En ny snuttefilt?

Ja, i nästan en månad har denna lilla tygbit följt mig. Tillsammans med annat skrot jag har i min väska. Jag har funderat och känt efter. Visst kan det bli något av det här. Undersökningen fortsätter. Om dygnet ändå hade fler timmar. 

Skrot.

Det kan bli något av det hela. 

Ett dygn. 

I vatten. 

Det återstår att se. 

Jag undersöker. 

Testar. 

Funderar. 

Dokumenterar.

Mäktig måndag.

Jag känner mig helt imponerad över vad jag lyckas åstadkomma på en dag. Inte nog med att jag har tvättmaskinerna fulla med tvätt i skrivande stund så har jag även gjort mig hemmastadd på Röda Skolan. Mitt andra hem de kommande två åren. Känns bra. Mycket bra. Hyllor fylldes. Böcker, tyger, band, lappar, papper och trådar fick sin plats. Jag använde också min dator som jag får låna de närmsta två åren. Skrev tre härliga projektbeskrivningar som ska fylla min höst. Ja, hela läsåret faktiskt. Mycket energi. Förgylla, färga med växter och Afrika. Mer om allt detta kommer jag skriva senare. Men nu är arbetet igång. Känns underbart. 

Vad har jag gjort senaste veckan då? Jo, mycket bra fråga. Jag har organiserat mitt liv i form av att ha en massa möten, söka stipendium, säkerhetskopiera min dator, städa, plocka svamp, mycket svamp, boka resa och så idag bokade jag även boende. Till Istanbul. Känns nästan overkligt att åka dit. Om mindre än en månad. Spännande. Innan dess ska jag även hälsa på i Karlstad, Östersund, Stockholm och Eksjö.Inte illa. 

Glasburkar har jag också införskaffat mig under dagen. Väldigt fina. Känner att jag även måste tillägga att jag har samlat på olika sorters färgglada ting från växternas rike. I ösregn. Doris vill ha en vanlig matte tror jag att hon tänker ibland.

Lapparna.

Ytterligare en dag i ateljén. Arbete pågår. Mina fingrar har blivit ytterligare en nyans bruna och mina lappar är fina på hög. En början. Fortsättning följer.

Årets första riktiga vårdag. Och jag tänker på Blåmesar. Speciellt den som tycker om mitt fönster och har gjort det ett tag. Jag tror att den har råkat framkalla någon typ av ornitologisk ådra hos mig som jag inte visste fanns. Fåglar är fint. Speciellt Blåmesen som gillar mitt fönster. Tror att det är en hon-fågel. Ett namn kanske hon ska få? Det ska jag tänka på. Hoppas att jag drömmer om henne i natt.

Måndag. En helt vanlig måndag.

Efter delredovisningen i fredags kände jag mig både redo och taggad på att arbeta praktiskt. Det har jag gjort hela dagen. Mycket skönt och behövligt. Jag testar och undersöker. Lappar och trasor är det som färgas. Mina fingrar har numera en brun ton de också och känslan är bra. Det är så skönt att bara hålla på. Låta händerna säga sitt. De har mycket att berätta. Och detta känns som början. En bra sådan.

Den största och viktigaste insikten jag har skaffat mig de sista dagarna är att jag inte behöver tänka att varje beslut jag tar just nu är så sjukt allvarligt och superviktigt. Jag testar ju en massa. Om jag gör 1000 tester och två av dem känns bra. Då har jag ju kommit fram till de två bra sakerna. Alla 1000 testerna behöver ju inte vara bra från början till slut. Och om jag INTE gör dessa 1000 tester så kanske jag inte hade kommit fram till dessa två bra saker. Dumt att inte testa. Alltså är det väldigt viktigt att just nu inte fatta några viktiga beslut utan att bara testa. Att bara testa kräver inga stora och viktiga beslut. Bara det beslutet att våga testa. Även i ett examensarbete. Det är ju så jag jobbar annars. Varför skulle jag ändra på det helt plötsligt?

Patina.

Om en vecka sker det. Då ska jag fara. Fara på jullov. Jag längtar, men jag är inte redo. Det är så mycket. Möten. Examensutställningsplanering. Presentationer. Städning. Tankar. Känslor. Och mitt i allt detta försöker jag skapa något. Vad nu det är? Patina. Jag gillar det jag håller på med. Frustration bitvis. Vill läsa. Vill hålla på. Vill sitta ner och fundera. Skriva. Njuta. Anser för övrigt att kylan och vintern är krydda i tillvaron. Jag har självtro. Tillvaron är bra. Det gillar jag. Låter kanske egoistisk men jag tänker mycket på andra. Och på det här med färg, historia och berättelser. Dessutom bakar jag igen. Och visst hinner man mycket på en vecka?

Materialisera känslan av ett minne.

Jag älskar min arbetsplats i skolan. Jag älskar att vara i skolan. Vill inte gå hem. Tur att det är måndag imorgon. Inte för att det spelar så stor roll vilken dag i veckan det är. Jag är i skolan varje dag. Färgar så att händerna blöder. Jag gillar det. Kanske inte smärtan men resultatet. Det är helt klart värt det. Och det finns ju handkräm. Som tur är.

Annika: - Vet du vad du gör?
Frida: - Nä?
Annika: - Du materialiserar känslan av ett minne.
Frida: - Åh vad bra sagt. Jag måste skriva ner det.
Annika: - Ja kanske historian också. Inte bara minnet.

Fint.

In the middle of a revolution with myself.

Ja, om jag nu befinner mig i mitten av min egen revolution så hade jag väl kanske inte från början tänkt att den skulle ha dessa färger. Men så mycket jag gillar detta. Ja, det känns bra. På riktigt. Jag känner mig dessutom tillfreds. Med skolan. Med Långed. Det känns som att revolutionen är nära. Att jag är något stort på gång. Eller i alla fall. Något på gång. Magi. På alla sätt. Att jag vet att jag har det rakt framför mig. Jag måste bara lära mig att se exakt vad det är. Lära mig att ta tillvara på det. På riktigt.

Jag gillar inte att tiden går fort. Att det snart är jullov. Det innebär nämligen att jag åker härifrån. Att jag byter miljö. Ett par veckor. Det skrämmer mig. Magin kanske försvinner. Jag kanske återigen inte får reda på några svar. Eller kommer på någon stor sanning som jag nu söker. Jag ska förbireda mig. Jag ska njuta av att det är många dagar kvar tills dess. Och ta tillvara på tiden. Dags att gå till skolan och njuta. Det är fantastiskt. På riktigt. Riktigt på riktigt.

Jag vill inte bara leva livet. Jag vill UPPLEVA livet. Nu. Alltid. På riktigt.

Jag var med på en workshop igår. Intressant. Tänka sig att halm är lite intressant ändå. Jag måste nog ändå erkänna det.

Resten kvar.

Nu är början påbörjad. Då är det bara resten kvar då.

Jag har de senaste dagarna kommit fram till att jag inte alls behöver ha speciellt bråttom. Det jag håller på med nu är ett projekt som jag ska arbeta med hela höstterminen. Om jag vill. Så bråttom är det minsta jag behöver ha. Det är viktigt att landa i det jag håller på med. Fundera och tänka. Skissa. Läsa. Skriva. Fundera lite till. Tänka. Reflektera. Läsa ännu mer.
Idag har jag även färgat. Det är så roligt. Gamla tyger. Gamla lakan och påslakan. Gamla gardiner. Fina blekta mönster som får nytt liv i en helt annan färg. Så i natt somnar jag med en blågrön ton på mina händer. Briljantgrön kallas den visst.

Broderi, mönster och färger är viktiga för mig i detta projekt. Mönster fick jag en väldig massa fina i en bok jag fick låna av min lärare idag. Underbart. Gammalt. Som vanligt blir jag förälskad i det som är gammalt. Varför är det alltid så? Vad är det som fascinerar mig så? Trasan finns ju också med på alla håll och kanter. Återbruket. Historien. Berättelsen. Viktigt.

Det är underbart att göra det jag gör. Studera det jag gör. Måtte detta år gå långsamt.