Ny vecka. Ny kurs. Empty Room.
En tragiskt lägenhet i Långed står till vårt förfogande. Tom, sliten, unken, ledsam... Under fyra veckor ska vi utgå från rummen i denna lägenhet, satta i annan kontext. Första två veckorna ska vi formge ett av rummen. Jag ska formge ett vardagsrum till ett par i 40-årsåldern med en 1-åring i Rinkeby. Spännande. Det är fokus på redovisningen, presentationen av rummet. En modell ska byggas, research och val ska göras. Jag ska ta reda på varför dessa val görs och varför de känns relevanta. Kort och intensiv kurs. Jag tror att jag gillar det.
För att göra det hela mer intressant har vi fört diskussioner om vad det är för skillnad på formgivning och design. Är det någon skillnad? Vem är den viktig för? Är den viktigt för mig personligen? Kan jag säga att jag har designat häcken när jag egentligen bara har klippt den?
För att komma igång med kursen fick vi i uppgift att klippa ut bilder ur gamla tidningar. Göra ett kollage. Ett fult kollage.
Men vad är fult? Och tycker jag att saker är fula för att de är omoderna? Tycker jag saker är fula för att de förknippas med saker/personer/åsikter som jag inte gillar? Men är de verkligen fula då? Och är min smak social? Har jag lärt mig att se vad som är fint och fult? Och varför skulle saker i regel vara fula? Vem har då bestämt den regeln? Allt beror ju på vem som har saken och var den står placerad. En färg kanske känns ful och konstigt att ha på ett klädesplagg, men helt ok att ha på väggen och tvärt om. Kan man säga att det i regel finns färger som är fula? Vilka? Och varför det i så fall? Finns det färger som jag inte gillar på grund av personer och upplevelser? Varför gillar jag andra färger? Och någonting som är fult måste ju helt och hållet ställas mot någonting som är fint. Vad är då fint? Och varför är det fint? Var exakt går skillnaden mellan fint och fult? Finns ens dessa ord och benämningar? FINT. FULT. Det som för en person är fint är för en annan helt otänkbart och det fulaste som finns. Blir dyra saker automatiskt fina? Har rika människor mer och bättre smak är de som inte är det?
Arbetar jag tillräckligt mycket med en färg eller en pryl kanske jag till slut faktiskt tycker att det inte alls är så ful som jag från början tyckte? Och om jag samlar många fula saker, färger och mönster på ett ställe, kan det inte bli väldigt snyggt och fint då? Är det det som kallas fulsnyggt kanske?
Jag tycker att personlighet är viktigt, kanske till och med fint. Särsklit när det gäller inredning. Det ska synas vem som bor där. Det ska finnas saker med affektionsvärde. En blandning. Gammalt, nytt, slitet, blankt. Det ska synas att människan trivs och lever i ett hem.
Jo, jag gillar denna kurs. Mängder med tankar och frågor. Bra sådana. Mer lär komma med tiden. Och tiden går som bekant snabbt.
En tragiskt lägenhet i Långed står till vårt förfogande. Tom, sliten, unken, ledsam... Under fyra veckor ska vi utgå från rummen i denna lägenhet, satta i annan kontext. Första två veckorna ska vi formge ett av rummen. Jag ska formge ett vardagsrum till ett par i 40-årsåldern med en 1-åring i Rinkeby. Spännande. Det är fokus på redovisningen, presentationen av rummet. En modell ska byggas, research och val ska göras. Jag ska ta reda på varför dessa val görs och varför de känns relevanta. Kort och intensiv kurs. Jag tror att jag gillar det.
För att göra det hela mer intressant har vi fört diskussioner om vad det är för skillnad på formgivning och design. Är det någon skillnad? Vem är den viktig för? Är den viktigt för mig personligen? Kan jag säga att jag har designat häcken när jag egentligen bara har klippt den?
För att komma igång med kursen fick vi i uppgift att klippa ut bilder ur gamla tidningar. Göra ett kollage. Ett fult kollage.
Men vad är fult? Och tycker jag att saker är fula för att de är omoderna? Tycker jag saker är fula för att de förknippas med saker/personer/åsikter som jag inte gillar? Men är de verkligen fula då? Och är min smak social? Har jag lärt mig att se vad som är fint och fult? Och varför skulle saker i regel vara fula? Vem har då bestämt den regeln? Allt beror ju på vem som har saken och var den står placerad. En färg kanske känns ful och konstigt att ha på ett klädesplagg, men helt ok att ha på väggen och tvärt om. Kan man säga att det i regel finns färger som är fula? Vilka? Och varför det i så fall? Finns det färger som jag inte gillar på grund av personer och upplevelser? Varför gillar jag andra färger? Och någonting som är fult måste ju helt och hållet ställas mot någonting som är fint. Vad är då fint? Och varför är det fint? Var exakt går skillnaden mellan fint och fult? Finns ens dessa ord och benämningar? FINT. FULT. Det som för en person är fint är för en annan helt otänkbart och det fulaste som finns. Blir dyra saker automatiskt fina? Har rika människor mer och bättre smak är de som inte är det?
Arbetar jag tillräckligt mycket med en färg eller en pryl kanske jag till slut faktiskt tycker att det inte alls är så ful som jag från början tyckte? Och om jag samlar många fula saker, färger och mönster på ett ställe, kan det inte bli väldigt snyggt och fint då? Är det det som kallas fulsnyggt kanske?
Jag tycker att personlighet är viktigt, kanske till och med fint. Särsklit när det gäller inredning. Det ska synas vem som bor där. Det ska finnas saker med affektionsvärde. En blandning. Gammalt, nytt, slitet, blankt. Det ska synas att människan trivs och lever i ett hem.
Jo, jag gillar denna kurs. Mängder med tankar och frågor. Bra sådana. Mer lär komma med tiden. Och tiden går som bekant snabbt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar