Framtid.

Just nu känns den lite oviss. Lite suddig. Lite diffus. Kanske inte den närmaste tiden. Den börjar klarna. Eventuellt. Men efter en veckas entreprenörskurs i skolan blir man minst sagt förvirrad. På sikt lägger det sig säkert. 

Studiebesök. Samtal. Broschyrer. Powerpoint. 

Vill man dessutom bli helt motivationslös, oinspirerad och kanske till och med förbannad kan man ju alltid fundera på Skatteverket. Heja. "Skyll dig själv, du valde ju att bli konstnär." 

Annars vill jag inget annat än skapa, hålla på. Med mitt. Inte sitta still och lyssna. Inte skriva texter. Inte maila folk. Inte gå på möten. Inte planera framtiden. Vara lite mer i nuet. 

Afrika känns avlägset. 

Senaste tiden.

Mormor: Ja Frida, du har en del att tänka på. 

Jag: Jo, det verkar så. 

Och allt jag vill är att HÅLLA PÅ. Inte tänka. 

Älskade hund.

Studio Morran heter en fin blogg som jag följer. Idag grät jag när jag läste detta. Tänker på Morrans matte, Camilla Engman. Doris och jag kramades lite extra. Fint. Vi vinkar till Morran i hundhimlen.

Stadsfestligheter 2011.

26-27 augusti var det Stadsfest i Eksjö. En välbesökt sådan tydligen. Eftersom jag inte hade några större förväntningar på denna festlighet blev jag överraskad när jag kom hem med FYRA stora plus. 

1. Min bror spelade första spelningen med sitt band. The Absentees. Självklart vet jag att min bror är duktig och jag kunde tänka mig att hans kollegor också höll hög klass. Men att de skulle vara så bra kunde jag inte föreställa mig. Bra låtar. Mycket folk. Snygga. Oj vad kul! 

2. Bandet FestiByn. 9-10 man på scen (ibland säkert fler). Fullt ös. Jag kunde inte sluta dansa. Ville inte sluta dansa. Det gick inte sluta dansa. Dansade enda till Langosståndet och tog mig ett nattmål. Sedan dess lyssnar jag minst på en låt om dagen. Den här låten t ex. Ge mig mer! De ska ha en fantastisk spelning på Södra teatern i Stockholm den 9 september. Åh vad jag önskar att jag kunde åka.

3. The Naima Train. Mysigt och jättefin konsert. Väntar med spänning på skivan som hon håller på att spela in just nu. Gillar jag. Jättemycket. 

4. Vänner och bekanta. Ja, jag träffade både gamla och nya vänner. En rolig helg. Tänk att det trodde jag inte i ärlighetens namn. Kanske är det till och med så att jag ser fram mot nästa års stadsfestligheter. Kul!

Tillbaka.

Sedan en vecka och en dag är jag tillbaks. Som jag gillar det. Underbrart. Mitt hem. Min säng. Mina kläder. Mina böcker. Det var stökigt och dammigt. Fullt med vissna blommor och döda flugor. Lämnade mitt hem i all hast mitt i examensutställning. Så jag har ägnat helgen åt att städa, tvätta, rensa garderoben, damma, vädra... Och njuta. Jag är hemma. Känns otroligt bra. Dals Långed. Jag har träffat fina vännerna. Nya bekanta. Och ja, det har ju varit skolstart. Fantastiskt. Jag läser numera Tillämpad Konst Textil. Masterutbildning. 2 år. Till. 2 år att utvecklas, gräva djupare, njuta, uppleva, skapa, skriva, fota, planera, lära och resa. Underbart. Sjukt peppad. Jag vet inte om jag någonsin har kännt mig så peppad inför en skolstart som denna. Då har jag ju ändå börjat skolan ett par gånger. 

Bloggen har under sommaren varit sporadisk. Jag funderade ett tag på att lägga ner det här med att blogga. Kanske var det för att jag inte gjorde mycket mer än att jobba som en tok i färgglada butiken. Stockholm är ju en fantastiskt stad. Fint utbud av caféer, matställen, klubbar, museum, gallerier, musik osv. Men det var inte mycket av detta som jag tog del av under sommaren. Tyvärr. Och jag har inte hållit i en nål eller ett tygstycke under sommaren. Kanske det är därifrån peppen har vuxit sig stark? Nu vill jag. Skapa. 

Och varför vill jag fortsätta blogga då? Jo, det finns bloggar jag följer som ger mig så sjukt mycket inspiration. Om jag skulle ge någon endaste människa den inspiration som jag får av dessa bloggar så skulle jag vara toppenglad. Och så är det ju för det fina nöjdet att sammafatta det som sker i mitt liv. Välja ut det bästa/värsta som händer och tänka till en smula över det hela. Tack till Karin Granstarnd, Annahärtavisby, Anna Liljeholm, Broderi-Karin Holmberg, Emma Larsson, Jennica Ring, Gum Lina Gabrielsson , Ida Lundell, Annika Wahlström och Camilla Engman. 

 

Så nu är jag tillbaka. I Dals Långed. I skolan. På bloggen. Känns fint.

31 augusti 2011.

Ibland känner man saker man inte vill förstöra med ord,
men i de bästa av världar gör man ju det ändå.

2 augusti 2011.

Jag smider planer inför framtiden. Hoppas. Drömmer. Längtar hem. Hem till Dals Långed. Hem till mitt hem. Min dator. Skogen. Svampen. Jag längtar till skolstart. Masterprogrammet Textil -Kläder - Formgivning. 2 år. Jag har bestämt mig. På riktigt. Jag är sjukt taggad.

Jag har inte gjort något kreativt under sommaren känns det som. Nu är jag hungrig. En bra känsla. Jag läser mycket. Böcker som får mig att resa. I tid och rum. Böcker som får mig att gråta av sorg och lycka. Jag blir hänförd av vad viktigt språk och ord är.

Jag lyssnar på SR Världen. Känner att det är så mycket jag vill göra och uppleva. Kanske dags för ett äventyr snart? Drömmer lite till. Kan drömmar bli verklighet?

Nästa äventyr bär av till Rom. 16 dagar är det kvar. Som jag längtar.

Innan dess ska jag socialisera mig med Fina människor. DET har jag också längtat efter.

Världen.

Årets hittills varmaste dag kändes det som. I alla fall i färgglada butiken. Jag hade i flera dagar tänkt att jag skulle skriva ett par rader här om mitt fina besök på Öland. Om min hatkärlek till denna ö.

Allt detta känns nu HELT meningslöst. Och får vänta. Bomb i Oslo. Skottlossningar på en ö utanför Oslo. Det var två norrmän som berättade nyheten för mig idag på jobbet. Kände hur varenda hårstrå reste sig på kroppen. Hemskt. Och jag kan nu inte sluta lyssna på radio eller se på tv senaste nytt. Så mycket ondska. Så maktlös man känner sig.

Dessutom får jag tårar i ögonen varje gång tv-nyheterna visar bilder på dessa svältande människor i östra Afrika. Flera miljoner människor riskerar att svälta ihjäl inom kort. Otroligt hemskt. Vad fan är världen på väg? Detta är ju dessutom bara en liten del av all ondska i världen. Tyvärr. En mörk kväll kan jag konstatera.

Ett annat liv.

Sedan 11 juni i år känns det som att jag lever ett helt annat liv. Då lämnade jag min lilla lägenhet i Långed. Jag har passerat Göteborg ett par gånger, London, Småland och Stockholm tur och retur ett antal gånger. Men mitt liv är ju kvar hemma i Långed. Mitt skapande liv. Som jag saknar. Fina vänner. Som jag saknar.

Här i Stockholm jobbar jag i färgglada butiken och det funkar bra. Men jag är helt slut när jag kommer hem. Ett hem som är rent och fint, men det är ju inte mitt hem. Och ja, skapandet ligger på is. Än så länge har jag inte hunnit med att ta del av det fina som Stockholm har att erbjuda. De intressanta utställningarna runt om i stan. Dricka öl i solsken. Fika storstadsfika. Träffa dessa MÄNNISKOR som jag inte träffat på länge. Men jag har mina skäl. Och stressa är inte min grej. Jag klär liksom inte i stress. Tror faktiskt inte att det är någon som gör det när jag tänker efter.

Tills vidare drömmer jag mig bort till den fina helgen i Småland som jag nyss är hemkommen från. Där-producerad mat. Fina djur. Fina människor. Livet.

Långa listan.

Ja, listan slutar ju aldrig att fyllas på med saker som jag vill göra. Det är fantastiskt. Och frustrerande. I sommar hade jag tänkt mig att jag skulle blogga mer. Göra om min blogg. Tycker att denna är i behov av lite förändring. Jag skulle fota mer. Mycket mer. Och blir bättre på photoshop. Men eftersom jag har min dator hemma i Dals Långed och jag sjäv befinner mig i Stockholm får photoshop vänta. Kameran har jag som tur är med mig. Jag hade också tänkt att jag skulle göra mig en riktig hemsida. Domän har jag redan. För under sommaren skulle jag ha så mycket tid. Tid till allt detta. Samtidigt som jag skulle jobba i den färgglada butiken, träffa alla fina vänner här i Stockholm och övriga landet, lyxa till det med fika, njuta av vin på balkongen... Ja allt detta. Tur att sommaren bara har börjat eller hur var det nu?

Livet.

Döden är tydligen en del av livet. Tårar rinner. Det gör ont. Men det är tur att jag inte är ensam. Fina familjen. Minns och sitter med fina små saker. Kollar på foton. Funderar på framtiden.

Stockholm är fint. Jag trivs. Lyxar till det med lunch ute på lunchställe. Lyxar till det med tapas en vardagskväll. Njuter ev att det är sommar. Jobbar. Lyssnar på Sommar i P1. Läser.

Reser gör jag mycket. Som vanligt i mitt liv. Kanske kan jag landa till hösten?

En dag i taget. Här och nu.

10 dagar kvar.

Mer än så är det inte. Examinationen närmar sig.
Tycker att det känns bra.
Läget är under kontroll.
Jag var tvungen att lämna "min" fomrsal idag. Det var tråkigt.

Sedan har det tydligen blivit vår. På riktigt. Med sång, eld och musikkår.
Om tio dagar ska jag njuta av den. På riktigt.

Just nu.

Nu. Just nu. Känns det så himla bra.
Det är jag värd.

En ledig helg.

Jo, jag tog mig ledig en helg och drog till Stockholm. Sedan i julas var det bestämt att vi skulle ses. Hela familjen. Från olika delar av världen. Eksjö, Stavanger och Dals Långed. Håkan Hellström skulle vi se live. Allihop. En bra julklapp. Och ett klokt beslut. Att vara ledig. Fint att spendera ledigheten med finaste familjen. Mycket skratt där.

Hann med mycket. Sova. Ordentligt. Äta god mat. Frossa i ost från Hötorgshallen. Compact living, 5 personer och 2 hundar i en liten tvåa. Långpromenad på Djurgården. Skaffa mig en ny favoritglass. Spana in alla tunnelbanetåg från Liljeholmen under två fina timmar i solen med sötnosar. Gå på bio. Gråta lite till bion. Springa in i bror och ta en öl. Mysig snabblunch med fin vän. Säga hej till jobbet inför sommaren. Ge shoppingråd till studentbror. Konsert på Cirkus. Stämningen var på topp. En hastig men glad kram på T-centralen. En solig och fin resa hem till Långed. Läsa gjorde jag mycket. Så nöjd.

Högen har dock inte minskat med saker jag ska göra. Bara att ta tag i dessa. Nu lite piggare och lite mer taggad. Härligt. Detta kommer att bli bra. Examensarbete och framtiden. Så känns det.

Världens bästa yrke.

Idag skulle jag vara ledig. Men med mitt yrkesval går inte det. Jag har inte bara valt ett yrke. Detta är en livsstil. Som för mig faller sig helt naturligt. Om några månader är jag färdigutbildad konstnär. Världens bästa yrke. Och livsstil. Jag älskar det. Jag skulle inte på något sätt vilja byta. Jag gör det jag helst av allt vill göra. Och jag vet att jag kommer att hålla på med detta hela livet. På ett eller annat sätt. Underbart att känna så. Och ja, det kanske är få förunnat. Jag är både stolt och nöjd. Detta trots att examensjobbet tar all min vakna tid och att det bitvis känns både jobbigt och skrämmande just nu. Men det är en del av hela fascinationen. Och jag älskar det. Jag gör verkligen det.

Vår och utflykt.

Idag beslutade jag mig för att vara ledig. Helt ledig. Ett klokt beslut. Jag behövde det. Ont i hela kroppen och för lite sömn gjorde sig påmind. Och examensjobbet befinner sig just nu i någon krampaktig fas som jag måste komma över. Att tokjobba i det tillståndet tror jag inte hjälper det minsta.

Ledigheten spenderade jag på utflykt. Men delar av fina klassen och ena delens pojkvän. Grotta besöktes. Spännande. Ingång skedde på egen risk tyckte en skylt. Fuktigt och fint.

På Dalslands Konstmuseum kunde man skåda detta kollektiva broderi som kallades Vi mår fint! Lekfullt och fint. Mycket namn och ord. En del fina lösningar och intressanta föremål.





Annika Ekdahl ställer ut sina fina gobelänger. Jag gillar att de är stora. Jättestora. Fina färger och många små detaljer som man bara vill kolla mer på. Kanske inte tillhör mina favoriter, men jag gillar detta. Och det är så fint gjort. Färgerna och detaljerna. Och jag kan inte låta bli att fascineras av tiden som lagts ner på detta. Häftigt. Jag gillar att hon har en fin känsla för färg och detaljer och inte bara är insatt i tekniken och gör stora saker. Hon gör det med stil. Annika Ekdahl var även initiativtagaren till det kollektiva broderiet. Utställningen pågår till och med 15 maj 2011. Fri entré dessutom.



På bottenvåningen på Dalslands Konstmuseum fanns det en utställning som kallas Tiden var då... - Iscensatta Dalslandshistorier. En salig blandning av ett gammalt Dalsland. Jag behöver väl kanske inte säga att jag gillade det? Inte för pretatiöst eller med ett överpedagogiskt syfte. Det var bara fina små prylar. En del roliga små historier. Fint gjort. En gammal kamera fick jag också stifta bekantskap med.

Varför tycker jag att allt detta är så fint? Det är ju typ det som mitt examensarebte handlar mycket om. Jag som skulle vara ledig.









På vägen hem stannade vi vid ett gammalt skyddsrum. Tyvärr men inte helt förvånande var det låst. Men det var fint där. Solen sken hela dagen och blåsten blåste oss friska om kinderna. I bakgrunden ser man stridsvagnshinder. Konstigt att tänka sig att det ens skulle behövas. I en annan tid. Jag blev förälskar i den låsta dörren. Den var mycket fin. Färgen. Rosten.





Handelsträdgården utanför Baldersnäs besöktes också. Jag smög mig in. Fick så fint köpa dessa små planor. De ska jag vårda ömt och ge så mycket kärlek jag hinner mellan sängen och examensarebetet. Abstinensen efter pelargoner är lite stillad i alla fall. Äntligen vår. Och vilken härlig dag. Imorgon blir det nya tag med examensarbetet.

Framåt det går.

Ja, framåt går det. Och det känns bra. Men det känns nästan konstigt att skriva om mitt examensarbete här just nu. Det händer så mycket. Av någon anledning vill jag behålla det för mig själv än så länge. Det är så mycket jag testar och undersöker och jag vet inte riktigt om jag kan sätta ord på det i nuläget. Konstigt kanske. Men ibland är det helt enkelt bättre att inte ens försöka. Men jag har roligt och jag trivs. Det känns viktigt. Och bra. Men frustrationen infinner sig ibland. Det är mycket som ska göras. Då inte bara examensarbete utan framtidsplaner, resor, ansökningar, stipendier, utställningar, portfoliokurs... Jag vet inte ens vart jag ska börja. Så ibland låter jag helt enkelt bli. Mänskligt.

27 år.

Fyller jag idag. Befinner mig mitt i allt kan man säga. Just nu mitt i Stockholm. På besök, studiebesök och intervju. Mitt i examensarbetet. Som jag känner mig lite vilsen inför. Fortfarande. Mitt i alla beslut. Framtiden. Mitt i livet. Smärta och glädje. Mitt i förvirringen. Helt normalt. Spännande och skrämmande. Mitt i förändrning. Nyttigt och smärtsamt. Livet.

Idag blir det bad i badkar, långpromenad i slosken med hund, fika med fin vän och underbart barn och avslutningsvis lyxig middag med en annan fin vän. Däremellan blir det en liten intervju och förhoppningsvis lite plugg.

Idag hände det.

Jo, idag var det en sådan dag då jag kände att det släppte lite. Otroligt skönt! Jag har fått mycket gjort. För första gången på länge känns det som. Läst, testat, fotat, städat, organiserat, skrivit, snackat, lånat, nålat, tänkt och känt. Och just idag känns det ganska bra. Det kan ju ändra sig mycket fort. Men jag försöker tänka på här och nu. Inte vad som komma skall. Det är här och nu som räknas.

Jag hade mitt första mötet med min handledare idag också. Känns som att det kommer att bli bra. Hoppfull för första gången på länge. Hurra. Måtte det hålla i sig. Snart ska jag dessutom åka till Stockholm. Det blir fint det.

Tillstånd.

Jag är åter i på plats i Långed. Det känns. Både tungt och trevligt. Konstigt jag vet. Det är så mycket jag vill göra och det är så mycket som jag verkligen inte vill göra. Också konstigt. Hopp och förtvivlan. Helt naturligt kanske? Idag broderade jag lite, kändes både bra och dåligt. Jag känner mig förvirrad och frustrerad. Har en hel stor hög med böcker som jag vill och borde läsa. Men det går långsamt. Allt går långsamt. Jobbigt när jag känner att jag inte har tid för långsamhet. Men tid är bra. Jag vet att det med tiden kommer att kännas bättre. Det gör ju oftast det. Helt plötsligt är jag inne i ett flow igen. Jag är bortskämd efter en underbar hösttermin där allt flöt på riktigt smärtfritt. Nu är jag väl inne i någon slags baksmälla kanske. Jag ser mig om i världen och min närhet och finner inspiration. Men den känns ibland kortvarig. Måtte denna baksmälla släppa taget som mig snarast. Tid och tålamod är det som behövs nu. Det vänder. Jag vet det.