Utflykt.

En lugn och skön lördag. Det känns nästan som söndag. En utflykt i goda vänners lag till metropolen Bengtsfors. Där vi besökte Konsthallen, Kickis Café, Leva & Bo och ICA. Vi åkte dessutom buss med den gladaste av busschaufförer. Roligt. Mysigt. Bra.

Besöket i Konsthallen var tillägnat ettorna på vår utbildning Textil - Kläder - Formgivning. De ställde ut sitt första projekt. Ett tre veckors långt projekt som heter Tecken och yta. Fint och rolig att se vad de har pysslat med. Skåla i cider och mumsa på salta pinnar fick vi också göra.




Gum Lina Gabrielsson




Emmeli Lundell

Tristessens resultat.

Ibland är det bra att tillåta sig att vara sjuk. Sova länge. Ligga i sängen och kolla på film. Dricka varmt. Sova lite till. Gå ut en stund för att rasta Doris och få sig en nypa frisk luft. Detta är helt ok. Ett tag. Sedan längtar man efter att träffa folk. Efter att göra saker. En smula uttråkad. Då kan man vara påhittig. Det är bra. Jag började experimentera med mina foton. Roligt. Något att arbeta vidare på kanske?

Älska snigelposten!

Vänner har jag både när och fjärran. Det är så otroligt fint när man får post. Snigelpost. Oftast sker nu detta från vänner som befinner sig lite mer fjärran än nära. Men nära i sinnet är dom alltid. Så det så.

Någonting på gång.

Nu är jag igång. Kan inte sluta. Vill inte sluta. Ligger och tänker på fortsatt arbete mitt i natten. Broderar gör jag fortfarande. Rogivande. Bra. Kul. Återigen infinner sig känslan. Känslan av att jag inom kort kommer att stöta på någonting som känns otroligt viktigt i mitt skapande. Något stort. Och viktigt. Den känslan infinner sig sådär med lagom mellanrum. Vanligtvis får jag aldrig reda på vad denna känsla har att ge mig. För jag blir avbruten. Av en redovisning. Ett sommarlov. Ett juluppehåll. En resa. Jobb. Kanske kanske kan jag denna gång bara låta det ske? Det känns spännande och otroligt viktigt. Tills vidare har jag glasögonen på. Nålen i handen. Mindre ömt långfinger. Det har vant sig vid nålen. Många tankar skrivs flitigt ner. Bibblan besöks ofta. Det är så mycket jag vill göra, så mycket jag vill lära mig, så mycket jag vill uppleva.

Intressanta tankar...
En lärare till mig sa: -Man ser verkligen att det är du som har gjort de här bilderna. Så mycket Frida man kan se i dom. Kul och bra!
Min professor sa igår: - Åh, vad jag är förvånad. Att det är du som har gjort detta. Det trodde jag inte alls. Att arbete som jag inte alls känner igen. Det händer något här. Jättekul och bra!

Hur ska jag tolka detta? Ja, allt jag gör är ju en liten del av mig. Om jag anstänger mig för det eller inte. Kanske är det någon av dom som känner mig bättre? Bättre än vad jag känner mig själv? Eller har de sett saker som jag missat? Det är ju därför de finns där. Bra samtal var de i alla fall. Allihop. Mer sånt.

Jag trotsar min begynnande förkylning. Ignorerar halsont. Jag vill inte. Inte nu. Stickning botar allt eller hur var det? Jag tycker att det är värt ett försök. Testar ett par timmar...

Brodera mera.

Då så. Brodera gör jag numera hela dagarna. Ibland fortsätter jag att läsa. Ibland skriver jag. Tankar och nya idéer. Men broderi blir det mycket i höst. Jag gillar det. Jag använder mig av mina foton som skisser för mina broderier. Lite broderi på maskin. Men mest för hand. Mitt högra långfinger är ömt. Glasögonen har jag på näsan. Allt är precis som det ska. Åh vad jag trivs.

Ordning och reda.

Helgens andra brödbak är på jäsning. Min nya grej. Baka bröd. Doftar underbart. Jag får en mycket stark högerarm och jag får äta mycket gott bröd till frukost varje dag. Enbart bra saker.

Jag måste säga att jag är enormt nöjd med min helg. Jag har sorterat. Städat. Rensat. Organiserat. Slängt. Bland mina kläder, prylar, tyger, sytrådar och så garnet. Jag kan lugnt konstatera att jag har allt jag behöver i materiella ting. Och mer där till. Saker jag gillar har jag mycket av. Såsom tyg. Sådant jag älskar har jag mängder av. Det gäller gran. Nu har jag det även sorterat efter färg. Vackert. Härligt. Blev enormt sugen på att sticka. Var länge sedan jag gjorde det. När jag väl ska börja med det så har jag alltså att ta av här hemma. Nu välorganiserat i fina lådor.

Det är otroligt tillfredsställande att ha en välordnat hem. Det känns lite mer som ett hem då. Mitt hem består av en ytterkant på ett radhus. Men det påminner väldigt mycket om en liten stuga. Kallt. Rött med vita knutar. Jordkällare i köksgolvet. Spindlar här och där. En doft som påminner om sommarstuga. Jag gillar det. Nära skogen och Konsum. Nära skolan.

Denna helgen har jag varit hemma. Det är sällan som jag är det. Jag far och flyger. Är med på roliga saker. Träffar folk. Vänner. Kärlek. Familj. Men allt roligt tar ut sig rätt. Det tar tid att komma till ro här hemma igen. Mitt hem har varit mitt hem i lite mer än två år. På de två åren har jag inte varit hemma mer än tre veckor i följd utan att åka iväg någonstans. Ja, livet i en kappsäck. Mitt nya beslut är att vara hemma mera. Hemma i Dals Långed. Bra för mig. Bra för mitt skapande. Klokt beslut.

Resten kvar.

Nu är början påbörjad. Då är det bara resten kvar då.

Jag har de senaste dagarna kommit fram till att jag inte alls behöver ha speciellt bråttom. Det jag håller på med nu är ett projekt som jag ska arbeta med hela höstterminen. Om jag vill. Så bråttom är det minsta jag behöver ha. Det är viktigt att landa i det jag håller på med. Fundera och tänka. Skissa. Läsa. Skriva. Fundera lite till. Tänka. Reflektera. Läsa ännu mer.
Idag har jag även färgat. Det är så roligt. Gamla tyger. Gamla lakan och påslakan. Gamla gardiner. Fina blekta mönster som får nytt liv i en helt annan färg. Så i natt somnar jag med en blågrön ton på mina händer. Briljantgrön kallas den visst.

Broderi, mönster och färger är viktiga för mig i detta projekt. Mönster fick jag en väldig massa fina i en bok jag fick låna av min lärare idag. Underbart. Gammalt. Som vanligt blir jag förälskad i det som är gammalt. Varför är det alltid så? Vad är det som fascinerar mig så? Trasan finns ju också med på alla håll och kanter. Återbruket. Historien. Berättelsen. Viktigt.

Det är underbart att göra det jag gör. Studera det jag gör. Måtte detta år gå långsamt.