Resten kvar.

Nu är början påbörjad. Då är det bara resten kvar då.

Jag har de senaste dagarna kommit fram till att jag inte alls behöver ha speciellt bråttom. Det jag håller på med nu är ett projekt som jag ska arbeta med hela höstterminen. Om jag vill. Så bråttom är det minsta jag behöver ha. Det är viktigt att landa i det jag håller på med. Fundera och tänka. Skissa. Läsa. Skriva. Fundera lite till. Tänka. Reflektera. Läsa ännu mer.
Idag har jag även färgat. Det är så roligt. Gamla tyger. Gamla lakan och påslakan. Gamla gardiner. Fina blekta mönster som får nytt liv i en helt annan färg. Så i natt somnar jag med en blågrön ton på mina händer. Briljantgrön kallas den visst.

Broderi, mönster och färger är viktiga för mig i detta projekt. Mönster fick jag en väldig massa fina i en bok jag fick låna av min lärare idag. Underbart. Gammalt. Som vanligt blir jag förälskad i det som är gammalt. Varför är det alltid så? Vad är det som fascinerar mig så? Trasan finns ju också med på alla håll och kanter. Återbruket. Historien. Berättelsen. Viktigt.

Det är underbart att göra det jag gör. Studera det jag gör. Måtte detta år gå långsamt.

Tips.

I helgen har jag varit duktig. Jag har tänkt på mitt Tunisien-projekt. Kommit en bra bit på vägen i hur jag ska arbeta med all inspiration. Imorogn ska jag se om jag kan faktikt sätta mina tankar i verket. Spännande.
Jag har även under helgen gjort en MYCKET sen hemtenta. Den skulle varit inlämnad 8 juni. Bättre sent än aldrig är mitt motto. Mycket intressant kurs. Bra att låta den smälta i 3½ månad. Så mycket jag har lärt mig. Kursen heter Etik, miljö och omvärld. En mycket bra kurs. Bra föreläsare, bra kursledare och bra kurslitteratur. Det är till och med så att jag har beställt ytterligare litteratur som föreslogs. Jag vill ha mer. Som vanligt.

Amanda Ericsson var en av föreläsarna på kursen. Hon driver företaget dreamandawake. En underbar idé där hon åker runt hela jorden. Till intressanta ställen. Hon hittat/köper klänningar på second hand som hon sedan syr om. Ber olika fotografer att fota det hon gjort. Sedan säljer hon klänningen originell som den är. Hon samarbetar med olika människor över hela världen. Sömmerskor, organisationer, fotografer, modeller och konstnärer. Bra tankar för miljön. Mode då det är som finast. Kreativitet på global nivå. Med sammarbete kommer man långt. Underbart inspirerande. En mycket fin och rolig hemsida har hon också.





Bilden kommer härifrån. Och det är en bild på en nyutkommen bok som finns till försäljning. En bok med alla fina bilder på dessa originella klänningar. 17 Eurosar kostar den visst. Många av bilderna finns ju att beskåda på den fina hemsidan.

En bra dag.

Jag skriver mycket. Hela tiden. Tankar, känslor och händelser. Det känns bra. Då behöver jag inte ha ALLT i huvudet. Idag har mycket släppt tycker jag. Jag har beställt lite nytt material på internet. Heja snigelposten. Det gick idag att skriva ut bilder på skolan också. Det tillfredsställde mig mycket. Jag har fortsatt att tapetsera mina väggar vid min arbetsplats i skolan med mängder av bilder. Jag gillar det stället. Det är bra. För där ska jag spendera mycket tid framöver. Jag känner att jag är på gång. Det är skönt. Övar på att vara vuxen, fatta kloka och bra beslut också. Jag tycker att det går förvånansvärt bra. Undrar lite stilla varför jag inte gjort det tidigare bara. Nu är det jag. Och Doris.





Jag har hittat konstnärer på internet som jag verkligen tycker om. Från Tunisien. Givetvis. Ett galleri i Tunis (huvudstaden i Tunisien) hade en mycket bra hemsida. Mycket inspiration på det. Favoritkonstnären just nu är Patricia K Triki. Fina bilder. I like. Skulle vara enormt rolig att besöka detta galleri. Ja, staden lockar ju den också. Bilderna kommer från galleriets hemsida. Där fanns ju också många andra roliga konstnärer att kolla in.

En vecka.

En vecka går fort. Allt för fort. Idag (ikväll) har jag varit i Sverige i en vecka. Jag känner hur vanligheten sliter i mig. Jag försöker göra allt för att drömma mig tillbaks. Jag försöker landa i all inspiration. Det är tur att jag har en massa foton och saker från min resa så att jag vet att den faktiskt har ägt rum. Inte bara någonting jag går och fantiserar om. Så jag håller inte på att bli galen. Inte mer än vanligt i alla fall.

Veckan i Tunisien tycktes inte gå lika fort. I alla fall kändes det som att jag hann uppleva så sjukt mycket. På bara en vecka. Det ska jag tänka på i fortsättningen. Man hinner mycket på en vecka. Vanligheten får allt vackert vänta ett tag till.

Kom ihåg.

"Det är ju rätt jobbigt att leva med sådana som vi. Vi orkar ju inte ens med oss själva ibland."

"Det är underhållande att leva."


Kloka ord. Från en klok kvinna.

En början.

Jag har börjat bo in mig på min arbetsplats. Det är fint och skönt. Det känns som att början är nu. En bra sådan. Idag fick jag 360 foton från min resa på posten. Det räcker inte med att ha dem på datorn. Jag vill hålla och klämma. Fylla väggar.

Jag har även ägnat dagen åt att kolla i gamla anteckningsböcker. Det är otroligt givande. Dels för att jag märker att jag har utvecklats. Men också för att jag blir påmind om bra tankar och idéer som jag en gång haft. Kanske något att återvinna i nutiden? Framtiden? Bra saker som skrivits, saker som sagts. Skratt och tårar. Bra sakar att tillvarata.

En början.

Tunisien-landet.

Nu är jag åter i Sverige. Sedan fem dagar tillbaks. Hela jag var inte med hem igen. En liten del av mig stannade nämligen kvar i Tunisien. En liten del av Tunisien följde med mig hem. Innan jag åkte från Sverige hade jag höga förväntningar på saker jag skulle se och uppleva under resan. De blev alla uppfyllda och mer därtill. Aldrig någonsin hade jag vågat gissa på att en vanlig charterresa skulle ge mig så mycket. Eller att en resa skulle förändra mig så mycket. Jag har hört nya ljud, sett nya färger, upplevt nya och annorlunda smaker, fotat som en tok, träffat nya vänner, vänner för livet. Det går faktiskt inte med ord beskriva det jag tycker att jag har varit med om. Jag klarar inte av det i alla fall. Jag har upplevt ett fantastiskt land. Kan man uppleva ett land?

När man reser upplever man verkligen allt man ser och gör. ALLA sinnen är på fullspänn. Allt man gör är nytt. Alla intryck är nya. Varje upplevelse vill man ta med sig hem. Varje sak vill man minnas. Det är inte ovanligt att man somnar som en stock vid dagens slut.

Det känns konstigt att åter vara hemma i sin "riktiga" miljö. Nu ska allt fungera som vanligt igen. Men jag är inte vanlig längre. Jag har förändrat mig. Jag är inte samma person som när jag lämnade vanligheten. Men det är ju ingen som ser eller förstår. Det går ju inte ens för mig att förklara för de som frågar. Tids nog vet jag att vanligheten återfinner sig. Men denna gång ska jag verkligen kämpa för att vanligheten INTE ska erövra mig. Jag vill att mina sinnen ska vara aktiva. Jag vill uppleva. Inte bara överleva.

De personer jag lärt känna under min resa har fått mig att inse mängder av saker. Smarta och kloka. Det är så mycket jag vill lära mig. Om allt. Om historiska händelser, språk, kulturer, människor, mig själv. Allt. Åh vad jag ser fram emot detta.

Inspirationen är på max. Jag vet inte ens vart jag ska göra av allt. Eller var och hur jag ska börja. Resan har gett mig så mycket. Foto, material och inspiration. Mer än jag någonsin hade vågat hoppas på. En bra och lovande start. Nu börjar det spännande arbetet att samla all inspiration till något konkret. Härligt.

Återvända det kommer jag absolut göra. Jag tror inte att det dröjer. Jag vet att landet har mycket mer att erbjuda.