Stenebyskolan.

Workshop trodde jag. Men så kom jag på något till mitt andra färgningsprojekt. Jag kunde inte alls motstå mina impulser. Jag har varit på Möbel och hyvlat. Ekspån. Jag har varit på Järn och Stål och har återigen fått lära mig den kära punktsvetsen. Det är nu mer än tre år sedan sist. På tiden.

Det är fantasiskt att gå på den här skolan. Att få tillgång till olika verkstäder. Olika material. Så mycket kunskap på ett och samma ställe. Jag stormtrivs. Och jag exprimenterar med färger. Textil, ekspån och järnskrot. Vet inte alls vart det slutar. Men det vet jag ju aldrig. Kul är det.

Det bästa med att besöka de andra avdelningarna på skolan är att träffa de andra studenterna. Se deras skissplatser. Mötas mitt i deras process. Snacka. Lära av varandra.

Tyvärr hade jag inte med mig min kamera till Möbel. Men det är väldigt fint där också. För att inte tala om hur fint det på Röda Skolan och Textil - Kläder - Formgivning.

Snart är det jul. Som vanligt i slutet på terminen brukar jag inte alls vara redo för ett avbrott. Så är det även detta år. Känner lite fan och tänker att det kanske kan ändra sig med tiden. Det är ju ändå bara 1 december idag.

Tisdagens tema fortsätter till dagens passande väder. Regn och rusk.

Älskade hund.

Studio Morran heter en fin blogg som jag följer. Idag grät jag när jag läste detta. Tänker på Morrans matte, Camilla Engman. Doris och jag kramades lite extra. Fint. Vi vinkar till Morran i hundhimlen.

Dagens tema - Skor.

I morse efter att gjort en massa måsten som att kolla mailen och maila till olika folk drog jag en liten lapp ur min låda. Skor. Dagens tema. Tack för all hjälp med att få fram teman. 

Ett svårt tema och lite otippat. (Finessen med att be om hjälp!) 

Google. Tankekarta. Associationer. Göra. Inte tänka. Så mycket. 

Lite förenklat. 

Skor. Fötter. Kroppen. Celler. Celler i förstoring. Addera lite textil till det hela. Dagens tema. Glasklart. Spännande och roligt. Känner mig lite rostig. Som en nybörjare. Imorgon är det nytt tema. Känns spännande. Kanske mindre rostig då?

Worshopa med mig själv.

Jo, jag har ju rest en del under hösten. Nu väntas en lugn, intensiv och koncentrerad period fram till jul. Hemma i Dals Långed. 

Kommande vecka, måndag, tisdag och onsdag ska jag workshopa med mig själv. Ja, det kanske är mer saker som man gör i grupp. Tillsammans med andra. Men jag ska göra det med mig själv. Har gjort det förr och trivdes med att arbeta snabbt och opretto. En dag. Ett tema. Snabba tankar. Snabba handlingar. För att komma igång och tänka lite annorlunda. Hjälpa mig själv på traven så att säga.

För att jag inte ska göra det för lätt. Vill du hjälpa mig? Skicka ett tema som du tycker om eller inte, något som du tycker att jag ska jobba med under en dag. Skicka till: info@fridageregmar.com 

Går också skriva som kommentar här på bloggen. 

Det kan handla om en teknik, en känsla, en film (hyfsat lätt att få tag på, eller som du tror att jag sett) ett foto, ett material, en sång, en färg. Ja, vad som helst. Använd fantasin. Ge mig lite motstånd. Inspiration. Något att bita i. Något att njuta över.

Imorgon, måndag skriver jag ner alla inkomna förslag på små lappar och lägger i en skål. Drar en lapp, helt på måfå. Den lappens tema ska jag under en dag arbeta med. Inte mer eller längre. Just nu. På tisdag är det ett nytt tema. Lägger till eventuellt nyinkomna teman. Så skicka in nya förslag till onsdag morgon om du kommer på något. Jag skriver här på bloggen hur det går.

Tack!

Oslagbara onsdag - Open.

Idag, söndag 27 november 2011 är det dags för mig att delta i Oslagbara Onsdag - Open. Väldigt roligt. Hela idén är det sju av min vänner som dragit igång. Under en begränsad period har deltagarna fått bestämma ett tema för dagens klädsel som börjar på samma bokstav som veckodagen. Varje period har hittills varat i två veckor. Otroligt roligt att följa på bloggen. Läs mer om hur det funkar och läsa om gamla och nya teman, fina och galna tolkningar här.

Idag är det alltså öppet för oss alla att delta. Min tolkning blev minst sagt nostalgisk. 

Dagens tema är Sonny & Cher Sunday.

Mänskliga rättigheter.

Nästan hela dagen har jag spenderat på Kulturhuset i Stockholm. MR-dagarna. (Mänskliga rättigheter) Många seminarium och föreläsningar på detta tema. Organisationer, myndigheter, förlag och engagerade människor. Så otroligt viktigt. Inte alls självklarheter i stora delar av världen. Människohandel, prostition, ostraffade människor i fängelse, tortyr, fattigdom, utanförskap, flyktingar, svält, barnmisshandel, krig, våldtäkt... Listan är så lång. Alltför lång. Och vad viktigt det är med detta arbete som dessa organisationer och dessa människor gör. Heja.

Som vit kvinna i ett land som Sverige är det viktigt att bli påmind om hur bra jag har det. Och vad viktigt det är att engagera sig. Dock ej sagt att det är tokbra och inget besöver förbättras i Sverige. Men allt är ju relativt. 

Jag tog en extra lång lunch för att gå en långpromenad med Doris. Hon är så glad och fruktansvärt omedveten om att hon inte är centrum av det roliga som världen har att erbjuda. För att springa av sig fick hon springa lös på Gärdet inte långt ifrån där vi nu tillfälligt bor under vår vistelse i Stockholm. Denna frihet resulterade i att Doris inte kunde hejda sin glädje och sprang rakt fram till en kvinna. Vilket hon inte alls fick. Jag kopplade Doris igen och hann inte göra mer än det innan kvinnan fullkomligt skällde ut mig. Jag hann inte ens be om ursäkt. Kvinnan var så otroligt arg. Både Doris och jag skämdes. Helt kvinnans avsikt. Allt detta för en glad hund.

Jag förstår att kvinnan är arg. Det finns många hundar och minst lika många hundägare häromkring. Och gillar hon inte detta har hon mycket att göra. MEN det finns ju olika sätt att framföra sin åsikt på. Att vara fly förbannad och skapa mycket dålig stämning. Eller prata med folk. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det kanske inte är så konstigt att folk krigar med varandra om det finns många fler som henne. Tragiskt. Resten av dagen försökte jag i gengäld sprida så mycket bra stämning som möjligt till folk runt omkring mig. Folk jag inte känner. Jag tror på att sprida bra stämning det ger liksom mycket bättre ringar på vattnet. Men visst kom jag på 100 bra saker att säga till kvinnan på Gärdet. Men det var ju flera minuter efter. Synd. Men nästa gång är jag redo.

Skövde stadsmuseum.

Igår var det vernissage för utställningen Gör det själv - Hemslöjden 100 år på Skövde Stadsmuseum. Minnet av Lilli Zickerman, hemslöjdens moder, hedras eftersom hon kom just från denna stad. 12 november 2011 till 23 mars 2012 kan man se utställningen och delta i andra sorters evenemang som firar denna hundraåring, Hemslöjden. Bland annat kan man se mitt verk My God That's Knitting i denna utställning. Eventuellt kommer jag dit själv senare i veckan. Spännade.

Här har jag hittat bilden. Det är Lilli som broderat.

Alexa Meade.

Detta är helt fantastiskt. Alexa Meade gör det så bra. Bild och inspiration hämtar jag här.

Konsten att släppa allt...

...och fortsätta och fokusera på det som är viktigt. Det är väl ungefär där som jag befinner mig nu. Mer fysiskt är jag i huvudstaden. Sveriges huvudstad. Jag knarkar kultur och blir lycklig. Konsthallar, kulturhus och olika centrum. Alla dessa olika människor. Mitt block följer mig vart jag än går. Väljer att vara ensam. Inte för att jag inte är social eller inte vill umgås. Jag vill bara vara ensam. Tillsammans med mig själv. Umgås med mig själv. Gör allt i min takt. Gör det jag vill. Iakttar, funderar, känner efter, skriver, fotograferar.

Konsumtionen tröttar ut mig. Såg att ett utav alla mobiltelefonföretag börjat med levande "skyltdockor". Kräks lite. Är glad över att bo i min lilla stuga i skogen. Ja, det finns ju en slags vilsenhet i min kärlek för stadslivet och dess utbud på människor och kultur. Men detta hat till ytligheten. Fasader och teater. Men är det inte alltid ett spel? Alltihop. Bara olika scener?

Att uppleva konst och kultur är för mig nästan en religiös upplevelse. Jag blir glad och inspirerad. Finner kraft och styrka. Vill göra, skapa och se mer. Hela tiden mer. Jag gillar ju inte allt jag ser. Men det jag gillar ger så mycket. Jag vill dela med mig här på bloggen. Vet inte vart jag ska börja.

Jag upplever en förändring av mig själv i förhållande till andra personers konstverk. Till all konst kanske. Jag tänker mycket på rummet. Det vita kala. Språket. Folket. Konstnären. Vill förstå. Eller också inte. Gör det på mitt sätt. Abstrakt. Gillar det. Mycket. Men funderar över kulturtanteriet. Blir inte klok.

Fortsätter skriva i mitt block och funderar. Viktiga beslut fattas. Jag känner mig lugn, men otroligt trött. En vilohelg i Stockholm var precis vad jag behövde.

Sporadisk men inte lat.

Det var nästan tre verkor sedan sist. Gillar inte alls att vara så pass sporadisk i mitt bloggande numera. Men jag har helt enkelt inte haft tid. Och när det har gått lång tid sedan man bloggade vet man inte riktigt vart man ska börja. Det händer ju så mycket hela tiden. Här är lite smakprov. 

Östersund. Kvinnor som överlevande inte offer. Eksjö. Turist hemma. Föreläsninga. Handledning. Offentliga rummet. Amerikans smed. Finsk smed. Norsk arkitekt. Mycket folk. Inspiration. Färga. My Place In Istanbul på Röda skolan. Te och turkiska sötsaker. It's All About The Colur Red. Maila folk. Mycket. Skriva ansökan. Svenska. Otroligt hög arbetsmoral. Förvånad. Mittermins examination inom kort. Sammanfatta terminen. Bli förvånad. Stolt. Lita på mig själv. Planera. Nya Resor. Samla och dokumentera. Pepp inför Kassel, Documenta 13. Långa resan, stora äventyret. Skriva ännu mer ansökan. På Engelska. Doris är underbar. Snygga skivomslag, bra musik. Utmaningar. Som jag gillar. Social. Och dansa tokmycket. Biennaler är grejen. Kaunas och East Africa. Vill dit. Städa. Familjen och sällskapsspel. Skratta. Ta hjälp av folk som kan. En nya vecka väntar. Saknar det textila bara. Kommer nu. 

 

Helt plötsligt.

 Istanbulresan hade ett syfte. Att frossa i konst och kultur. Resan fyllde verkligen sitt syfte. Till bredden. Min första kärlek kom helt oväntat i ett litet galleri nära Tophane, inte långt från Taksim. (Bogazkesen Cad. No 76.) Galleri PiArtworks. Väl värt ett besök.

"When I cracked the door open, the house blew its breath trapped all day from behind closed windows into my face. It was not like having a rotten tooth, but more like a hangover... Anyway it pleased me."

Konstnären Volkan Aslans utställning "unstable repetition". Läs mer här också.

Enkelt och genialiskt. Allt tecknat med stenciler för barn och arkitektritningar. Mycket färg. Enkelt. Ren lycka. Jag var tvungen att köpa med mig katalogen. Bra gjort. Känner nu ett sug av att teckna och rita. På mitt sätt. 

Nu bär det av på nästa äventyr. Östersund. Har hört att det är kyligt där i norr. Jag är redo.

Istanbul.

 I lördags kväll kom jag hem till Dals Långed igen efter sex härliga dagar i underbara Istanbul. Kontraster? Oh, ja!,  Jag älskar den staden. Istanbul. Det känns som att den har allt. I alla fall allt som jag gillar. Jag frossade i konst och kultur i nästan en hel vecka. Studieresa med min masterklass. Spännande och otroligt trevligt. Jag hade innan avfärd höga förväntningar. Det är ju lite farlig när man reser. Förväntningarna kan ju krossas helt. Men denna gång blev det ren och skär kärlek. 

Som vanligt känns det både bra och konstigt att komma hem. Ensamt. Att bo ihop med tre fantastiska kvinnor på liten yta. Samtidigt som det känns att jag har träffat alla 12 miljoner (?) människor som bor i Istanbul. Folk överallt. Jag gillar det. Så att komma hem till röda lilla huset kändes ensamt. Inte ens Doris var ju hemma. (Hon är på pesionat i Småland hos sin gammel-matte.)

Därefter kom en apatiska upplevelsebakiskänslan. Inte kunna ta sig för någonting. Trodde nästan att jag var sjuk ett tag. Jag behövde visst bara sova. Många timmar. 

Istanbul. Så mycket färger. Folk. Dofter. Jag fotade mycket. Undefär 15 gånger varje dag utbrast jag. "Åh, vad bra vi har det." På riktigt. Vi åt fina sötsaker. Drack te. Kaffe. Vart vi fyra gick följdes vi av "Spice Girl". Jag vet inte om jag ska ta det som en förolämpning eller komplimang. Jag hade till och med glömt bort att den tjej-gruppen hade existerat. 

Nu några dagar senare när vardagen verkligen snurrar runt känns det overkligt att jag ens varit där. Det är ju alltid så när man reser. Det sker en förändning hos mig. Jag upplever saker och bli en helt annan person. Sinnerna är på helspän. Den magiska känslan. Jag försöker behålla den länge. Tyvärr blev det kort tid denna gång. För mycket måsten att ta tag i. Men jag återkommer Istanbul. Var så säker.

Måndag 10 oktober 2011.

...ord...

resa sova skriva tänka planera framtid afrika mail ringa räkning istalnbul resa östersund hemsida maila beslut orka hudfärg växtfärg ögonfärg doft sakna kärlek mycket lite allt inget överflöd beröring ögonkast te kyla socialisera skissbok lövet skövde hemslöjd post brev vykort vaccin trisstess störtcool galen förgylla samla tycka tvätta packa skriva datorjävel eksjö doris prioritera stipendium ansöka skriva dator konsum sova resa nomadlivet

Tidningen Hemslöjd.

I senaste numret av Hemslöjd hittar ni en liten sida med mig på. Under rubriken Blivande mästare. Känns konstigt att se sig själv och mitt egna arbete. Men jag står för allt. Fullt ut. Och det är ju verkligen ett privilegium att få vara med i detta nummer som har temat Lappar, knappar och band! Mycket inspiration. Och så gillar jag ju denna tidning. Särskilt sedan de bytte namn och ändrade lite utseende. Heja!

En egen HEMSIDA.

 Med god hjälp av fin vän har jag nu alltså fått mig en egen hemsida. Det har varit på gång länge, men nu så äntligen. Tack Karin Eriksson för hjälpen!

En ny snuttefilt?

Ja, i nästan en månad har denna lilla tygbit följt mig. Tillsammans med annat skrot jag har i min väska. Jag har funderat och känt efter. Visst kan det bli något av det här. Undersökningen fortsätter. Om dygnet ändå hade fler timmar. 

Skrot.

Det kan bli något av det hela. 

Ett dygn. 

I vatten. 

Det återstår att se. 

Jag undersöker. 

Testar. 

Funderar. 

Dokumenterar.