Djuren.

Tänkte mest att det var något som jag kanske skulle göra när jag ändå var på plats. Åka på Safari. Inte något som jag hade direkt stora förväntningar på. Kanske var det därför som jag blev så otroligt berörd av att se dessa vilda djur. En del av dem utrotningshotade. Otroligt vackra. Små. Sköra. Stora. Starka. Farliga. Och naturen de lever i och av. Fantastiskt vackert. 

Tårar letade sig fram på mina kinder och jag tänkte att det inte var på riktigt. Men nu såhär i efterhand vet jag att det var på riktigt. Känslan hjälper mig att minnas. Under nattens timmar hörde jag både lejon och hyenor utanför tältets väggar. Tryggt vaktade av masaier, deras kunskap och spjut. Som på film, fast på riktigt. Fyra dagar i ett av jordens alla paradis. Tyvärr kan jag enbart bjuda på bilder, ej riktighet. 

Plats: Masai Mara, Kenya. 

"Morgon i Jenin"

På Arlanda innan jag flög till Afrika i januari köpte jag en bok. Morgon i Jenin av Susan Abulahwa. Jag kunde inte sluta läsa den. Mina första dygn i Kenya var fyllt med lite magåkommor och en liten fingertoppsskada. Låg vaken om nätterna och kunde inte sluta läsa denna bok. Grät. Förundrades. Hemskt bra bok. Tycker att alla bode läsa den.

Idag läser jag i mina anteckningsböcker från resan. Minns och blir varm i hjärtat. Små funderingar och fragment kanske uppdateras här. Som detta inlägg. Ett boktips.

Tillbaks.

Jag gör ett nytt försök. Jag vet nämligen inte hur många gånger som jag har försökt skriva här på bloggen de senaste två veckorna. Finner inga ord som känns rätt. Jag vet inte ens vad som känns rätt. Allt känns mest konstigt. Som en blandning mellan hopp och förtvivlan. Som en blandning mellan att vara toklugn och helt sjukt stressad på samma gång. Som att hjärnan tycker att kroppen gör allt i slow motion. Som att vara glad och ledsen på samma gång. Som att jag både vill och inte vill vara här. I Sverige. I Dals Långed. Som att jag längtar tillbaks men vet inte exakt till vilket ställe eller till vilka personer. Vart ska jag börja? Vart ska jag fortsätta? Vad gör jag och varför? Framtiden? Samtiden? 

Bilder säger det kanske bättre än ord just nu. Få men naggande goda.

ORD 2012.03.08

Kanslan. Framtiden. Konsten. Mala. Farg. Pensel. Resa. Atervanda. Tanka. Oplanera. Fodelsedag. Lappar. Sms. Barken. Ensam. Tillsammans. Vanner. Sakna. Langta. Skratta. Grata. Kanslorna. Tararna. Avsked. Kvinnorna. Kvinnorna. Festival. Kultur. Moten. Samtal. Serios. Yrke. Snacka. Dricka. Ragga. Reaggie. Kameran. Kanslan. Magen. Framtiden. Nutiden. Vanner. Kanna. Planera. Skriva. Teckna. Mala. Telefonen. Atervanda. Kanslan. Textil. Monster. Familjen. Giftas. Singel. Mingel. 

U G A N D A .

Ja, slutet pa denna resa har nu paborjats. Kanns konstigt och overkligt. Att befinna sig har i Kampala tillsammans med alla dessa manniskor som jag sa lange har mailat med. Forsoker njuta och uppleva varje sekund. Jag har fatt nya vanner. Far livet kanske. Aven i detta land. Tiden kanns knapp och jag tycker att Sverige aldrig har kants mer avlagset. Forsoker forsta vad DN.se vill saga mig och varfor det ar viktigt. 

Samtal med bade mamma och mormor de senaste dagarna gor att jag kanner mig lugn. Det ar bra med de jag saknar. Sms fran Sverigelandet ar ocksa vardefullt. Det ar folk jag saknar. Annars har jag det sa bra har. Upplever. Somnar varje dag med ett leende pa lapparna. 

Jag arbetar praktiskt varje dag. Ar valdigt inspirerad och malar. Med pensel, farg och textila material. Det ar nytt for mig och jag alskar det. Lar mig och testar nya uttryck. Vill inte sluta. Tar mig en paus pa ballkongen med utsikt over den kuperade staden. Gronskan ar vacker sa att den nastan gor ont i mig. 

Varje dag blir jag foralskad i personer, platser och uttryck. Forsoker inte tanka pa den dagen jag maste saga "hej da". Alla dessa moten leder ju ocksa till avsked. Jag som ar sa fruktansvart dalig pa avsked. Later bli... Tanker att jag kan atervanda. Tanker att det later mindre dramatiskt da, och jag vill verkligen atervanda. En dag.

Lagenheten jag hyr av mig van ar fantastisk. Det var sa att jag fick tarar i ogonen av lycka nar jag klev genom yttedorren och da var det anda mitt i natten och stromavbrott. Lyxig. Och inredd med otroligt vacker konst. Kanslan som bara konst kan ge mig infinner sig varje dag jag vaknar och oppnar ogonen. Magi. Det ar fantastiskt att vara omgiven av sa vackra ting. Kan det smitta av sig tro? Till mig sjalv? Till det jag skapar? Vad det nu ar? Kanske en utstallning har i host. Kanske kanske. Da maste jag val atervanda?

En dag i Dar.

Regnet oser ner och luften kanns latt och lite svalare. Som en typisk svensk sommardag. En hel dag i Dar Es Salaam. Skont att vara ensam. Strosa runt och bara vara. Njuta av att bara vara. Besoka olika gallerier. Dricka gott te.

Internet ar som bekant inte alltid det basta. Och de senaste veckorna har jag inte funnit nagon ro till att sammanfatta. Har knappt hunnit gora det i huvudet. Varje dag hander saker. Varje dag lar jag mig nya saker. Varje dag upplever jag saker som jag vill behalla i hjartat lange. Bade bra och daliga saker. 

Bagamoyo ar fint. Fina manniskor. Kanske inte alls vad jag hade forvantat mig i konstnarlig vag. Svart att veta vad jag forvantade mig. Eller ens om det spelar nagon roll. I Bagamoyo fungerar konsten som en inkomst, en overlevnadsstrategi. For vissa. Inte som en passion och/eller drivkraft. Konsten produceras. Sjalvklart finns det de som inte arbetar och tanker sa. Men de ar fa. Sog at mig allt de hade att saga desto mer.

 

Att lamna Bagamoyo kandes bade ledsamt och skont pa samma gang. En konstig kansla. Saga hejda till familjen jag bott hos, vannerna och arbetsplatsen. Jag o-gillar verkligen avsked. Sentimental ar jag ju ocksa. Pa en resa som denna blir det manga avsked. Men allt finns kvar, jag kan komma tillbaks. Nu vantar aterigen nya aventyr. Aker till Kampala, Uganda imorgon. 

 

Tiden kanns alltid knapp. Och det ar sa mycket som jag kanner att jag inte hunnit/hinner gora. Men hakar inte upp mig pa det utan ar glad och tacksam for allt fint och bra jag har varit med om.Jag far helt enkelt atervanda en vacker dag.

 

Om min tripp till Zanzibar far jag skriva om en annan gang. En paradiso. Jo.Underbara festival. Bra musik. Och aven dar fina manniskor. 

 

AH, VAD BRA JAG HAR DET!

Bagamoyo.

Denna fantastiska lilla kuststaden 7 mil norr om Dar es Salaam. Har myllrar det av konst och konstnarer. Jag tillhor numera Bagamoyo Art Studio. Som en slags utbytesstudent kan man kanske saga. Manga nya ideer. Manga nya vanner. En hel underbar familj har adoperat mig. Grannar med studion som jag jobbar i. Tillsammans vi ater goda middagar och prata om livet. I en harlig blandning av engelska och kiswahili. Efter bara nagra fa dagar har jag redan mina rutiner. Jag har nog aldrig tidigare trivts sa bra pa ett nytt stalle.

Vi lar av varandra. Olika kulturer. Olika sprak. Fantastiskt. 

Fragan ar ju om jag nagonsin vill lamna detta stalle?

Allt tar tid och det ar inte alltid som jag far gjort de saker jag jag planerat. I snart tva dagar har jag forsokt att fa tag pa vanlig enfargad lakansvav. Gar daligt! Men det gor mig inget. 

Bagamoyo Art Studio ar det pa bilder. Jag alskar stallet.