T U N I S I E N .

På fredag bär det av. Till Tunisien. Nordafrika. Inspirationsresa. Jag förväntar mig värme. Hav. Öken. God mat. Nya dofter. Starka dofter. Vackra färger. Härliga mönster. Otrolig arkitektur. Basarer. Prylar. Vattenpipa. Som jag längtar. En vecka i paradiset?

Ca 10 miljoner invånare.
115 mil lång kust.
Huvudstad, Tunis.

Långa dagen.

Ytterligare en dag som känns lång. Jättelång. Trött man blir av långa dagar. Dessa två dagarna har varit fyllda till bredden kan man säga. Härligt och roligt att skolan är igång. Många nya intryck, nya människor att lära känna, vänner att uppdatera sig på. Svamp att plocka. Mat att laga. Knytkalas.

Dagen uppgift var att på vad som kändes ett brutalt sätt slakta gosedjur. Använda olika delar och skapa nya "gosedjur". Roligt. Lekfullt. Spännande. Galet.

Jag skaffade mig tre nya små kompisar idag. På något konstigt sätt påminner de ganska mycket om andra små kompisar jag skaffade mig under mitt allra första projekt här på skolan. Under kursen Tecken och Yta. Ganska exakt två år sedan. Börjar säcken knytas ihop kanske?

Efter att ha gjort tre små kompisar fastnade jag i den stora säcken med trasor. Dessa älskade små trasor. Satt och sydde ihop fina små tygbitar. Ett evighetsprojekt. Nu har jag bestämt mig för att jag ska sy lite på detta under hela hösten. Får se om jag kan hålla det. "Broderi för dagen". Vart detta slutar återstår att se.

Svamp hann jag också plocka. En del. Nu kan jag känna mig lite lugn.












Nya kompisar.

















Gamla kompisar.

Starten!

Skolstart. För sista gången i mitt liv kanske? Jag går nu sista året på Textil - Kläder - Formgivning. De två första åren gick sjukt snabbt. Misstänker att detta sista år kommer att gå rekordsnabbt. Tanken är ju att jag efter detta år ska vara klar. Klar med studierna. Inte med vad jag ska syssla med resten av livet. Men med studierna. Eller?

Det var roligt med skolstart. Jag befinner mig i min rätta miljö nu. Sedan ett dygn tillbaks. I Dals Långed. I min röda lilla "stuga". Med mina fina klasskompisar. Med folk som inser vikten av en fika. Det fattas nämligen viktiga och ibland livsavgörande beslut under fikor. Om inte annat så funderas det flitigt. Det är viktigt. Denna miljö var det nästan tre månader sedan jag befann mig i. Mycket har hänt sedan dess. Nu är jag redo för att ta mig an hösten. Jag hoppas att tiden går långsamt så att jag hinner med mycket.

Ny arbetsplats på skolan har jag fått idag. Den berikades med två fina kort som jag införskaffade när jag besökte det otroligt fina biblioteket. På biblioteket skaffade jag mig lite research-material till mitt kommande stora projekt. En resa. Spännande.












I flyttlasset inför sommaren fick inte alla mina fina blommor plats. Sex stackars palergoner fick stanna kvar i Dals Långed. Stå ute vid min trappa. Jag var övertygad om att dessa sex små plantor skulle vara mer eller mindre döda när jag kom hem. Fel. De såg riktigt stora och fina ut. En del såg ut till att må bättre än de som fick följa med i flyttlasset. Härlig att bli överaskad. Nu fick de dock flytta in. Är lite orolig för att frosten är på ingång. Hoppas innerligt att jag hinner ut i svampskogen innan frosten tar all svamp. Måste ju fylla frysen med något.







Dagen avslutades med lite trevligheter på Mustafors Folkets Hus. Ett band som heter Jesus Baby från Fängerfors spelade. Cello. Trummor. Megafon. Gitarr. En salig blandning. Kändes gammalt och nytt på samma gång. Jag gillade det. Smakprov hittar man här. Det var trevligt. Musik är oftast trevligt.







Det här med att tiden ska gå långsamt i höst. Det tycks lovande. Mycket lovande. Jag hann till och med att laga middag och baka bröd. Livet på landet är allt fint. Fast jag känner mig själv tillräckligt väl för att inte hoppas allt för mycket på detta. En lång dag har det minsann varit ändå. Har hunnit med massor.

En fin dag. Jag vet ju att alla dagar är så här fina. Det finns de dagar som jag kommer att frysa, mycket. Som jag helst vill ligga kvar i sängen. Som jag äter skivad limpa från Konsum och youghurt till middag. Men då får jag tänka på dagar som denna. Fick dessutom ett otroligt fint brev på posten. En hyllning och kärleksförklaring till Ullen. Detta fantastiska material. Så glad jag blev och så fina vänner jag har.

Tidigare i livet har jag kanske tyckt att början är det svåraste. Inte denna gång. Efter att ha träffat mina klasskompisar, fått min skissplats och haft en litet samtal med mina lärare kändes allt mycket bra. Skönt. Jag är igång. Och jag kan inte stanna.

Fina fikan!

Senaste veckan har jag minsann fått fika. I alla kategorier. Äkta hembakade bullar av mig och min kära syster. 90-års kalas. Mysiga fiket i Gamla Stan i Eksjö. Vägcaféet som tidigare var en fin gammal skola. Jag har njutit. Funnit inspiration. Fotat. Pratat. Myst. Hoppas att hösten har mer av denna vara att erbjuda.

Redo för hösten.

Att skriva PM om höstterminen är inte lätt. Få ner tankar svart på vitt. "Såhär vill jag arbeta i höst". Men jag lyckades. Jag satt och drog mitt hår och kände mig enormt olyckad, osugen, bångstyrig, gnällig. Bestämde mig för att knarka. Kultur. Tog spårvagnen in till stan. På mindre än två timmar hann jag med Konsthallen, Konstmuseet och Röhsska Museet. Jag kan inte påstå att jag var speciellt koncentrerad eller hade lätt för att ta in alla intryck. Och jag misstänkte att alltihop var en flykt från att verkligen ta tag i att sätta mig vid datorn och skriva ett PM. Men så fel jag hade. Mitt i all konst kom det till mig. En lösning. På hur jag vill arbeta under hösten. Kanske inte alls glasklar. Men ett steg i rätt riktning. Detta steg skapade en törst och nyfikenhet inför hösten. Något jag verkligen har saknat den sista tiden. Skönt att den har återfunnit sig. Jag är redo för att ta mig an det sista året på Textil - Kläder - Formgivning. Det känns stort. Det känns bra.

Jag gick inte på dessa utställningar i lugn och ro. Ville bara vidare. Men dessa ställen hade allt jag ville ha. Skulptur, foto, textil, material och form. Hurra vad härligt. Oavsett det ickeexisterande lugnet i kroppen tog jag emot det jag gillade med öppna armar. Kan varmt rekommendera Konsthallens utställning Disidentifikation. Pågår fram till och med 31 oktober. Fastnade för Nick Caves skulpurer/kostymer. Kalup Linzys videokonst.

















På Göteborgs Konstmuseum var jag inte länge. Men fastnade nästan mest för bokhandeln. Så mycket fina böcker. Så mycket inspiration på ett och samma ställe. Självklart kunde jag inte gå därifrån utan att få med mig en fin liten bok hem. En bok om polaroidfoto. Glädje.

















Efter detta hade jag 15 minuter på mig innan Röhsska Museet skulle stänga. Jag hann se det bästa från utställningen HOMO LUNDEN - den lekande människan. Lek är så viktigt. Former och färger. Kort men gott.











Denna vecka har jag varit ledig. Njutit av att vara det. Tillåtit mig att ta oförskämt lång sovmorgon. Äta lyxig frukost tillsammans med dagstidningen. Gjort många och flitiga besök på biblioteket. Ringt till vänner. Funderat på framtiden, en himlans massa. Men framförallt har jag gjort något som jag längtat efter hela sommaren. FIKAT. Detta tillsammans med fina vänner. Nya såväl som gamla. Underbart. Mer fika åt folket.
Det bästa är att jag ska befinna mig i Småland en vecka nu. Där blir det fika av. Kanske till och med den bästa av fikor. Den tillsammans med mormor och morfar. I lugn och ro.

Summera sommaren?

Nu har jag jobbat min sista dag för sommaren. Avslutade med en intensiv vecka. Men det är inget jag lämnar för gott. Ska återkomma varannan helg hela hösten. Känns skönt att ha lite anknyning till livet utanför skolan. Träffa mina fina kollegor. Vad vore jobbet utan dem? Och att få återkomma till staden. Känns bra.

Vad som känns mindre bra är att hösten närmar sig med stormsteg. Jag gör allt jag kan för att inte tänka på detta. Jag försöker komma ihåg att använda alla min fina sommarklänningar så mycket jag kan. Vara ute så fort tillfälle ges. Planera höstens helger som att det fortfarande var sommar. Njuta av den värme som solen ger. Att tänka på att det kommer att bli kallt är hemsk. Frysa i stugan. Mörkret. Hua! Men jag vet att jag överlever det. Har ju gjort det förut. Och fler med mig, jag vet att jag inte är ensam. Långt ifrån.

En sommar är lång. Tyvärr inte tillräckligt. Men jag tycker att jag har hunnit med en del. Besök i Stockholm. Träffat vänner. Jobbat som en tok. Besökt Småland. Besökt många och intressanta utställningar. Varit på konsert. Planerat, tillverkat och genomfört en utställning på Galleri Vals. Tänkt enormt mycket på framtiden, utan att för den delen blir mycket klokare. Jag har varit i Spanien.

Inte alls så dåligt om jag ser tillbaks på det. Men ändå är det saker som jag tycker att jag inte hunnit med som jag kanske hade räknat med.

1. Sticka. På olika projekt. Nya såväl som gamla.
2. Fotat. Hade jag velat göra betydligt mer.
3. Fikat. Har jag gjort på tok för lite.
4. Solat och badat. Kan man vara blekare efter en hel sommar med kanonfint väder? Och jag som älskar havet har varit där en ynka gång denna sommar. Nu när jag bott så nära havet och allt.
5. Varit kreativ. Det har jag varit, men inte alls så mycket som jag hade velat. Inga stora projekt. Inga små projekt. Ingen lust. Trist.

Den sista tiden har jag i alla fall varit inne i en enormt härlig period med att läsa. Allt jag kommer över. Böcker. Skönlitteratur. Det var enormt länge sedan som jag hade en sådan period. Jag har varit en flitig besökare på biblioteket i sommar. Vilken enormt bra uppfinning. Helt gratis kan jag låna hur mycket böcker jag vill. Ta del av upplevelser som jag inte behöver äga. Jag älskar biblioteket. Det har jag alltid gjort. Så enormt mycket kunskap och upplevelser på en och samma plats. Bara att ta för sig. För alla. Oavsett ålder, kön, härkomst. I like så fruktansvärt mycket.

Och angående sommaren kanske jag kan trösta mig med att den inte är slut än. För rent teoretiskt är inte sommaren över förrän augusti är slut. Och det är ju åtta härliga dagar dit.

Santander.

Att resa är viktigt. Otroligt viktigt. För mig i alla fall. Nya intryck, annorlunda natur, nya upplevelser, nya minnen, nya händelser. Koppla av. Bryta mönster. Hitta nya. Sakna saker. Hitta nya. Njuta. På riktigt.

Den här sommaren har jag jobbat. Inte alls njutit så mycket av den fina sommaren som vi haft här i Sverige. Och nu börjar det verkligen dra ihop sig till höst. Känns en aning vemodigt. Jag har nämligen ingen aning om vad jag ska göra till hösten. Därför var det otroligt skönt att resa. Mest avkoppling på stranden. God mat och dryck. Sena nätter eller tidiga mornar. Sol och bad. Cocosdoft. Spanskt bröllop. Fest. Inspiration. Kärlek. Livslust.

Jag ville inte alls åka hem. Än mindre packa upp. Jag ville ta väskan, sätta mig på flygplatsen igen och ta första bästa flyg till nästa äventyr. Men vuxen som jag är gick jag snällt till jobbet. Konstigt. Man upplever en massa saker. Uppfattar det som att jag inte är samma människa längre. Men ändå fortsätter livet precis som vanligt. Skrämmande nästan. En vecka går allt för för fort.

Nu är det dags att seriöst fundera på framtiden. Hösten. Vad vill jag göra? Hur ska det göras? Vad vill jag få ut av det sista läsåret i Långed? Lite ångest. Men kul också. Spännande.

Saker jag vill göra: (Utan rangordning.)

1. RESA MER. Vad blir nästa resa?
2. Vinna på trisslott.
3. Komma på vad jag vill göra i höst. Planera.
4. Lära mig spanska. På riktigt. Tycker att det är rolig med det lilla jag kan än så länge.