Tidningen Hemslöjd.

I senaste numret av Hemslöjd hittar ni en liten sida med mig på. Under rubriken Blivande mästare. Känns konstigt att se sig själv och mitt egna arbete. Men jag står för allt. Fullt ut. Och det är ju verkligen ett privilegium att få vara med i detta nummer som har temat Lappar, knappar och band! Mycket inspiration. Och så gillar jag ju denna tidning. Särskilt sedan de bytte namn och ändrade lite utseende. Heja!

3:e våningen.

Imorgon är det sista dagen man kan se vår examensutställning i Göteborg på 3:e våningen. Sockerbruket 9, Klippans industriområde. Kl. 12-17 är det öppet.

Ursnyggt! Välkomna!

Ett alldeles eget verktyg.

Ja nu sitter de på plats. Alla dessa lappar.
En mycket vänlig själ tyckte att det såg lite jobbigt ut att sätta upp Alla dessa lappar. Så denna vänliga själ gjorde mig ett eget verktyg. Det är ju inte alla som har det. Jag har inte riktigt kommit på något klockrent namn till det än. Men jag har det i väskan och går och klämmer på det ibland. Det är fint. Och det var verkligen till stor hjälp med att sätta upp Alla dessa lappar. Jag kommer ju att få göra det ett par gånger till. Minst. Om en och en halv vecka ska jag göra det i Göteborg, på 3:e våningen. Ett ställe som vi ska ha vår examensutställning på. Och i höst blir det i Berlin. Vår lilla klass har fått ett stipendium för att ställa ut vårt examensarbete där. Spännande. Mycket att se fram emot. Så har jag ju ett så fint verktyg.

Upplevelsebakis.

Ja, jag kan inte beskriva känslan som idag har infunnit sig med något annat ord. Upplevelsebakis. Jag vet inte riktigt vad man tar sig till när man är helt ledig. När allt krut är lagt. Alla fina besök har åkt hem. Regnet faller. Inget absolut måste. Idag i alla fall...


Vilka fina dagar jag har fått uppleva. Långväga besök från hela ladet. Jag har verkligen firat min examen. God mat, fina vänner, fina familjer, presenter, blommor, fina klassen, HELA klassen, hundkalas. Trångt och otroligt trevligt. Jag finner inga ord. Jag är så glad och tacksam. På riktigt. Vilken helg.

Vernissagen blev lyckad. Fint väder och glada miner. Mycket folk. Tal av rektor. Vin. Tror att vi alla är trötta men nöjda. Mycket jobb. Känner stolthet över oss alla. Över mig själv. Skön känsla.

Tomhet infinner sig. Men jag vet att det vänder. Ganska snart. Hoppas jag.

Vernissage.

Nu på lördag den 21/5 är det vernissage. 21 fina examensstudenter visar sina arbeten. Konst, möbler och gesällarbeten. Det kommer att bli fantastiskt!

Klockan 14.00-17.00. I Konsthallen i Dals Långed.
Välkommen!

Examen 2011.

Ja, då var det gjort. Skönt känns det. Och tänk att jag gjorde det.
Underbart. På riktigt.

Jag firades. Fina familjen kom och överaskade. Vänner med handgjorda lådor. Blombud. Bubbel. Ostbricka. Fin middag med hela TKF. Jag finner inga ord.

Nu är det tomt. En smula trist till och med. Har mängder att göra. Men inga måsten. Just nu i alla fall. Så då låter jag bli.

Vi har ju en examensutställning att bygga. Vernissage den 21 maj 2011, i Konsthallen i Dals Långed. Klockan 14.00. Välkomna!

Effektiv dag.

Ja, det må jag säga. Den tycks heller aldrig riktigt ta slut.
Känns bra.

Det närmar sig. Jag jobbar på.
Känns som att jag glömt något.
Försöker lista ut vad.
Broderar, färgar, trycker och portfoliar under tiden.

Kolla in här: www.fridagregemar.portfoliobox.net

10 dagar kvar.

Mer än så är det inte. Examinationen närmar sig.
Tycker att det känns bra.
Läget är under kontroll.
Jag var tvungen att lämna "min" fomrsal idag. Det var tråkigt.

Sedan har det tydligen blivit vår. På riktigt. Med sång, eld och musikkår.
Om tio dagar ska jag njuta av den. På riktigt.

Just nu.

Nu. Just nu. Känns det så himla bra.
Det är jag värd.

Alla dessa lappar.

Är titeln på mitt examensarbete.

Vad har du inspirerats av?
Jag har inspirerats av minnen och berättelser. Historia. Ett gammalt fotoalbum. Handskrivna brev med det svarta bläcket och gulnade papperet. Vykort från en tid då det verkligen uppskattades. Böcker som gulnat med tiden. Saker med en själ och en berättelse. Tankar om dåtiden, nutiden och framtiden? Vad skiljer dessa åt? Hur lever vi idag? Vilka avtryck lämnar vi?

Vad har du gjort?
Jag har materialiserat minnen. Skapat en förnimmelse av något gammalt, vårdat och älskat. Förnimmelsen av gamla blekta foton. Motivet tynar bort. Handskrivna brev där texten inte längre går att tyda. Trasan och lappen som symbol. Mängden. Överflödet. En historia i nutid. En berättelse där man läser mellan raderna. En berättelse som aldrig tar slut.

I väntans tider.

Jag väntar på mail. Mail från handledare, lärare och annat viktigt. Kollar mailen ofta. Allt för ofta. Försöker att läsa gamla rapporter. Skriva på min egen rapport. Sammanfatta och anteckna tankar och funderingar. Svårt. Det går trögt. Jag vet ju att det är början som är det svåraste. Jag vet det. Och när jag väl kommit över början brukar jag till och med tycka att det är riktigt roligt. Längtar till den känslan.

Tydligen är det påsk i resten av landet. Det låter trevligt. Igår spenderade jag kvällen på en altan i tyska villan. Underbart. Jag ville inte gå hem. Efter den 11 maj kommer jag kanske bosätta mig där. Dit är det hela 19 dagar som ska passera. Mycket som ska fylla dessa dagar. Heja heja.

Framåt det går.

Ja, framåt går det. Och det känns bra. Men det känns nästan konstigt att skriva om mitt examensarbete här just nu. Det händer så mycket. Av någon anledning vill jag behålla det för mig själv än så länge. Det är så mycket jag testar och undersöker och jag vet inte riktigt om jag kan sätta ord på det i nuläget. Konstigt kanske. Men ibland är det helt enkelt bättre att inte ens försöka. Men jag har roligt och jag trivs. Det känns viktigt. Och bra. Men frustrationen infinner sig ibland. Det är mycket som ska göras. Då inte bara examensarbete utan framtidsplaner, resor, ansökningar, stipendier, utställningar, portfoliokurs... Jag vet inte ens vart jag ska börja. Så ibland låter jag helt enkelt bli. Mänskligt.

Fin post.

Min lapp återvände. Med posten. Så otroligt fint. Blev glad i hjärtat och tänker att det här med examensarbete kommer att lösa sig. På bästa sätt. Tack.

Handledning.

I fredags begav jag mig till Göteborg för att träffa min handledare. Underbart. Gav mig så mycket energi och feedback på vad det är jag håller på med. Skönt. Det bar nämligen emot en smula att lämna Långed och sitta så mycket på bussar och tåg på en dag. Men det var värt varenda minut. Dessutom fick jag träffa Annie och fika storstadsfika. Något jag gör allt för sällan.

Det handlar om tid. Mitt examensarbete. Och nu är jag sjukt sugen på en ny arbetsvecka. Detta kommer att bli bra. Dessutom har helgen bjudit på mat i konst. (Middag eller fika i någons ateljé eller installation.) Och dans dans dans på en mycket trevlig pub. Samt arbete och läsning. Jag är nöjd. Välkommen soliga måndag.

Lapparna.

Ytterligare en dag i ateljén. Arbete pågår. Mina fingrar har blivit ytterligare en nyans bruna och mina lappar är fina på hög. En början. Fortsättning följer.

Årets första riktiga vårdag. Och jag tänker på Blåmesar. Speciellt den som tycker om mitt fönster och har gjort det ett tag. Jag tror att den har råkat framkalla någon typ av ornitologisk ådra hos mig som jag inte visste fanns. Fåglar är fint. Speciellt Blåmesen som gillar mitt fönster. Tror att det är en hon-fågel. Ett namn kanske hon ska få? Det ska jag tänka på. Hoppas att jag drömmer om henne i natt.

Fotoalbum.

Gamla sådana. Har jag hittat i den nyöppnade Antik och Blom-affären här i Långed. Jag har fortfarande inte lagt märke till vad den heter trots att jag borde vara en av deras stamkunder. Nästa gång ska jag tänka på det. I alla fall har jag köpt mig två fina fotoalbum. Med gamla bilder. Från slutet av 1800-talet till början av 1900-talet. Fint. Mycket fint. Och sådana känslor det väcker hos mig. Konstigt och bra på samma gång. Dessa album kommer på något sätt att vara med i mitt examensarbete. Troligtvis. Jag vet inte hur bara. Just nu i alla fall. Bilderna är otroligt vackra. Albumen likaså. För ett tag drömmer jag mig bort.

Min handledare skickade också här om veckan ett urklipp från Göteborgsposten om två konstnärer som hade hittat ett gammalt fotoalbum i en soptconteiner med tillhörande bilder. Nu skulle alltsammans ställas ut i New York. Härligt. Konstnärerna heter Benny Cruz och Anders Walfridson. Jag kan ju bara lugnt konstatera att jag förstår deras kärlek för dessa foton och att de inte kan slängas bort. Bra initiativ med att göra en utställning med fotona. Mina nyfunna foton kanske får en helt annan innebörd i en helt annan utställning. Det återstår att se.

Måndag. En helt vanlig måndag.

Efter delredovisningen i fredags kände jag mig både redo och taggad på att arbeta praktiskt. Det har jag gjort hela dagen. Mycket skönt och behövligt. Jag testar och undersöker. Lappar och trasor är det som färgas. Mina fingrar har numera en brun ton de också och känslan är bra. Det är så skönt att bara hålla på. Låta händerna säga sitt. De har mycket att berätta. Och detta känns som början. En bra sådan.

Den största och viktigaste insikten jag har skaffat mig de sista dagarna är att jag inte behöver tänka att varje beslut jag tar just nu är så sjukt allvarligt och superviktigt. Jag testar ju en massa. Om jag gör 1000 tester och två av dem känns bra. Då har jag ju kommit fram till de två bra sakerna. Alla 1000 testerna behöver ju inte vara bra från början till slut. Och om jag INTE gör dessa 1000 tester så kanske jag inte hade kommit fram till dessa två bra saker. Dumt att inte testa. Alltså är det väldigt viktigt att just nu inte fatta några viktiga beslut utan att bara testa. Att bara testa kräver inga stora och viktiga beslut. Bara det beslutet att våga testa. Även i ett examensarbete. Det är ju så jag jobbar annars. Varför skulle jag ändra på det helt plötsligt?

Delredovising.

Nu är det gjort. Delredovisning nr I av II är genomförd. Jag känner mig stolt och glad över vilken begåvad klass jag råkar tillhöra. Blir glad och känner mig trygg över det som komma skall. Vi kommer tillsammans fixa detta galant. Det är jag övertygad om. Inte för att jag någonsin har tvivlat, men ibland är det vara skönt att känna det extra mycket.

Jag är även stolt över mig själv. Att jag har jobbat på bra. Trots att det inte alltid kännts så. Men jag har gjort en grundlig research. Det känns bra. En stabil grund att stå på. Nu är jag redo för att ta tag i lite praktiskt arbete. Textilt tryck, broderi, kollage, text och srkiva kanske? Men först ska jag njuta av helgen. Den kommer ju att bjuda på vernissage på Röhsska museet och deras konstslöjdsalong. Karin ska ställa ut sina fina tågbiljetter. Ska bli kul att se. Och vernissage är ju alltid kul. Dessutom innebär det ju en liten roadtrip med klassen. Den bästa av roadtripar. Födelsedagskalas ska vi också hinna mer på roadtripen. Oj så skoj.

"Ledigt vi tar oss, vi skojar och har oss. Hela dagen ska vi ha roligt!"





Annika hade bakat en god och fin kaka som vi firade lite med. Mums.

Antikt. Igen.

Inspiration finns ibland närmre än man anar. Idag fann jag den i den nyöppnade blom-och antikaffären som finns här i Långed. Jag har inte ens lagt namnet på minnet. Men så mycket fint det fanns där. Små detaljer. Små prylar. Givetvis var inte allt i butiken toppen, men ni vet när man hittar små saker som man bara känner är rätt. Känner att Fröken Anna Ekströms berättelse och liv börjar ta sig en form. Och idag hittade jag inspiration till hennes berättelse. Bra och fint. Mera sånt tack.

Idag hände det.

Jo, idag var det en sådan dag då jag kände att det släppte lite. Otroligt skönt! Jag har fått mycket gjort. För första gången på länge känns det som. Läst, testat, fotat, städat, organiserat, skrivit, snackat, lånat, nålat, tänkt och känt. Och just idag känns det ganska bra. Det kan ju ändra sig mycket fort. Men jag försöker tänka på här och nu. Inte vad som komma skall. Det är här och nu som räknas.

Jag hade mitt första mötet med min handledare idag också. Känns som att det kommer att bli bra. Hoppfull för första gången på länge. Hurra. Måtte det hålla i sig. Snart ska jag dessutom åka till Stockholm. Det blir fint det.