Det var som Katten.

Delredovisning. Hade hoppats på att det skulle kännas bättre, att jag hade fått svar på en del stora frågor. Men såhär i efterhand så har jag ju klurat ut att det är frågor som jag själv måste besvara, ingen annan. Och tid, det finns ju, tack och lov.
Jag hade helt snöat in mig i en annan värld att jag glömt av att faktiskt välja EN av pjäsens karaktärer att arbeta vidare med. Valet skedde idag.

Katten.
Ingen huvudroll. En liten figur som kommer fram i skymundan. Blir kär i Påfågeln, Alexanders resesällskap och kollega.
Jag tänker mig att Katten är försynt, ensam, graciös, smidig, kantstött, vacker, som en skugga och nästan ber om ursäkt för att hon finns till.
Katten ska vara en ballerina. En annorlunda sådan. En sliten och förbrukad ballerina. En kroppsdräkt, mycket tight, i svart trikå ska sys. Ballerinans kjol ska vara sliten, ett minne av sitt forna jag. Kjolen har tappat sin form och är lite av en trasa. Röd till färgen, en gång i tiden i alla fall. Ballerinans annars pedantiska frisyr med knuten i nacken håller på att falla totalt. Kattöron. Illrött läppstift. Kanske ett slitet paraply? Ballerinaskorna är borta, numera använder hon träskor. Slitna och gamla.

Jag finner utmaningar. Och tycker just nu att det är rolig även om jag på förmiddagen idag kände motstånd. Varför ska jag göra Katten av alla karaträrer? Och sy en kroppsdräkt i äckeltrikå? Vad håller jag på med?

Men jag hittade modellen, den blivande Katten. Kul och bra att ha en faktisk person att arbeta mot. Jag har byggt upp världen mer kring denna varelse. Jag vill fota detta fint när dräkten är klar. Oj så skoj. Detta är början. Igen, igen, igen och igen...





Den sensate månaden har jag haft mycket roliga saker att göra, delta i, åka till, besöka, tankar och vilja. Jag har varit på besök och jag har haft besök. Jag har haft trevligt, roligt, skönt. En och annan tår, många skratt, fina människor. Mängder av inspiration. Men jag har inte alls varit hemma. Jag har nästan inte alls varit på skolan känns det som. Jag har knappt träffat min underbara klass. Idag kändes det verkligen. Skönt att vara hemma. Skönt att vara på skolan. Men konstigt att helt plötsligt landa mitt i Långed igen. Mitt i livet. Det är ju här jag bor. Det är ju såhär jag brukar göra. Allt kommer tillbaks till mig. Bra.

Idag sken solen. Det finns hopp. Hopp om vår. Nu vill jag INTE ha mer SNÖ. Jag började se över mina pelargoner. Det ser bra ut. På en del håll i alla fall. Mindre bra på andra håll. Jag vet inte vad jag gör för fel, men Eneglska pelargoner trivs inte hos mig. Trist. Men jag har desto fler som verkar trivas bättre. Men eftersom jag har haft en del annat att stå i har även dessa små söta blommor fått sig en törn. Härligt att nu sticka fingrana i jorden och plantera mina fina sticklingar i smö söta krukor. Underbart. Mer sånt!

Något som också gjorde mig mycket glad var att mina frön har slagit rot. De kommer och är på väg. Tyvärr är de så små, så små att det inte blev några roliga bilder. Men det kommer. Frågan är bara vad som kommer? Jag har INTE en aning. Balkongkorsning. Spännande. Heja våren. Du kommer att besegra vintern även detta år. Jag tror på dig.

Kan inte få nog.

Klockan är mycket. Jag borde... Men jag kan inte sluta.
Kan man inte sova i nästa liv stället?

Kostymen.

Imorgon är det delredovisning av kostymprojektet. Så rolig detta är. Kan inte sluta, vill inte sluta. Jag har tecknat. JAG HAR TECKNAT! Skisser på kostymer. Tänka sig att jag tycker att det är roligt. Jag skulle ju inte säga att jag är någon stjärna, men jag lär mig. Och jag vill inte slänga allt i papperskorgen med en gång. Skön känsla.
Jag gillar hur jag har fördjupat mig i denna berättelse. Och hur mycket inspiration det har gett mig. Jag kommer nog att arbeta på likande sätt i framtiden. Mycket användbart, rolig, intressant och hysteriskt kul. Natt som dag tänker jag på detta. Drömmer om det på natten. Och jag ser det inte som något varningstecken utan helt tvärt om. Ge mig mer!

Ullen den sköna.

I söndags begav jag mig till metropolen Kil utanför Karlstad för att besöka Fårfesten. Då jag har en mycket speciell förkärlek till ull är det ett fint ställe att befinna sig på. Härligt.

Jag hjälpte till lite i Wålstedts Textilverkstads monter. Underbart roligt. En sådan kick man får av att befinna sig i detta enorma färgbad med fantastiska ullgarner. Och vilka fina inspirerande männikor man träffar. Jag gillar det.

Det jobbigaste var att jag blev enormt sugen på att sticka. (Vilket jag alltid blir.) Men just nu hinner jag inte. Jag har annat att stå i. Skolans konstymprojekt t ex. Men det kommer ju en tid efter kostymprojekt också. Som tur är.

Jag besökte även Filtmakeriets (Åddebo ull) monter. Jag blir alltid lika glad och oerhört inspirerad när jag gör det. Underbart material. Trevliga männiksor. Fina garner. Ren och skär lycka skulle jag vilja beskriva det som. Det är vid sådana tillfällen som jag verkligen blir påmind om hur underbart det är att hålla på med textil. Ullen, den underbara!

Saker, personer och händelser att minnas.

I fredags begravdes min farfar. Uno Gustafsson. Det var en fin begravning och det berättades fina minnen och historier om honom. Fint. Det är skönt att minnas med glädje.

Min farmors far Einar Gregemar hade en handelsbod i Karlstad. Där fanns allt att köpa. I farfars gömmor hittades denna underbart fina tändsticksask. Min just nu finaste ägodel. Ska jag vara mycket rädd om.





Efter en mycket trevlig middag med familjen tittade vi på gamla kort från tider som varit och till och med glömts bort till viss del. Fint. Mycket känslor, minnen och fina historier att berätta. Från olika generation och olika tider. Mycket trevligt. Inspiration och glädje. Allt runt ett köksbord. Tänk vad mycket fint och rolig en gammal kartong kan innehålla.

Livet i en väska.

Idag har jag packat upp min väska. Idag har jag packat samma väska. Jag lever lite av ett resande liv och har väl kanske alltid gjort det. Något jag är van vid. Folk jag tycker om och som står mig nära bor sällan eller aldrig på samma ställe som mig. Då krävs en del resande.
Jag har märkt att en del människor blir lite nervösa av att resa och flytta på sig. Det blir sällan jag. Det jag inte har med mig, det kan jag leva utan, fram kommer jag tids nog om än lite senare än beräknat, packa går fint - börjar bli rutinerad. Med Doris vid min sida ser vi Sverige genom rutan på bussar och tåg. Ibland även bil. Tid för fundering, tid för tankar, läsa, sticka...
Jag har aldrig haft svårt att sova. Inte av nya platser, konstiga ljud... Finns det en kudde kan jag sova. Ja till och med utan kudde.
Men just nu vill jag vara hemma. Inte resa. Jag vill inte göra något. Jag vill ta hand om mina nya och fantastiskt fina pelargoner. Jag vill plantera om. Se hur mina nysådda frön växer. (Förhoppningsvis gör dom det.) Se hur den förbannade snön smälter. Se på hur det blir vår. Mata vårfåglarna. Gå långpromenader i skogen med Doris.
Men det blir inte alltid som man vill. Vilket man lär sig tidig i livet. Och jag vet ju att det blir bra. Att resa är jag ju van vid. Börjar bli rutinerad. Heja heja!

Ja, i helgen köpte jag 17 nya pelargoner. Underbart! Och så har jag sått nya av frön från sommarens pelargoner. Som jag njuter! Jag vill inte ha en gnutta snö till. Bara vår. Tyvärr har det snöat konstant HELA dagen idag.

Just nu gör jag nästan inget annat än läser. Jag fördjupar mig i en värld med cikrusfolk, romer och folk som reser. Detta till mitt kostymprojekt i skolan. Verkligen intressant, skrämmande, roligt och helt otroligt att få lära sig så mycket. Underbart att ha så mycket tid till att fördjupa sig i sitt arbete och sina karaktärer. Och jag gillar att helt och hållet förlora mig i en värld. Musik, kläder, prylar...
Jag fullkomligt älskar biblioteket! Vilken underbar uppfinning. Och det går nästan att hitta allt. Och här på biblioteket i Långed är det fantastiskt hjälpsamma och trevliga. Det gillar jag. Vet inte om jag någonsin har lånat så många böcker på en och samma gång innan i mitt liv. Och tänk att det är gratis.






En mycket vacker bok som jag förälskat mig i är "Cirkus" med bilder av Hans Gedda och text av Bodil Malmsten. Ett mycket bra tips för den som gillar både foto och cirkus.

En dag i Bengtsfors.

Idag flydde jag Långed för en förmiddag med diverse ärenden i Bengtsfors. Jag hade inte alls vågat hoppas på att det skulle ge mig så mycket inspiration. Roligt att bli förvånad. Då bussförbindelserna är ganska dåliga fick jag efter mina ärenden slå ihjäl några timmar på Kickis Café. Roligt att spana in folket. Höra snacket. Känna sig lite anonym.
Med mig hade jag en bok som jag köpte på Dansmuseet i Stockholm när vi var där. Helt sagolik bok. Jag kunde knappt slita mig från bilderna eller sluta läsa. Boken är en gammal utställningskatalog till en utställning som handlade om konstnären Henri de Toulouse-Lautrec och hans verk. Så mycket vackert. Han levde i Paris i slutet av 1800-talet. Spännande tid, spännande plats, underligt och spänannde liv. Han dog ung.
Så på ett café i metropolen Bengtsfors förflyttade jag mig till Paris (Montmartre) i slutet av 1800-talet med Moulin Rouge, teater, salonger, underhållning, fina damer och härliga herrar. Fina bilder, mycket inspiration.


























Det är alltid intressant att bo på landet, särskilt efter att ha bott sex år i Stockholm. Men att åka buss i Dalsland är vackert. Jag har inte åkt i en så färgglad buss sedan min resa i Thailand för sådär 2½ år sedan. Roligt att bli glad. Undrar hur man bär sig åt för att skaffa en mintgrön luden tjocktv nu för tiden?

Det fortsätter att vara rejält kallt och rejält mycket med snö. Fåglarna fick min gamla limpa idag. Satte upp alla skivorna i busken utanför mitt fönster. Jag skulle tycka det var både gott och rolig om jag var fågel tänkte jag. Doris blev avundsjuk.