Alexa Meade.

Detta är helt fantastiskt. Alexa Meade gör det så bra. Bild och inspiration hämtar jag här.

Konsten att släppa allt...

...och fortsätta och fokusera på det som är viktigt. Det är väl ungefär där som jag befinner mig nu. Mer fysiskt är jag i huvudstaden. Sveriges huvudstad. Jag knarkar kultur och blir lycklig. Konsthallar, kulturhus och olika centrum. Alla dessa olika människor. Mitt block följer mig vart jag än går. Väljer att vara ensam. Inte för att jag inte är social eller inte vill umgås. Jag vill bara vara ensam. Tillsammans med mig själv. Umgås med mig själv. Gör allt i min takt. Gör det jag vill. Iakttar, funderar, känner efter, skriver, fotograferar.

Konsumtionen tröttar ut mig. Såg att ett utav alla mobiltelefonföretag börjat med levande "skyltdockor". Kräks lite. Är glad över att bo i min lilla stuga i skogen. Ja, det finns ju en slags vilsenhet i min kärlek för stadslivet och dess utbud på människor och kultur. Men detta hat till ytligheten. Fasader och teater. Men är det inte alltid ett spel? Alltihop. Bara olika scener?

Att uppleva konst och kultur är för mig nästan en religiös upplevelse. Jag blir glad och inspirerad. Finner kraft och styrka. Vill göra, skapa och se mer. Hela tiden mer. Jag gillar ju inte allt jag ser. Men det jag gillar ger så mycket. Jag vill dela med mig här på bloggen. Vet inte vart jag ska börja.

Jag upplever en förändring av mig själv i förhållande till andra personers konstverk. Till all konst kanske. Jag tänker mycket på rummet. Det vita kala. Språket. Folket. Konstnären. Vill förstå. Eller också inte. Gör det på mitt sätt. Abstrakt. Gillar det. Mycket. Men funderar över kulturtanteriet. Blir inte klok.

Fortsätter skriva i mitt block och funderar. Viktiga beslut fattas. Jag känner mig lugn, men otroligt trött. En vilohelg i Stockholm var precis vad jag behövde.

Sporadisk men inte lat.

Det var nästan tre verkor sedan sist. Gillar inte alls att vara så pass sporadisk i mitt bloggande numera. Men jag har helt enkelt inte haft tid. Och när det har gått lång tid sedan man bloggade vet man inte riktigt vart man ska börja. Det händer ju så mycket hela tiden. Här är lite smakprov. 

Östersund. Kvinnor som överlevande inte offer. Eksjö. Turist hemma. Föreläsninga. Handledning. Offentliga rummet. Amerikans smed. Finsk smed. Norsk arkitekt. Mycket folk. Inspiration. Färga. My Place In Istanbul på Röda skolan. Te och turkiska sötsaker. It's All About The Colur Red. Maila folk. Mycket. Skriva ansökan. Svenska. Otroligt hög arbetsmoral. Förvånad. Mittermins examination inom kort. Sammanfatta terminen. Bli förvånad. Stolt. Lita på mig själv. Planera. Nya Resor. Samla och dokumentera. Pepp inför Kassel, Documenta 13. Långa resan, stora äventyret. Skriva ännu mer ansökan. På Engelska. Doris är underbar. Snygga skivomslag, bra musik. Utmaningar. Som jag gillar. Social. Och dansa tokmycket. Biennaler är grejen. Kaunas och East Africa. Vill dit. Städa. Familjen och sällskapsspel. Skratta. Ta hjälp av folk som kan. En nya vecka väntar. Saknar det textila bara. Kommer nu. 

 

Helt plötsligt.

 Istanbulresan hade ett syfte. Att frossa i konst och kultur. Resan fyllde verkligen sitt syfte. Till bredden. Min första kärlek kom helt oväntat i ett litet galleri nära Tophane, inte långt från Taksim. (Bogazkesen Cad. No 76.) Galleri PiArtworks. Väl värt ett besök.

"When I cracked the door open, the house blew its breath trapped all day from behind closed windows into my face. It was not like having a rotten tooth, but more like a hangover... Anyway it pleased me."

Konstnären Volkan Aslans utställning "unstable repetition". Läs mer här också.

Enkelt och genialiskt. Allt tecknat med stenciler för barn och arkitektritningar. Mycket färg. Enkelt. Ren lycka. Jag var tvungen att köpa med mig katalogen. Bra gjort. Känner nu ett sug av att teckna och rita. På mitt sätt. 

Nu bär det av på nästa äventyr. Östersund. Har hört att det är kyligt där i norr. Jag är redo.

Istanbul.

 I lördags kväll kom jag hem till Dals Långed igen efter sex härliga dagar i underbara Istanbul. Kontraster? Oh, ja!,  Jag älskar den staden. Istanbul. Det känns som att den har allt. I alla fall allt som jag gillar. Jag frossade i konst och kultur i nästan en hel vecka. Studieresa med min masterklass. Spännande och otroligt trevligt. Jag hade innan avfärd höga förväntningar. Det är ju lite farlig när man reser. Förväntningarna kan ju krossas helt. Men denna gång blev det ren och skär kärlek. 

Som vanligt känns det både bra och konstigt att komma hem. Ensamt. Att bo ihop med tre fantastiska kvinnor på liten yta. Samtidigt som det känns att jag har träffat alla 12 miljoner (?) människor som bor i Istanbul. Folk överallt. Jag gillar det. Så att komma hem till röda lilla huset kändes ensamt. Inte ens Doris var ju hemma. (Hon är på pesionat i Småland hos sin gammel-matte.)

Därefter kom en apatiska upplevelsebakiskänslan. Inte kunna ta sig för någonting. Trodde nästan att jag var sjuk ett tag. Jag behövde visst bara sova. Många timmar. 

Istanbul. Så mycket färger. Folk. Dofter. Jag fotade mycket. Undefär 15 gånger varje dag utbrast jag. "Åh, vad bra vi har det." På riktigt. Vi åt fina sötsaker. Drack te. Kaffe. Vart vi fyra gick följdes vi av "Spice Girl". Jag vet inte om jag ska ta det som en förolämpning eller komplimang. Jag hade till och med glömt bort att den tjej-gruppen hade existerat. 

Nu några dagar senare när vardagen verkligen snurrar runt känns det overkligt att jag ens varit där. Det är ju alltid så när man reser. Det sker en förändning hos mig. Jag upplever saker och bli en helt annan person. Sinnerna är på helspän. Den magiska känslan. Jag försöker behålla den länge. Tyvärr blev det kort tid denna gång. För mycket måsten att ta tag i. Men jag återkommer Istanbul. Var så säker.

Måndag 10 oktober 2011.

...ord...

resa sova skriva tänka planera framtid afrika mail ringa räkning istalnbul resa östersund hemsida maila beslut orka hudfärg växtfärg ögonfärg doft sakna kärlek mycket lite allt inget överflöd beröring ögonkast te kyla socialisera skissbok lövet skövde hemslöjd post brev vykort vaccin trisstess störtcool galen förgylla samla tycka tvätta packa skriva datorjävel eksjö doris prioritera stipendium ansöka skriva dator konsum sova resa nomadlivet

Tidningen Hemslöjd.

I senaste numret av Hemslöjd hittar ni en liten sida med mig på. Under rubriken Blivande mästare. Känns konstigt att se sig själv och mitt egna arbete. Men jag står för allt. Fullt ut. Och det är ju verkligen ett privilegium att få vara med i detta nummer som har temat Lappar, knappar och band! Mycket inspiration. Och så gillar jag ju denna tidning. Särskilt sedan de bytte namn och ändrade lite utseende. Heja!