Magen.

Min mage lever sitt egna liv. Helt på egan hand. Det har den gjort ett tag. Inga läkare kan komma på varför. Tills jag själv listat ut det så får jag vackert bara följa med i detta liv som magen lever. Idag har det verkligen varit en sådan dag. Trots detta har jag fått en hel del gjort. Det är skönt. Broderat har jag gjort för ovanlighetens skull. Kul. Fotat. Framtiden närmar sig med stormsteg. Jag börjar inse charmen med uttrycket "skräckblandad förtjusning". Galet. Portfolio gör jag också. Ibland känns det bra. Ibland känns det pinsamt. Men mest bra. Och det är ju positivt. Men det är svårt. Jag vet ju inte ens om jag vill läsa master. Just nu. Ibland. Men söka ska jag ju göra. Eller försöka. Helhjärtat. Fan. Måste jag alltid känna så mycket och måste magen leva sitt egna liv? Det skulle vara så praktiskt om vi levde lite mer samma liv. Ja, och det här med känslan. Det är ju som det är med den. Och med närmare eftertanke så är det ju det viktigaste jag har. Känslan. Vårda den väl.

Dessutom gillar jag gamla saker. Men det är ingen nyhet. En gammal kökskrok. Rostigt, sliten och vacker. Jag gillar det så mycket. Jag gillar också att jag här om natten fick en liten bit av havet i min hand. Här mitt i skogen. Jag tittar på den ibland och ler. Fint.