan. En gammal snusnäsduk som fick fungera som tröst och snuttefilt. Naggad i kanterna, följde mig överallt. Tillsammans med en god tumme.

Nypåkommen tanke: Min första och käraste ägodel var i textil. Med den vid min sida kände jag mig trygg. Jag kunde överleva vad som helst. Inte konstigt att jag då har valt att ägna mitt liv till detta fantastiska material.