Blå.

Veckans färg må nog ändå vara blå. Även om jag inte skulle säga att det är min favoritfärg. Generellt sett. Just nu är den nog ändå högt upp på listan. Det har blivit vår. Ljumna vindar. En del skulle visst kalla det för storm. Blåsipporna står tätt i backarna. Och jag njuter. Doris likaså. Men kanske inte så mycket utav blåsipporna då. Världen doftar igen. Efter en vinter där dofter inte alls känns. Underbart att njuta av detta. Nu är det som bäst nästan. Innan världen exploderar av grönska. Det känns som att det är frågan om timmar innan det inträffar.

Veckan inleddes med otrolig fin snigelpost. En Hans till Greta. Hans låter till och med som en Blåmes när man trycker på magen. Lite stor kanske Hans är om man jämför med Greta, men oj vad söt. Så glad jag blev. Och när jag tryckte på Hans mage utomhus fick jag fina svar.

Greta.

Hon ska heta Greta. Blåmesen. Det bestämde jag i morse. Jag drömde om henne. Och i drömmen kallade jag henne för Greta. Det blir bra. Det är jag, Doris och Greta som håller ställningarna här på Kyrkbacken. Känns tryggt. Och bra. Undrar var hon håller hus på natten?

11 gram väger hon som mest. Och har en vingbredd mellan 18-20 cm. Det är inte stort det. Och inatt vaknade jag vid 4-tiden och kunde inte somna om. Runt halv 6 började hon knacka på mitt fönster. Lilla Greta. I morse lyckades jag till och med ta en bild på henne. Det är som sagt något ornitologiskt i mitt hjärta som bultar. I alla fall för Greta.

Lapparna.

Ytterligare en dag i ateljén. Arbete pågår. Mina fingrar har blivit ytterligare en nyans bruna och mina lappar är fina på hög. En början. Fortsättning följer.

Årets första riktiga vårdag. Och jag tänker på Blåmesar. Speciellt den som tycker om mitt fönster och har gjort det ett tag. Jag tror att den har råkat framkalla någon typ av ornitologisk ådra hos mig som jag inte visste fanns. Fåglar är fint. Speciellt Blåmesen som gillar mitt fönster. Tror att det är en hon-fågel. Ett namn kanske hon ska få? Det ska jag tänka på. Hoppas att jag drömmer om henne i natt.