Starten!

Skolstart. För sista gången i mitt liv kanske? Jag går nu sista året på Textil - Kläder - Formgivning. De två första åren gick sjukt snabbt. Misstänker att detta sista år kommer att gå rekordsnabbt. Tanken är ju att jag efter detta år ska vara klar. Klar med studierna. Inte med vad jag ska syssla med resten av livet. Men med studierna. Eller?

Det var roligt med skolstart. Jag befinner mig i min rätta miljö nu. Sedan ett dygn tillbaks. I Dals Långed. I min röda lilla "stuga". Med mina fina klasskompisar. Med folk som inser vikten av en fika. Det fattas nämligen viktiga och ibland livsavgörande beslut under fikor. Om inte annat så funderas det flitigt. Det är viktigt. Denna miljö var det nästan tre månader sedan jag befann mig i. Mycket har hänt sedan dess. Nu är jag redo för att ta mig an hösten. Jag hoppas att tiden går långsamt så att jag hinner med mycket.

Ny arbetsplats på skolan har jag fått idag. Den berikades med två fina kort som jag införskaffade när jag besökte det otroligt fina biblioteket. På biblioteket skaffade jag mig lite research-material till mitt kommande stora projekt. En resa. Spännande.












I flyttlasset inför sommaren fick inte alla mina fina blommor plats. Sex stackars palergoner fick stanna kvar i Dals Långed. Stå ute vid min trappa. Jag var övertygad om att dessa sex små plantor skulle vara mer eller mindre döda när jag kom hem. Fel. De såg riktigt stora och fina ut. En del såg ut till att må bättre än de som fick följa med i flyttlasset. Härlig att bli överaskad. Nu fick de dock flytta in. Är lite orolig för att frosten är på ingång. Hoppas innerligt att jag hinner ut i svampskogen innan frosten tar all svamp. Måste ju fylla frysen med något.







Dagen avslutades med lite trevligheter på Mustafors Folkets Hus. Ett band som heter Jesus Baby från Fängerfors spelade. Cello. Trummor. Megafon. Gitarr. En salig blandning. Kändes gammalt och nytt på samma gång. Jag gillade det. Smakprov hittar man här. Det var trevligt. Musik är oftast trevligt.







Det här med att tiden ska gå långsamt i höst. Det tycks lovande. Mycket lovande. Jag hann till och med att laga middag och baka bröd. Livet på landet är allt fint. Fast jag känner mig själv tillräckligt väl för att inte hoppas allt för mycket på detta. En lång dag har det minsann varit ändå. Har hunnit med massor.

En fin dag. Jag vet ju att alla dagar är så här fina. Det finns de dagar som jag kommer att frysa, mycket. Som jag helst vill ligga kvar i sängen. Som jag äter skivad limpa från Konsum och youghurt till middag. Men då får jag tänka på dagar som denna. Fick dessutom ett otroligt fint brev på posten. En hyllning och kärleksförklaring till Ullen. Detta fantastiska material. Så glad jag blev och så fina vänner jag har.

Tidigare i livet har jag kanske tyckt att början är det svåraste. Inte denna gång. Efter att ha träffat mina klasskompisar, fått min skissplats och haft en litet samtal med mina lärare kändes allt mycket bra. Skönt. Jag är igång. Och jag kan inte stanna.