Det är något visst med kökshanddukar. Gamla kökshanddukar. De har levt ett liv. De har varit med. De har verkligen använts. De är håliga, lagade, lappade, älskade och förbrukade. De har blivit tvättade, maglade och strukna. Vem lägger ner tiden på att mangla någonting alls idag? De har blivit vårdare med omtanke och omsorg. De har fina monogram broderade. Händer som är våta och helt skrynkliga av disk har rört vi dessa kökshanddukar.
Det finns något magiskt i historien de berättar. Berättelser om kvinnor och deras vardag. Berättelser om textilier. Det lönade sig att laga en tunnsliten kökshandduk. Det tog tid att göra en ny och det kostade pengar. Det fanns alltså en tid då textil var lyx. Allt, inte bara kökshanddukar, lagades. Det användes till det verkligen inte gick att laga mer. Kvinnors arbete. Lappa och laga. Tryggheten. Köket. Kökshandduken. Röda stugan. Pelargoner. Vedspisen.
En historia värd att berätta. Jag sitter still och lyssnar.
Jag blir varm i hjärtat när jag tänker på det du skrivit och önskar att det fans fler av oss, som vill sitta ner och lyssna!
SvaraRaderaHärligt med varmt hjärta! Det glädjer mitt! Och två personer kanske kan starta en revolution? Mirakel kan ske! :)
SvaraRadera