Känslan av något fint.

Jag vill hålla på. Men vet inte riktigt vart jag ska börja eller rättare sagt fortsätta. Känslan av att det faktiskt ska bli skönt med jullov har infunnit sig. Jag tänker. Känner. Skriver. Brev. Kort. I blocket. Klipper. Färgar. Tänker på känslan. Det är en bra känsla. Lite tankar om framtiden. En känsla av att det löser sig. Det finns många möjligheter. Möjligheterna är många. Valen likaså. Känslan blir starkare. Och snart far jag, hunden, väskan och kameran. Småland är målet. Jul-chock inväntas. Kärlek också. Nära.

Umgås har jag gjort i dagarna två. Gillar kökshäng. Gillar knytis. Gillar knytis som räcker länge. Söndagsbrunch. Borde göras oftare. Snöar gör det. Tomteparaden missade jag helt. Njuter ändå. Känner mig en smula finurlig. Och längtar lite till. Det är fint.

Patina.

Om en vecka sker det. Då ska jag fara. Fara på jullov. Jag längtar, men jag är inte redo. Det är så mycket. Möten. Examensutställningsplanering. Presentationer. Städning. Tankar. Känslor. Och mitt i allt detta försöker jag skapa något. Vad nu det är? Patina. Jag gillar det jag håller på med. Frustration bitvis. Vill läsa. Vill hålla på. Vill sitta ner och fundera. Skriva. Njuta. Anser för övrigt att kylan och vintern är krydda i tillvaron. Jag har självtro. Tillvaron är bra. Det gillar jag. Låter kanske egoistisk men jag tänker mycket på andra. Och på det här med färg, historia och berättelser. Dessutom bakar jag igen. Och visst hinner man mycket på en vecka?

I en liten bil.

Trots en mycket bra start på dagen behövde jag göra något. Något på riktigt. Ut och se mig om i världen. Jag for iväg. På en fin vinterväg. Elvis sjöng för mig även i bilen. Solen sken. Jag njöt. Hittade mig en jacka. En Björn. Och en Knapp. Gillar det mycket. Bra dag. Värd att minnas. Ibland är det bra att vara uttråkad. Då händer grejer. Jag upplever. Nöjd.

Nyfiken.

Det är mycket nu. Inuti. Det är så mycket känslor och tankar och jag har svårt att sätta ord på det hela. Kanske inget jag behöver göra. Men jag njuter. Jag skriver. Jag tänker. Och det känns fint och bra. Flowet fortsätter. Jag tackar och tar emot. Så länge flowet har nöjet att besöka mig glädjer det mig enormt. Tänker på framtiden och har bestämt mig för att ta tag i en del saker. Det går av bara farten. Under tiden funderar jag lite till. Jag upplever livet. Spännande. Magi.

Elvis sjunger för mig. Fint.

Materialisera känslan av ett minne.

Jag älskar min arbetsplats i skolan. Jag älskar att vara i skolan. Vill inte gå hem. Tur att det är måndag imorgon. Inte för att det spelar så stor roll vilken dag i veckan det är. Jag är i skolan varje dag. Färgar så att händerna blöder. Jag gillar det. Kanske inte smärtan men resultatet. Det är helt klart värt det. Och det finns ju handkräm. Som tur är.

Annika: - Vet du vad du gör?
Frida: - Nä?
Annika: - Du materialiserar känslan av ett minne.
Frida: - Åh vad bra sagt. Jag måste skriva ner det.
Annika: - Ja kanske historian också. Inte bara minnet.

Fint.

Söndag 5 december 2010.

glädjen maten middagen planeringen meddelanden marmeladen julmarknaden fikan njutningen glädjen tårarna leenden känslan doften musiken broderiet tråden färgen hunden huden värmen kylan jackan posten magen lussekatten helgen frukosten ljusen träklossen bilen vägen känslan skolan färgen handen mustaschen riktigheten verkligheten

känslan

In the middle of a revolution with myself.

Ja, om jag nu befinner mig i mitten av min egen revolution så hade jag väl kanske inte från början tänkt att den skulle ha dessa färger. Men så mycket jag gillar detta. Ja, det känns bra. På riktigt. Jag känner mig dessutom tillfreds. Med skolan. Med Långed. Det känns som att revolutionen är nära. Att jag är något stort på gång. Eller i alla fall. Något på gång. Magi. På alla sätt. Att jag vet att jag har det rakt framför mig. Jag måste bara lära mig att se exakt vad det är. Lära mig att ta tillvara på det. På riktigt.

Jag gillar inte att tiden går fort. Att det snart är jullov. Det innebär nämligen att jag åker härifrån. Att jag byter miljö. Ett par veckor. Det skrämmer mig. Magin kanske försvinner. Jag kanske återigen inte får reda på några svar. Eller kommer på någon stor sanning som jag nu söker. Jag ska förbireda mig. Jag ska njuta av att det är många dagar kvar tills dess. Och ta tillvara på tiden. Dags att gå till skolan och njuta. Det är fantastiskt. På riktigt. Riktigt på riktigt.

Jag vill inte bara leva livet. Jag vill UPPLEVA livet. Nu. Alltid. På riktigt.

Jag var med på en workshop igår. Intressant. Tänka sig att halm är lite intressant ändå. Jag måste nog ändå erkänna det.