I väntans tider.

Jag väntar på mail. Mail från handledare, lärare och annat viktigt. Kollar mailen ofta. Allt för ofta. Försöker att läsa gamla rapporter. Skriva på min egen rapport. Sammanfatta och anteckna tankar och funderingar. Svårt. Det går trögt. Jag vet ju att det är början som är det svåraste. Jag vet det. Och när jag väl kommit över början brukar jag till och med tycka att det är riktigt roligt. Längtar till den känslan.

Tydligen är det påsk i resten av landet. Det låter trevligt. Igår spenderade jag kvällen på en altan i tyska villan. Underbart. Jag ville inte gå hem. Efter den 11 maj kommer jag kanske bosätta mig där. Dit är det hela 19 dagar som ska passera. Mycket som ska fylla dessa dagar. Heja heja.

En ledig helg.

Jo, jag tog mig ledig en helg och drog till Stockholm. Sedan i julas var det bestämt att vi skulle ses. Hela familjen. Från olika delar av världen. Eksjö, Stavanger och Dals Långed. Håkan Hellström skulle vi se live. Allihop. En bra julklapp. Och ett klokt beslut. Att vara ledig. Fint att spendera ledigheten med finaste familjen. Mycket skratt där.

Hann med mycket. Sova. Ordentligt. Äta god mat. Frossa i ost från Hötorgshallen. Compact living, 5 personer och 2 hundar i en liten tvåa. Långpromenad på Djurgården. Skaffa mig en ny favoritglass. Spana in alla tunnelbanetåg från Liljeholmen under två fina timmar i solen med sötnosar. Gå på bio. Gråta lite till bion. Springa in i bror och ta en öl. Mysig snabblunch med fin vän. Säga hej till jobbet inför sommaren. Ge shoppingråd till studentbror. Konsert på Cirkus. Stämningen var på topp. En hastig men glad kram på T-centralen. En solig och fin resa hem till Långed. Läsa gjorde jag mycket. Så nöjd.

Högen har dock inte minskat med saker jag ska göra. Bara att ta tag i dessa. Nu lite piggare och lite mer taggad. Härligt. Detta kommer att bli bra. Examensarbete och framtiden. Så känns det.

Vår och utflykt.

Idag beslutade jag mig för att vara ledig. Helt ledig. Ett klokt beslut. Jag behövde det. Ont i hela kroppen och för lite sömn gjorde sig påmind. Och examensjobbet befinner sig just nu i någon krampaktig fas som jag måste komma över. Att tokjobba i det tillståndet tror jag inte hjälper det minsta.

Ledigheten spenderade jag på utflykt. Men delar av fina klassen och ena delens pojkvän. Grotta besöktes. Spännande. Ingång skedde på egen risk tyckte en skylt. Fuktigt och fint.

På Dalslands Konstmuseum kunde man skåda detta kollektiva broderi som kallades Vi mår fint! Lekfullt och fint. Mycket namn och ord. En del fina lösningar och intressanta föremål.





Annika Ekdahl ställer ut sina fina gobelänger. Jag gillar att de är stora. Jättestora. Fina färger och många små detaljer som man bara vill kolla mer på. Kanske inte tillhör mina favoriter, men jag gillar detta. Och det är så fint gjort. Färgerna och detaljerna. Och jag kan inte låta bli att fascineras av tiden som lagts ner på detta. Häftigt. Jag gillar att hon har en fin känsla för färg och detaljer och inte bara är insatt i tekniken och gör stora saker. Hon gör det med stil. Annika Ekdahl var även initiativtagaren till det kollektiva broderiet. Utställningen pågår till och med 15 maj 2011. Fri entré dessutom.



På bottenvåningen på Dalslands Konstmuseum fanns det en utställning som kallas Tiden var då... - Iscensatta Dalslandshistorier. En salig blandning av ett gammalt Dalsland. Jag behöver väl kanske inte säga att jag gillade det? Inte för pretatiöst eller med ett överpedagogiskt syfte. Det var bara fina små prylar. En del roliga små historier. Fint gjort. En gammal kamera fick jag också stifta bekantskap med.

Varför tycker jag att allt detta är så fint? Det är ju typ det som mitt examensarebte handlar mycket om. Jag som skulle vara ledig.









På vägen hem stannade vi vid ett gammalt skyddsrum. Tyvärr men inte helt förvånande var det låst. Men det var fint där. Solen sken hela dagen och blåsten blåste oss friska om kinderna. I bakgrunden ser man stridsvagnshinder. Konstigt att tänka sig att det ens skulle behövas. I en annan tid. Jag blev förälskar i den låsta dörren. Den var mycket fin. Färgen. Rosten.





Handelsträdgården utanför Baldersnäs besöktes också. Jag smög mig in. Fick så fint köpa dessa små planor. De ska jag vårda ömt och ge så mycket kärlek jag hinner mellan sängen och examensarebetet. Abstinensen efter pelargoner är lite stillad i alla fall. Äntligen vår. Och vilken härlig dag. Imorgon blir det nya tag med examensarbetet.

Blå.

Veckans färg må nog ändå vara blå. Även om jag inte skulle säga att det är min favoritfärg. Generellt sett. Just nu är den nog ändå högt upp på listan. Det har blivit vår. Ljumna vindar. En del skulle visst kalla det för storm. Blåsipporna står tätt i backarna. Och jag njuter. Doris likaså. Men kanske inte så mycket utav blåsipporna då. Världen doftar igen. Efter en vinter där dofter inte alls känns. Underbart att njuta av detta. Nu är det som bäst nästan. Innan världen exploderar av grönska. Det känns som att det är frågan om timmar innan det inträffar.

Veckan inleddes med otrolig fin snigelpost. En Hans till Greta. Hans låter till och med som en Blåmes när man trycker på magen. Lite stor kanske Hans är om man jämför med Greta, men oj vad söt. Så glad jag blev. Och när jag tryckte på Hans mage utomhus fick jag fina svar.

Våren.

Ja! Den är på väg. Våren. Ett säkert tecken på det förutom ljuset, ljudet av fåglar och att snön sakta men säkert smälter är ju att det går att köpa pelargoner i affärerna. Härligt. Kunde inte låta bli att köpa två mini-pelargoner till samlingen i fönstret i lägenheten i Stockholm. Pelargonerna trivs så bra där. Ljust och varmt. Och när jag kom hem till Långed fanns det knoppar på den största pelargonen. Glädje. Tror att pelargonerna trivs lite här hemma också. En annan blomma som jag haft några år som jag fått av mormor och trott att jag helt misskött blommade också. Roligt. Känner mig lite stolt.

Trots att det egentligen bara är härligt med vår och vårtecken så blir jag lite stressad. Våren bara springer fram och det är så mycket som ska hända och göras under våren. Men jag får inte tänka på allt på en gång. Jag får tänka på en sak i taget. Då går det mycket lättare. Bra plan. Och på tal om plan. Jag har planen att återvända till Stockholm i sommar. På heltid. Med jobb och sånt. Också en bra plan.

ED - En road trip.

En bil. Tre vänner. Solsken. Vår. Kan det bli bättre? Nej.
Bilen tog oss till Ed. Spännande. Nu är jag pank och lycklig. Magen fick pizza i solsken och jag fick två nya pelargoner och 10 liter jord. Jag älskar att våren värmer mitt hjärta. I farten såg jag vitsippor och tussilago. Hurra!
Hur ska jag hinna njuta? Tiden går så fort.

En doft av vår.

Det passar aldrig bra att bli sjuk. Just denna gången passade det extra dåligt. Påsken blev söndersnorad och veckan efter har varit ett konstant tillstånd i sängen. Jag har inte på något sätt varit dödssjuk. Inflammation i hals och öra. Penicillin hjälper. Som tur är. Men ändå har jag inte orkat göra någonting. Jag har tvingats att ta paus från skolan, planerna och alla måsten.

Nu när krafterna kommer tillbaks känner jag hur mycket jag har att vara tacksam för.

1. Vad otroligt sällan jag är riktigt sjuk. Hoppas verkligen att det fortsätter så.
2. Vad härligt att det finns hjälp att få och att den hjälper snabbt.
3. Stress är så onödigt. Det som inte blir gjort, det får vänta. Hälsan är mycket viktig.
4. Doris är världens bästa hund. Hon har värmt mig och haft stort tålamod.
5. Dofter och smaker. Världen är allt bra trist utan dessa.

Igår kväll när jag var ute och gick kändes det otroligt fint att njuta av att våren luktar. Att känna doften av solvarm asfalt, vägdamm och jord. Samtidigt kunde jag njuta av vårens fina fåglar som kvittrar och se tydliga vårtäcken. Blåsippa och Tussilago.

Jag har inte orkat någonting. Men idag ville jag inte ligga i sängen längre. Jag ville ta hand om mina blommor. Fina som de börjar bli. Gunnel fick en ny större kruka. Hoppas att hon gillar den och kommer trivas. En del gamla döda plantor fick hälsa på soptunnan. Så otroligt roligt och tillfredsställande att få rå om dessa växter. Jag ser fram emot sommaren. På många sätt och vis. Härligt.