Älskade symaskiner och hatad helkroppstrikå.

Nu är den klar. Helkroppsdräkt i äckeltrikå. Skönt. Då kan jag fokusera på de lite mer roliga sakerna i kostymprojektet. Kjolen och kappan t ex. Redovisning sker på fredag och innan dess vill/ska jag fota alltsammans. Ja inte bara det, listan känns lång. Men genomförbar. Hoppas jag. Det ska bli väldigt skönt när detta projekt är över. Det har varit roligt och lärorikt, men jag är inte alls lika engagerad och inspirerad längre.

Jag har under helgen använt mig av mina fina och bra symaskiner. Det var väldigt länge sedan. Härligt att få sitta hemma och skapa och att prylarna fungerar. Vad hade jag gjort utan symaskinerna? Jag har faktiskt aldrig bott på ett ställe där jag inte har tillgång till symaskin. Hur bär sig folk åt som inte har en symaskin? Det finns de som inte har det och är väldigt nöjda och glada för det. Men jag älskar mina symaskiner. Och det får jag göra. Nörd som jag är.

En helt vanlig dag.

Kollade idag av en händelse i en gammal anteckningsbok från förra året. Skoj. Intressant. En del frågor är de samma, en del har förändrats mycket, jag har förändrats mycket. Skönt att se att jag inte står och stampar på samma ställe. Anteckningsboken är med mig överallt. Jag skrivet, filosoferar, dokumenterar. Att kolla i en gammal anteckningsbok är som att göra en liten tidsresa. Härligt att se att jag efter ett år kan stryka en del saker på gamla listor. Men så har det ju tillkommit nya...

Min just nu ganska långa att-göra-lista blir tro det eller ej mindre. Idag har jag stickat en kofta på beställning. Ska bara sy ihop den och skicka iväg.

Kattens trikådräkt. Den hatar jag mer än ord kan beskriva. Men även den börjar bli klar. Kan meddela att det inte är lätt att sy i ett dolt bilixtlås i en trikådräkt.
Kjolen och kappan är helgens projekt.






Jag kollade också snabbt på gamla bilder på datorn idag. Upptäckte sorgligt nog att jag inte minns hur färgen grön ser ut. Hoppas hoppas hoppas att våren kan skynda på sig lite. Jag behöver det. Grönt är vackert.

Jag vill även uppmana alla att se ett program om textilindustin. Kanske inte är några nyheter, men likväl en påminnelse om vad vi gör med vår värld och människorna runt omkring oss.

Den här gamla trasan.

Det är skönt att vara i Långed. Pank, glad, fundersam och massor med saker att göra. Långa listan.
Vad MÅSTE jag göra? Vad VILL jag göra? Med projektet? Med livet? Vad borde jag göra? Nä, fy vad tråkigt det låter... Men nödvändigt kanske?
Söka praktik? Var i helvete då?
Söka utbytestremin/kurs? För sent ute?
Söka stipendium? Vilka? Till vad?

Kostymprojektet börjar verkligen ta sig form. Det är roligt. Idag har jag inlett min patinerningsfas med en gammal kappa. Spännande och kul. Jag har färgat. Och nu över natten hänger den till sig genomblöt full med tyngder i fickorna för att den ska se extra sliten ut och använd ut. Det är en bra början. Imorgon kommer fortsättningen. Mums.

För stora skor?

Många frågor, mycket att tänka på, mycket att göra... Mycket.
Vad gör jag? Är det viktigt? Varför? Varför inte? Framtiden? Nutiden? Pengar? Prylar? Stipendium? Ateljé? Feg? Lat? Ambitiös? Beige? Trist? Rolig? Seriös? Arbetslös? Kärlek? Doris? Frida? Familjen? Sverige? Världen? Begränsning? Möjlighet? Trygghet? Falla fritt? Vad är viktigt här i livet? Vad betyder mest för mig? Vilka val är viktiga? Vilka val är mindre viktiga? Hur vet jag det? Var börjar jag? Hur fortsätter jag det jag redan påbörjat? Varför grubbla? Varför inte grubbla? Konst? Kläder? Livet? Planera? Inte planera? Följa strömmen? Simma uppför? Färger? Svart? Vitt? Hårt? Mjukt?
Förvirrad? Oh ja!

Men det hjälper att:

- Prata med någon.
- Tänka.
- Skriva.
- Bestämma sig. Fatta beslut.
- Tänka lite mindre.
- Lyssna på magen.
- Koncentration.
- Listor.
- Musik.







Tänka sig att mitt i allt grubbel så skiner solen. Mycket. Snön smälter varje dag. Underbart. Ge mig mer. NU.
Pelargonerna behöver nya krukor, ny jord. Till helgen kanske? Fröna har jag nog lyckats ta död på. Skit. Men man kan köpa nya på Konsum. Heja Konsum. Heja våren. Heja mig.







Kostymprojektet går faktiskt framåt. Tro det eller ej. Skönt.
Idag har jag varit i verkstaden och färgat och stärkt tyg med trälim blandat med vatten. Då kan man se ut lite hur man vill. Fantastiskt. Så här ville jag tydligen se ut. Jag gillar att ha blårocken på. Tur att jag ska fortsätta imorgon. Då ska jag färga mer tyg, men också en kappa som jag köpt på secon hand för att patinera den. Göra den sliten och gammal. Mycket nöje.

Det var som Katten.

Delredovisning. Hade hoppats på att det skulle kännas bättre, att jag hade fått svar på en del stora frågor. Men såhär i efterhand så har jag ju klurat ut att det är frågor som jag själv måste besvara, ingen annan. Och tid, det finns ju, tack och lov.
Jag hade helt snöat in mig i en annan värld att jag glömt av att faktiskt välja EN av pjäsens karaktärer att arbeta vidare med. Valet skedde idag.

Katten.
Ingen huvudroll. En liten figur som kommer fram i skymundan. Blir kär i Påfågeln, Alexanders resesällskap och kollega.
Jag tänker mig att Katten är försynt, ensam, graciös, smidig, kantstött, vacker, som en skugga och nästan ber om ursäkt för att hon finns till.
Katten ska vara en ballerina. En annorlunda sådan. En sliten och förbrukad ballerina. En kroppsdräkt, mycket tight, i svart trikå ska sys. Ballerinans kjol ska vara sliten, ett minne av sitt forna jag. Kjolen har tappat sin form och är lite av en trasa. Röd till färgen, en gång i tiden i alla fall. Ballerinans annars pedantiska frisyr med knuten i nacken håller på att falla totalt. Kattöron. Illrött läppstift. Kanske ett slitet paraply? Ballerinaskorna är borta, numera använder hon träskor. Slitna och gamla.

Jag finner utmaningar. Och tycker just nu att det är rolig även om jag på förmiddagen idag kände motstånd. Varför ska jag göra Katten av alla karaträrer? Och sy en kroppsdräkt i äckeltrikå? Vad håller jag på med?

Men jag hittade modellen, den blivande Katten. Kul och bra att ha en faktisk person att arbeta mot. Jag har byggt upp världen mer kring denna varelse. Jag vill fota detta fint när dräkten är klar. Oj så skoj. Detta är början. Igen, igen, igen och igen...





Den sensate månaden har jag haft mycket roliga saker att göra, delta i, åka till, besöka, tankar och vilja. Jag har varit på besök och jag har haft besök. Jag har haft trevligt, roligt, skönt. En och annan tår, många skratt, fina människor. Mängder av inspiration. Men jag har inte alls varit hemma. Jag har nästan inte alls varit på skolan känns det som. Jag har knappt träffat min underbara klass. Idag kändes det verkligen. Skönt att vara hemma. Skönt att vara på skolan. Men konstigt att helt plötsligt landa mitt i Långed igen. Mitt i livet. Det är ju här jag bor. Det är ju såhär jag brukar göra. Allt kommer tillbaks till mig. Bra.

Idag sken solen. Det finns hopp. Hopp om vår. Nu vill jag INTE ha mer SNÖ. Jag började se över mina pelargoner. Det ser bra ut. På en del håll i alla fall. Mindre bra på andra håll. Jag vet inte vad jag gör för fel, men Eneglska pelargoner trivs inte hos mig. Trist. Men jag har desto fler som verkar trivas bättre. Men eftersom jag har haft en del annat att stå i har även dessa små söta blommor fått sig en törn. Härligt att nu sticka fingrana i jorden och plantera mina fina sticklingar i smö söta krukor. Underbart. Mer sånt!

Något som också gjorde mig mycket glad var att mina frön har slagit rot. De kommer och är på väg. Tyvärr är de så små, så små att det inte blev några roliga bilder. Men det kommer. Frågan är bara vad som kommer? Jag har INTE en aning. Balkongkorsning. Spännande. Heja våren. Du kommer att besegra vintern även detta år. Jag tror på dig.

Kan inte få nog.

Klockan är mycket. Jag borde... Men jag kan inte sluta.
Kan man inte sova i nästa liv stället?

Kostymen.

Imorgon är det delredovisning av kostymprojektet. Så rolig detta är. Kan inte sluta, vill inte sluta. Jag har tecknat. JAG HAR TECKNAT! Skisser på kostymer. Tänka sig att jag tycker att det är roligt. Jag skulle ju inte säga att jag är någon stjärna, men jag lär mig. Och jag vill inte slänga allt i papperskorgen med en gång. Skön känsla.
Jag gillar hur jag har fördjupat mig i denna berättelse. Och hur mycket inspiration det har gett mig. Jag kommer nog att arbeta på likande sätt i framtiden. Mycket användbart, rolig, intressant och hysteriskt kul. Natt som dag tänker jag på detta. Drömmer om det på natten. Och jag ser det inte som något varningstecken utan helt tvärt om. Ge mig mer!