Det är underbart att gå på den här skolan. Det händer hela tiden saker. Saker att diskutera. Saker som väcker tankar. Möten med intressanta människor som faktiskt har tänkt till. Som tycker och tänker. Bryr sig om val i livet. Bryr sig om vår omvärld. Fantastiskt. Det är magiskt att få ta del av allt detta. Här och nu. Processen pågår dynget runt. Stora och små tankar. Stora och viktiga tankar. Igår var en sådan dag.
Aron. En kille på möbeldesign inriktning trä fixade konst. Konst på riktigt. Som känns och berör. Berör mig i alla fall. En upplevelse. Att arbeta och tänka konceptuellt under ett designprojekt var tydligen inte tillåtet. Det fanns rätt och fel. Det fanns mallar som man skulle följa. Besvikelsen. Trots frustrationen byggde han en möbel. Funktionell. Design. Med tanken: Vill de ha design, ska jag ge dem design. Men jag ska elda upp skiten när jag är klar. Lägga ner tid och energi. Handen och huvudet har under tre månaders tid arbetet med detta. Och ändå inte känna NÅGONTING för prylen. Eld blev det. Korv grillades. Många tankar tänktes. Diskussioner.
Hur är det möjligt att inte känna någonting för det man tillverkat själv? Ofta är det ju den totala motsatsen. Man har investerat i tid. Både i den faktiska tillverkningen och i designen/utformningen. Vad är det som skiljer det egentillverkade från andra (fabriks-)tillverkade prylar? Vad innebär det att förlora något som man gjort själv? Förlora någonting? Det gör vi ju idag ganska sällan. Prylar har vi ju dessutom i överflöd. Vad innebär det då att elda upp ett hantverk? Ta makten helt och hållet i egna händer? Inte känna någonting för det man tillverkat? Till och med känna hat? Folks reaktioner. Provocerade. Känslan måste också vara med i processen, i hantverket, hela tiden? Elda upp något man gjort som man älskar? Arbetsmoralen. Att varje dag arbeta på någonting, göra det perfekt och veta att det ska eldas upp. Imponerande.
Ja, hela grejen var imponerande. Fint också. Högtidligt och spännande. Mer sånt. Tror nämligen att det finns ett behov att diskutera detta. I hela samhället. Men kanske extra mycket här på skolan. Vi skapar ju alla, på ett eller annat sätt. Och tänker kring sakers vara eller icke vara. Prylar det gör vi ju. Om det så är konst eller design. Händerna och huvudet arbetar för fullt. Tack Aron. Modigt. Det var precis vad vi behövde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar