Vår och utflykt.

Idag beslutade jag mig för att vara ledig. Helt ledig. Ett klokt beslut. Jag behövde det. Ont i hela kroppen och för lite sömn gjorde sig påmind. Och examensjobbet befinner sig just nu i någon krampaktig fas som jag måste komma över. Att tokjobba i det tillståndet tror jag inte hjälper det minsta.

Ledigheten spenderade jag på utflykt. Men delar av fina klassen och ena delens pojkvän. Grotta besöktes. Spännande. Ingång skedde på egen risk tyckte en skylt. Fuktigt och fint.

På Dalslands Konstmuseum kunde man skåda detta kollektiva broderi som kallades Vi mår fint! Lekfullt och fint. Mycket namn och ord. En del fina lösningar och intressanta föremål.





Annika Ekdahl ställer ut sina fina gobelänger. Jag gillar att de är stora. Jättestora. Fina färger och många små detaljer som man bara vill kolla mer på. Kanske inte tillhör mina favoriter, men jag gillar detta. Och det är så fint gjort. Färgerna och detaljerna. Och jag kan inte låta bli att fascineras av tiden som lagts ner på detta. Häftigt. Jag gillar att hon har en fin känsla för färg och detaljer och inte bara är insatt i tekniken och gör stora saker. Hon gör det med stil. Annika Ekdahl var även initiativtagaren till det kollektiva broderiet. Utställningen pågår till och med 15 maj 2011. Fri entré dessutom.



På bottenvåningen på Dalslands Konstmuseum fanns det en utställning som kallas Tiden var då... - Iscensatta Dalslandshistorier. En salig blandning av ett gammalt Dalsland. Jag behöver väl kanske inte säga att jag gillade det? Inte för pretatiöst eller med ett överpedagogiskt syfte. Det var bara fina små prylar. En del roliga små historier. Fint gjort. En gammal kamera fick jag också stifta bekantskap med.

Varför tycker jag att allt detta är så fint? Det är ju typ det som mitt examensarebte handlar mycket om. Jag som skulle vara ledig.









På vägen hem stannade vi vid ett gammalt skyddsrum. Tyvärr men inte helt förvånande var det låst. Men det var fint där. Solen sken hela dagen och blåsten blåste oss friska om kinderna. I bakgrunden ser man stridsvagnshinder. Konstigt att tänka sig att det ens skulle behövas. I en annan tid. Jag blev förälskar i den låsta dörren. Den var mycket fin. Färgen. Rosten.





Handelsträdgården utanför Baldersnäs besöktes också. Jag smög mig in. Fick så fint köpa dessa små planor. De ska jag vårda ömt och ge så mycket kärlek jag hinner mellan sängen och examensarebetet. Abstinensen efter pelargoner är lite stillad i alla fall. Äntligen vår. Och vilken härlig dag. Imorgon blir det nya tag med examensarbetet.

Våren.

Ja! Den är på väg. Våren. Ett säkert tecken på det förutom ljuset, ljudet av fåglar och att snön sakta men säkert smälter är ju att det går att köpa pelargoner i affärerna. Härligt. Kunde inte låta bli att köpa två mini-pelargoner till samlingen i fönstret i lägenheten i Stockholm. Pelargonerna trivs så bra där. Ljust och varmt. Och när jag kom hem till Långed fanns det knoppar på den största pelargonen. Glädje. Tror att pelargonerna trivs lite här hemma också. En annan blomma som jag haft några år som jag fått av mormor och trott att jag helt misskött blommade också. Roligt. Känner mig lite stolt.

Trots att det egentligen bara är härligt med vår och vårtecken så blir jag lite stressad. Våren bara springer fram och det är så mycket som ska hända och göras under våren. Men jag får inte tänka på allt på en gång. Jag får tänka på en sak i taget. Då går det mycket lättare. Bra plan. Och på tal om plan. Jag har planen att återvända till Stockholm i sommar. På heltid. Med jobb och sånt. Också en bra plan.

Starten!

Skolstart. För sista gången i mitt liv kanske? Jag går nu sista året på Textil - Kläder - Formgivning. De två första åren gick sjukt snabbt. Misstänker att detta sista år kommer att gå rekordsnabbt. Tanken är ju att jag efter detta år ska vara klar. Klar med studierna. Inte med vad jag ska syssla med resten av livet. Men med studierna. Eller?

Det var roligt med skolstart. Jag befinner mig i min rätta miljö nu. Sedan ett dygn tillbaks. I Dals Långed. I min röda lilla "stuga". Med mina fina klasskompisar. Med folk som inser vikten av en fika. Det fattas nämligen viktiga och ibland livsavgörande beslut under fikor. Om inte annat så funderas det flitigt. Det är viktigt. Denna miljö var det nästan tre månader sedan jag befann mig i. Mycket har hänt sedan dess. Nu är jag redo för att ta mig an hösten. Jag hoppas att tiden går långsamt så att jag hinner med mycket.

Ny arbetsplats på skolan har jag fått idag. Den berikades med två fina kort som jag införskaffade när jag besökte det otroligt fina biblioteket. På biblioteket skaffade jag mig lite research-material till mitt kommande stora projekt. En resa. Spännande.












I flyttlasset inför sommaren fick inte alla mina fina blommor plats. Sex stackars palergoner fick stanna kvar i Dals Långed. Stå ute vid min trappa. Jag var övertygad om att dessa sex små plantor skulle vara mer eller mindre döda när jag kom hem. Fel. De såg riktigt stora och fina ut. En del såg ut till att må bättre än de som fick följa med i flyttlasset. Härlig att bli överaskad. Nu fick de dock flytta in. Är lite orolig för att frosten är på ingång. Hoppas innerligt att jag hinner ut i svampskogen innan frosten tar all svamp. Måste ju fylla frysen med något.







Dagen avslutades med lite trevligheter på Mustafors Folkets Hus. Ett band som heter Jesus Baby från Fängerfors spelade. Cello. Trummor. Megafon. Gitarr. En salig blandning. Kändes gammalt och nytt på samma gång. Jag gillade det. Smakprov hittar man här. Det var trevligt. Musik är oftast trevligt.







Det här med att tiden ska gå långsamt i höst. Det tycks lovande. Mycket lovande. Jag hann till och med att laga middag och baka bröd. Livet på landet är allt fint. Fast jag känner mig själv tillräckligt väl för att inte hoppas allt för mycket på detta. En lång dag har det minsann varit ändå. Har hunnit med massor.

En fin dag. Jag vet ju att alla dagar är så här fina. Det finns de dagar som jag kommer att frysa, mycket. Som jag helst vill ligga kvar i sängen. Som jag äter skivad limpa från Konsum och youghurt till middag. Men då får jag tänka på dagar som denna. Fick dessutom ett otroligt fint brev på posten. En hyllning och kärleksförklaring till Ullen. Detta fantastiska material. Så glad jag blev och så fina vänner jag har.

Tidigare i livet har jag kanske tyckt att början är det svåraste. Inte denna gång. Efter att ha träffat mina klasskompisar, fått min skissplats och haft en litet samtal med mina lärare kändes allt mycket bra. Skönt. Jag är igång. Och jag kan inte stanna.

Magiskt.

Helt plötsligt blev det sommarlov. Trots att jag anade att det var något stort på gång slog det mig med total häpnad. Helt plötsligt blev listan mindre lång. Helt plötsligt hade jag tid över för att umgås med fina vänner i stora staden. Hade räknat med att jag skulle hinna knarka en del kultur med att besöka diverse utställningar, museum och evenemang. Det blev mest en salig balndning av fina vänner. Som jag har njutit. Det är underbart och alltför sällan som det inträffar. Jag blir smärtsamt påmind om detta. Och desto mer taggad till att göra sådant oftare.

Jag gillar Stockholm. Denna vecka som jag spenderade där visade den dessutom från sin bästa sida med strålande solsken och underbara promenader. Jag längtar tillbaks. Ibland. Det känns som hemma på något sätt. Konstigt. Trodde aldrig riktigt att det skulle kännas så.

B är fodervärd till en helt magisk pelargon. Min från början men jag kan inte på något sätt ta åt mig äran. En bra vinter i ett stort och ljust köksfönster. Härlig sommarsol som får den att stormtrivas. Den är helt magisk. Jag kan bara fortsätta njuta. Och drömma. Äntligen är det sommar. Hurra.

Sommaren kommer jag från och med nu spendera i Göteborg. Med undantag för en del utflykter till t ex Eksjö, Dals Långed, Håverud, Stockholm och Spanien. Härligt. Jag ska koncentrera mig på följande: jobba, fota, sticka, virka, pyssla, promenera, älska, njuta, dricka, äta, leva, sakna, fika, bada, sola, läsa.

Hugga in och slå huvudet på spiken.

När jag har mycket att göra blir jag lite lätt förvirrad till en början. Var tusan ska jag börja? Tyvärr har jag smatidigt kommit in i en stämmning där jag inte alls är så sugen på att göra någonting som har med skolan att göra. Varför vet jag inte. Tyvärr. Men kanske känns det som att sommarlovet borde komma nu och inte om tre veckor.

En mycket bra sak för att komma igång är att göra saker som jag verkligen gillar. Idag tog jag hand om mina älskade blommor. Det var länge sedan nu. Jag har försummat dem en del och de visar sitt missnöje med att inte alls blomma. En del fick jag till och med slänga. Men efteråt känns allt mycket bättre. Några pelargoner fick ny jord. Möblerade om lite åt dom. Några fina tappra blommar och gör mig glad. Gunnel växer och mår bra. Nu fattas bara solen.

En promenad med Doris i skogen hjälpte också fint. Stötte på räven. Såg fina fåglar och kom in i en rätt stämning. Rätt stämning för att orka ta tag i röran i mitt hem. Snabbt gick det. Och nu är jag full med energi till att börja skala av den långa listan med saker som ska göras. Skönt.

ED - En road trip.

En bil. Tre vänner. Solsken. Vår. Kan det bli bättre? Nej.
Bilen tog oss till Ed. Spännande. Nu är jag pank och lycklig. Magen fick pizza i solsken och jag fick två nya pelargoner och 10 liter jord. Jag älskar att våren värmer mitt hjärta. I farten såg jag vitsippor och tussilago. Hurra!
Hur ska jag hinna njuta? Tiden går så fort.

En doft av vår.

Det passar aldrig bra att bli sjuk. Just denna gången passade det extra dåligt. Påsken blev söndersnorad och veckan efter har varit ett konstant tillstånd i sängen. Jag har inte på något sätt varit dödssjuk. Inflammation i hals och öra. Penicillin hjälper. Som tur är. Men ändå har jag inte orkat göra någonting. Jag har tvingats att ta paus från skolan, planerna och alla måsten.

Nu när krafterna kommer tillbaks känner jag hur mycket jag har att vara tacksam för.

1. Vad otroligt sällan jag är riktigt sjuk. Hoppas verkligen att det fortsätter så.
2. Vad härligt att det finns hjälp att få och att den hjälper snabbt.
3. Stress är så onödigt. Det som inte blir gjort, det får vänta. Hälsan är mycket viktig.
4. Doris är världens bästa hund. Hon har värmt mig och haft stort tålamod.
5. Dofter och smaker. Världen är allt bra trist utan dessa.

Igår kväll när jag var ute och gick kändes det otroligt fint att njuta av att våren luktar. Att känna doften av solvarm asfalt, vägdamm och jord. Samtidigt kunde jag njuta av vårens fina fåglar som kvittrar och se tydliga vårtäcken. Blåsippa och Tussilago.

Jag har inte orkat någonting. Men idag ville jag inte ligga i sängen längre. Jag ville ta hand om mina blommor. Fina som de börjar bli. Gunnel fick en ny större kruka. Hoppas att hon gillar den och kommer trivas. En del gamla döda plantor fick hälsa på soptunnan. Så otroligt roligt och tillfredsställande att få rå om dessa växter. Jag ser fram emot sommaren. På många sätt och vis. Härligt.

Drömmen om Mallorca.

Snart är det vår och jag har stickat vinterns andra halsduk. Snabbt jobbat. Jag har många stickprojekt på gång. Det är alltid mycket roligare att börja på något nytt när jag väl känner för/hinner sticka än att fortsätta på något gammalt... Idag skedde det i alla fall. En halsduk klar. Underbart garn från Wåhlstedts. Den har i och för sig bara legat oklar i ett par veckor. Absolut max en månad... Tiden går fort i skuggan av kostymer kanske?
Kul att sticka. Någon berättade för mig att det är bra för hjärtat att sticka. Nytta och nöje.

Efter att ha gett mina pelargoner kärlek igår. Planerat om, pysslat om, vattnat och pratat med upptäckte jag i morse att Mallorca snart står i blom. Underbart. Och Gunnel har fått kompisar. Hur kunde jag missa detta igår? Eller är det så att det skedde under natten?
Mallorca är en stor och fin pelargon som verkligen överlevt vintern fint. Den vackraste jag äger. Jag kan verkligen inte för mitt liv förstå vad dessa blommor gör med mig? Hur kan jag tycka att någonting är så vackert? Och ett sådant habegär de skapar hos mig... Är detta mina ciggaretter, mitt snus och kaffe på samma gång? Min last i livet? Ja tack!





Mallorca sommaren 2009.

Hon ska heta Gunnel.

Kostymprojektet är över och lämnar ett avgrundshål efter sig. Vad ska jag nu göra? Hur ser min vardag ut? Är det meningen att det ska vara såhär nu? Nä, det är ju inte det. Vi har bara VGK, Visuell Gestaltning och Kommunikation. Bild och form. Jag avskyr det. Jag blir trött, avig och gnällig. Vill inte, vill inte, vill inte, vill inte...

Jag blir glad när jag pelargonar. Det är underbart. Få känna doften. Få jord under naglarna. Ge bort lite kärlek. Just nu har jag tre favoriter. Ett frö som jag sådde förra veckan har kommit upp och hälsat på mig. Hon ska heta Gunnel. Söt är hon. Jag gillar henne mycket. Hoppas att hon överlever min behandling. Jag ska verkligen anstränga mig.

Den andra favoriten är Gypsy Tartan. En liten seg rackare till stickling som jag skickade efter i höstas. Trodde inte alls att den hade överlevt vintern. Men så roligt att bli överaskad. Heja Gypsy Tartan. Så spännade.

Den sista av mina tre favoriter just nu är en väldigt stor och fin knopp på pelargonen Bulls Eye, Light Pink. Härligt. Hoppas att det snart kommer mera och flera. Våren är på ingång. Som jag gillar't.

Patinera mera.

Patineringen av kappan är nu verkligen påbörjad. Otroligt kul. Slita, ha sönder och gå lös på en kappa. Jag gillar den mycket mer nu när den är sliten och trasig än innan då den var vit och lite elegant. Kanske mest för att jag inte skulle beskriva mig själv som elegant. Det är ju roligt att lära sig och testa nya grejer. Då menar jag ju inte att sy en helkroppsdress i trikå, utan att patinera. Sandpapper, strykjärn, sadeltvål och vatten. Bra verktyg. Senare i veckan tillkommer även färg. Kul. Svårt.

















Jag har idag köpt nya pelargonfrön på Konsum. Det fanns två olika sorter. Svårt att välja. De röda fick det bli. Dessa små söta frön är nu planterade. Hoppas att jag lyckas bättre med dessa. Spännande. Tummarna hålls så fort de inte används till annat.

För stora skor?

Många frågor, mycket att tänka på, mycket att göra... Mycket.
Vad gör jag? Är det viktigt? Varför? Varför inte? Framtiden? Nutiden? Pengar? Prylar? Stipendium? Ateljé? Feg? Lat? Ambitiös? Beige? Trist? Rolig? Seriös? Arbetslös? Kärlek? Doris? Frida? Familjen? Sverige? Världen? Begränsning? Möjlighet? Trygghet? Falla fritt? Vad är viktigt här i livet? Vad betyder mest för mig? Vilka val är viktiga? Vilka val är mindre viktiga? Hur vet jag det? Var börjar jag? Hur fortsätter jag det jag redan påbörjat? Varför grubbla? Varför inte grubbla? Konst? Kläder? Livet? Planera? Inte planera? Följa strömmen? Simma uppför? Färger? Svart? Vitt? Hårt? Mjukt?
Förvirrad? Oh ja!

Men det hjälper att:

- Prata med någon.
- Tänka.
- Skriva.
- Bestämma sig. Fatta beslut.
- Tänka lite mindre.
- Lyssna på magen.
- Koncentration.
- Listor.
- Musik.







Tänka sig att mitt i allt grubbel så skiner solen. Mycket. Snön smälter varje dag. Underbart. Ge mig mer. NU.
Pelargonerna behöver nya krukor, ny jord. Till helgen kanske? Fröna har jag nog lyckats ta död på. Skit. Men man kan köpa nya på Konsum. Heja Konsum. Heja våren. Heja mig.







Kostymprojektet går faktiskt framåt. Tro det eller ej. Skönt.
Idag har jag varit i verkstaden och färgat och stärkt tyg med trälim blandat med vatten. Då kan man se ut lite hur man vill. Fantastiskt. Så här ville jag tydligen se ut. Jag gillar att ha blårocken på. Tur att jag ska fortsätta imorgon. Då ska jag färga mer tyg, men också en kappa som jag köpt på secon hand för att patinera den. Göra den sliten och gammal. Mycket nöje.

Det var som Katten.

Delredovisning. Hade hoppats på att det skulle kännas bättre, att jag hade fått svar på en del stora frågor. Men såhär i efterhand så har jag ju klurat ut att det är frågor som jag själv måste besvara, ingen annan. Och tid, det finns ju, tack och lov.
Jag hade helt snöat in mig i en annan värld att jag glömt av att faktiskt välja EN av pjäsens karaktärer att arbeta vidare med. Valet skedde idag.

Katten.
Ingen huvudroll. En liten figur som kommer fram i skymundan. Blir kär i Påfågeln, Alexanders resesällskap och kollega.
Jag tänker mig att Katten är försynt, ensam, graciös, smidig, kantstött, vacker, som en skugga och nästan ber om ursäkt för att hon finns till.
Katten ska vara en ballerina. En annorlunda sådan. En sliten och förbrukad ballerina. En kroppsdräkt, mycket tight, i svart trikå ska sys. Ballerinans kjol ska vara sliten, ett minne av sitt forna jag. Kjolen har tappat sin form och är lite av en trasa. Röd till färgen, en gång i tiden i alla fall. Ballerinans annars pedantiska frisyr med knuten i nacken håller på att falla totalt. Kattöron. Illrött läppstift. Kanske ett slitet paraply? Ballerinaskorna är borta, numera använder hon träskor. Slitna och gamla.

Jag finner utmaningar. Och tycker just nu att det är rolig även om jag på förmiddagen idag kände motstånd. Varför ska jag göra Katten av alla karaträrer? Och sy en kroppsdräkt i äckeltrikå? Vad håller jag på med?

Men jag hittade modellen, den blivande Katten. Kul och bra att ha en faktisk person att arbeta mot. Jag har byggt upp världen mer kring denna varelse. Jag vill fota detta fint när dräkten är klar. Oj så skoj. Detta är början. Igen, igen, igen och igen...





Den sensate månaden har jag haft mycket roliga saker att göra, delta i, åka till, besöka, tankar och vilja. Jag har varit på besök och jag har haft besök. Jag har haft trevligt, roligt, skönt. En och annan tår, många skratt, fina människor. Mängder av inspiration. Men jag har inte alls varit hemma. Jag har nästan inte alls varit på skolan känns det som. Jag har knappt träffat min underbara klass. Idag kändes det verkligen. Skönt att vara hemma. Skönt att vara på skolan. Men konstigt att helt plötsligt landa mitt i Långed igen. Mitt i livet. Det är ju här jag bor. Det är ju såhär jag brukar göra. Allt kommer tillbaks till mig. Bra.

Idag sken solen. Det finns hopp. Hopp om vår. Nu vill jag INTE ha mer SNÖ. Jag började se över mina pelargoner. Det ser bra ut. På en del håll i alla fall. Mindre bra på andra håll. Jag vet inte vad jag gör för fel, men Eneglska pelargoner trivs inte hos mig. Trist. Men jag har desto fler som verkar trivas bättre. Men eftersom jag har haft en del annat att stå i har även dessa små söta blommor fått sig en törn. Härligt att nu sticka fingrana i jorden och plantera mina fina sticklingar i smö söta krukor. Underbart. Mer sånt!

Något som också gjorde mig mycket glad var att mina frön har slagit rot. De kommer och är på väg. Tyvärr är de så små, så små att det inte blev några roliga bilder. Men det kommer. Frågan är bara vad som kommer? Jag har INTE en aning. Balkongkorsning. Spännande. Heja våren. Du kommer att besegra vintern även detta år. Jag tror på dig.