Bagamoyo.

Denna fantastiska lilla kuststaden 7 mil norr om Dar es Salaam. Har myllrar det av konst och konstnarer. Jag tillhor numera Bagamoyo Art Studio. Som en slags utbytesstudent kan man kanske saga. Manga nya ideer. Manga nya vanner. En hel underbar familj har adoperat mig. Grannar med studion som jag jobbar i. Tillsammans vi ater goda middagar och prata om livet. I en harlig blandning av engelska och kiswahili. Efter bara nagra fa dagar har jag redan mina rutiner. Jag har nog aldrig tidigare trivts sa bra pa ett nytt stalle.

Vi lar av varandra. Olika kulturer. Olika sprak. Fantastiskt. 

Fragan ar ju om jag nagonsin vill lamna detta stalle?

Allt tar tid och det ar inte alltid som jag far gjort de saker jag jag planerat. I snart tva dagar har jag forsokt att fa tag pa vanlig enfargad lakansvav. Gar daligt! Men det gor mig inget. 

Bagamoyo Art Studio ar det pa bilder. Jag alskar stallet.

Dar es Salaam.

Jag har borjat vanja mig vad svettlukt. Bade min och andras. Det att till och med lite fint. Att svettas ihop med framlingar. Bussresan hit till Dar es Salaam fran Moshi tog nog lite drygt atta harliga timmar. Kom pa mig sjalv att ha samma kanslor som vid riktigt hog feber. Svart att halla mig vaken. Svetten fullkomligt rinner. Det hjalper inte hur mycket vatten man dricker. Och sa mitt i detta tillstand av somn och vakenhet ser man de mest fantastiska vyer. Det maste vara en feberdrom. Kan det vara sa vackert? 

Val framme i Dar es Salaam. Flaktar nagot. Men fortfarande varmt. Det gor mig inget. Det gor mig heller inget att det inte gar att spola pa den gemensamma toaletten. Inte det minsta faktiskt. Inte nar jag har en enormt sang och balkong. Jag att dar lange i gar kvall och njot. For fullt. Det var sa vackert. Aven har mitt i stan. Och jag ar overtygad om att jag ar fullt frisk. Jag somande under det fantastiskt stora myggnatet och njot av den vackra utsikten. Det var inte motivet sa mycket som ljuset. Minns att varje gang jag vaknade till under natten var jag tvungen att dubelkolla. Jo, det var fortfarande vackert. Och sa att fa vakna till stadens muller. Harligt. 

Nu ar min vaska aterigen packad och klar for avfard. Pa 22 dagar har jag sovit i 11 sangar. Nu vantar en 12:e pa mig i Bagamoyo dar jag ska fa bo hemma hos en kvinna. Konstnar. Och sa ska jag fa jobba tillsammans med andra konstnarer i deras studio. Sa spannande och roligt.

Bild uteblir helt denna gang. 

Moshi. Tanzania.

Nu befinner jag mig i Moshi. Tanzania. I skuggan av Mt Kilimanjaro. Sno pa toppen. Merparten av alla muzungos (vita) som befinner sig har ska bestiga berget. Inte jag. Jag ska njuta av staden och bara ta det lugnt. Jag behover det efter intensiva veckor. Svart att hinna reflektera over allt som jag ar med om. Alla personer jag har traffat. Kanslorna spelar mig spratt da och da. Tarar av gladje och sorg fyller mina ljusa ogon.

Pa mandag drar jag vidare till kuststaden Bagamoyo dar jag ska traffa ett gang konstnarer och fa jobba lite i deras studio. Spannande. Jobba ska bli skont. Och det behovs. Formodligen blir det en miniutstallning i Kampala, Uganda nar jag kommer dit. Sa roligt. Maste forsoka finna lite ro och kunna sortera i all inspiration. 

Som vanligt tampas jag med internet. Bilder ar tunga och det gar langsamt. Denna bild ar fran dagens besok pa marknaden. 

Jag tanker pa er dar hemma. Mycket. Saknar er, men langtar inte hem. Jag har det allt for bra. Kanske hinner jag de narmsta dagarna skriva lite mer om mitt aventyr i Nairobi och min nyfunna van Diene. Men det blir som sagt en annan gang.

En bild till.

Aventyr.

Inte ens i tva veckor har jag befunnit mig i Kenya. Men jag trivs sa bra. Sista veckan har varit fyllt med aventyr. Sova i talt. Se dessa vackra och ovanliga djur. Lyssna till de fantastiska djurens ljud. Se alla sjtarnorna. Kanna varmen av solen och folket. Traffar manga intressanta och inspirerande manniskor. Kanner att det ar sadan tur att det ar mer an atta veckor kvar av min vistelse i Ostra Afrika. Planer smids och jag forsoker besluta mig far vart nasta aventyr ska aga rum.

Manniskorna. Timmy, den otroligt glada manniskan som inte kan ga med sina ben utan gar med hjalp av kryckor. Han ska bli den forsta att bestiga Mt Kenya och Mt Kilimanjaro pa kryckor. Arbetar som turistguide och ar grafittikonstnar. Otrolig vilja och styrka. Bra kille. Inspirerar mig mycket. Dessutom engagerad i EcoFriends Naivasha. En organisation som arbetar med att forbattra miljon i och i narheten av Naivashiasjon. Dar miljon paverkas av de stora rosodlingarna som finns dar. Flerna miljoner rosor odlas dar och skickas med flyg till Europa. Blommorna bevattnas med vatten fran sjon. Inte sarskilt hallbart i langden. Djur och natur paverkas mycket. Inte till det positiva. Allt for att vi i Europa ska kunna ha blommor pa borden. En tankestallare. Absolut.

Wivianne, 26 ar som saljer sina fina smycken och batik. Hon och hennes mamma tillverkat allt. Efter en eftermiddag tillsammans fick hon en tygpase fran Sverige och jag en Noshorning i sten. Vanner for livet.

Josfat, mammen som bjod hem oss till sitt hem. Tjanade pengar och visade oss sitt engagemang for miljon, sin familj och sin gard.

Agnes 23 ar, maasaikvinnan som jobbar pa Basecamexplorer vid Masai Mara Nationalpark. Hon var lycklig eftersom hennes foraldrar hade haft rad att lata henne studera och nu hade hon fatt ett bra jobb sa att hon kunde spara pengar for att plugga till jurist. Hon svarade mycket talmodigt pa mina nyfikna fragor om Maasaifolket.

Och sa var det djuren och naturen. Masai Mara Nationalpark. Lejon, elefanter, krokoliler, flodhastar, babianer, zebror, hyenor, giraffer, bufflar, gnuer, antiloper, topis, shakaler... Ja sa mycket. Jag trodde inte alls att jag skulle bli sa fralst i detta stalle, i dessa djur, men jag blev rord till tarar. Fint.

Nu tillbaks i Nairobi. Kanns bra. Trivs har ocksa. Datorn vill inte riktigt samma som mig. Det rakade bli denna bild fran solnedgang over The Great Rift Wally pa vag hit i bussen i garkvall. Det skulle ha blivit en vacker bild pa en maasai-man i sina roda fina klader tillsammans med sina hjord av kor. Det far helt enkelt vanta.

Inspirationen flodar over.

Tanker mycket pa er dar hemma. Och pa framtiden. Pa nasta aventyr. Pa tisdag ska jag forhoppningsvis traffa Diane, designstudenten fran Nairobi. Vi har mycket gemensamt. Hon ska visa mig galleriet hon jobbar pa och hennes guldkorn i Nairobi. Langtar.

K E N Y A .



Nu borjar det. Mitt tio veckor veckor langa aventyr. Eller det har ju redan hallt pa i 6 harliga och internsiva dagar. Hela hosten och mer dartill har jag planerat och langtat till detta. 

Jag befinner mig i Nairbobi, Kenya. Den senaste veckan har jag upplevt och varit med om sa otroligt mycket att det skulle behovas mangder av blogginlagg for att beratta. Tiden fattas. Tyvarr.

Av alla bilder jag har tagit valde jag ut 6 stycken. Internet klarade inte mer an den forsta. Sa det fick bli denna. Men jag har besokt Kibera, slumomradet har i Nairobi med over en miljon invanare. Jag finner inga ord. Jag har klappat foraldrarlosa babiselefanter. Och besokt ett Art Center som heter Kitingela, ligger ca en timme utanfor Nairobi. Som en sagovarld. Fast pa riktigt. Tror jag. Har ju aven hunnit med att besoka olika marknader och traffat mangder av nya harliga manniskor. Atit god mat pa roliga stallen. Tiden gar fort. Men jag njuter och trivs. Inte med allt. Men med det mesta.

Det gar inte att gora en resa som den har utan att tanka pa kulturskillnader, lotten av att fodas i ett land som Sverige. Aldrig har jag kant mig sa vit. Ofta uppfattas man som en planbok mer an manniska. Intressant. Och otroligt nyttigt. Mycket att tanka pa. Och absolut inget som var ovantat.

Det finns sa mycket att skriva. Sa lite tid. Tidigt imorgon ska jag aka till buss till nasta aventyr.

Saknar familjen. Vannerna och Doris. Tanker ofta pa er.

Ar ater till civilsiationen pa lordags kvall. Aterkommer.

Stenebyskolan.

Workshop trodde jag. Men så kom jag på något till mitt andra färgningsprojekt. Jag kunde inte alls motstå mina impulser. Jag har varit på Möbel och hyvlat. Ekspån. Jag har varit på Järn och Stål och har återigen fått lära mig den kära punktsvetsen. Det är nu mer än tre år sedan sist. På tiden.

Det är fantasiskt att gå på den här skolan. Att få tillgång till olika verkstäder. Olika material. Så mycket kunskap på ett och samma ställe. Jag stormtrivs. Och jag exprimenterar med färger. Textil, ekspån och järnskrot. Vet inte alls vart det slutar. Men det vet jag ju aldrig. Kul är det.

Det bästa med att besöka de andra avdelningarna på skolan är att träffa de andra studenterna. Se deras skissplatser. Mötas mitt i deras process. Snacka. Lära av varandra.

Tyvärr hade jag inte med mig min kamera till Möbel. Men det är väldigt fint där också. För att inte tala om hur fint det på Röda Skolan och Textil - Kläder - Formgivning.

Snart är det jul. Som vanligt i slutet på terminen brukar jag inte alls vara redo för ett avbrott. Så är det även detta år. Känner lite fan och tänker att det kanske kan ändra sig med tiden. Det är ju ändå bara 1 december idag.

Tisdagens tema fortsätter till dagens passande väder. Regn och rusk.